Är det rimligt att bankföretag kartlägger Sveriges höga officerare och politiska ledning, samt deras anhöriga?

Spread our love
  • 24
  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  

För den som loggar in hos exempelvis ICA begär de att sina kortkunder kompletterar information om vilka de är, där man i frågeformuläret särskilt frågar om vilka som är ambassadörer, höga militärer, regeringsföreträdare, domare, parlamentariker eller höga chefer inom civilsamhället? Orsaken handlar om att banksekretessen kräver det för att kontrollera att ingen blir mutad eller sysslar med penningtvätt. Dock är det mycket oroande att exempelvis ett matföretag som ICA ägnar sig åt att kartlägga människor som sitter på samhällets absolut viktigaste nyckelpositioner, eftersom sådan information hotar Sveriges säkerhet om den hamnar i orätta händer. Med skandalen Transportstyrelsen färskt i minnet borde varenda varningsklocka ringa hos varenda kund med ett kritiskt tänkande, är det rimligt att privata företag besitter kunskap om samhällets politiska och säkerhetsledning samt militärer som ytterst svarar för rikets försvar?  

Potentiellt hot
I en händelse av krig, eller att främmande makt i någon mening besätter svenskt territorium vore en sådan lista mycket farlig att besitta. ICA:s kundklubb skulle i en sådan händelse bli ett strategiskt mål. Fientlig kontroll av en sådan lista innebär att viktiga samhällsfunktioner och institutioner kan slås ut om främmande makt besitter kunskap om våra statshemligheter och VIP:s, dvs. bostadsadresser kopplat mot tjänsteutövning. Om man bedömer att Transportstyrelsen gjort en miss som lagt ut fordonsregister utomlands, vad innebär det inte för risk om företag som ICA tillåts kartlägga vilka som är höga officerare eller regeringstjänstemän?

Målgrupp och huvudman
Det faktum att ICA har 3,1 miljoner kortkunder gör att ca en tredjedel av landets befolkning rent statistiskt ingår som målgrupp i deras kartläggning; det är således något man måste ta på allvar.
När mycket hemlig information handhas av tredje part utanför myndigheternas kontroll är det rimligt att fråga sig hur säkerheten kring en sådan databas ser ut, samt vem som får hantera den? För en hemlig agent från främmande makt måste tillgången till en sådan lista vara högintressant, speciellt när den går att inhämta utan att ta anställning hos våra myndigheter. En ytterligare vinkel på problematiken handlar hur informationen hanteras om det är ett utländskt bolag som har ägarintressen i banken, dvs. har utländska företag också rätt att kartlägga våra medborgare?

Bankerna bör tvätta kontouppgifter mot statens register
En betydligt bättre lösning är att staten upprättar ett register på alla samhällsdignitärer men även kriminella baserat på personnummer, sedan tvättar bankerna sina transaktioner mot denna lista. Underrättelsearbetet flyttar således från banksektorn till staten där staten alerteras om en stor transaktion inkommer till en militär från exempelvis främmande makt. Det kan knappast ligga på bankerna att utföra denna kontroll, där så pass vital information tillåts ligga hos tredje part. Det är dessutom en orimlig ordning att man som bankkund själv ska uppge huruvida man är dignitär eller inte, väljer vederbörande att inte besvara frågan kan man således undvika att bli flaggad.

I vårt informationssamhälle måste vi ställa oerhörda krav på vilka som tillåts besitta kunskap om vitala samhällsfunktioner, därför är det inte rimligt att matvaruföretag som även tillhandahåller banktjänster besitter försvarsstrategiska kunskaper. Det är fullständigt orimligt att vi har en ordning där ett av landets största matvaruföretag inhämtar den här typen av information, den borde aldrig lämna myndigheterna; då effekterna av att den hamnar i orätta händer vore katastrofal. Däremot är det viktigt att vi motarbetar ekonomisk brottslighet och korruption, men det uppväger inte riskerna att placera försvarshemligheter lokalt hos våra banker. Vi behöver upprätta ett system där bankerna tvättar suspekta transaktioner mot rikets databas över känsliga dignitärer, istället för att denna process sker lokalt hos bankerna; den ordningen kan knappast bedömas som rättssäker.  Tvärtom är det minst sagt en naiv tanke att lägga detta oerhörda ansvar hos tredje part, gör om och gör rätt.

 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 24
  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp