Politiker svarar inför folket, inte media – vikten av oberoende media

Foto: Officiell bild / (PD)
Spread our love
  • 433
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Fornuft_ingress1I veckan kunde vi se många journalister uppröras över att President-elect Donald Trump negligerade CNN, där man menat på att politiker svarar inför media. Detta är en direkt icke-konstitutionell inställning, både i USA och i Sverige. Det står inte någonstans i varken den svenska grundlagen, eller den amerikanska konstitutionen att man som politiker står till svars inför mediekåren. Politiker svarar däremot i en demokrati inför dess medborgare, dessa representeras inte av mediehusen (vilka oftast har egna agendor). Media har en tendens att kalla sig den “tredje statsmakten”, efter regering (1) och riksdag (2). Detta är rent nonsens, och således kan Trump själv välja vilka frågor han vill svara på och från vem. Om folket sedan misstycker över tid kan de senare uttrycka det i val; så fungerar en representativ demokrati.

Tidningars förtroende och val av källa
Läser man t.ex. Lena Mellins krönikor i Aftonbladet måste man förstå att Mellin driver inte folkets agenda, hon driver Aftonbladets agenda som i sin tur driver de direktiv de fått av sina ägare. Samma resonemang kan självklart föras med alla medier, inkluderat Oberoende Förnuft. Som politiker har man inte någon skyldighet att ställa upp, tvärtom man kan välja i vilka tidningar man vill uttala sig. Saknar man förtroende för ett nyhetsmedium pga. man upplever att de förvränger innehållet finns det kanske poänger i att låta sig intervjuas av andra journalister man har förtroende för. Förtroende tar dessutom lång tid att bygga upp, och raseras snabbt om man påstår felaktigheter. Det faktum att kungen lät sig intervjuas av TT (tidningarnas telegrambyrå) och inte Expressen rörande manipulerade bilder (vilket kvällspressen initialt publicerade som sanning av en tvivelaktig person, numera mördad) beror säkerligen på att TT av många uppfattas som förtroendeingivande. Således bör man självklart ifrågasätta när public service (SVT) plockar uppgifter från ex. kvällspressen. Sannolikt är risken stor att dessa undergräver sitt (åtminstone påstådda) oberoende och förtroende.

Sverigedemokraterna och relationen till media
I Sverige har vi kunnat se liknande händelser kring Trump när Expressen portades från Sverigedemokraternas valvaka, vilket likt Trumps negligerande av CNN:s reporter står dem helt fritt. En annan intressant händelse var Åkessons debattartikel i Aftonbladet, där rubriken “Åkesson: Muslimerna är vårt största utländska hot blivit ett citat som lever kvar idag (trots att Aftonbladet skrivit rubriken istället för Åkesson). Läser man artikeln i sin helhet tycks artikeln istället handla om att hotet handlar om att “svenskar” ska hamna i minoritet i våra städer och att samhället anpassas efter islam; inte den enskilde muslimen vilket rubriken istället ger sken av. Istället kunde vi se en debatt i SVT:s morgonsoffa där man från SVT t.om. citerade rubriken inledningsvis, följt av att Maud Olofsson (C) spann vidare på citatet trots Åkesson tydliga avståndstagande från rubriken? Rimligen borde alla medborgare oavsett om man är Sverigedemokrat eller inte ifrågasätta hur Aftonbladet, Olofsson och SVT kan agera så ohederligt. Ett annat intressant exempel var SVT:s Christer Stenbergs påstående om att samma parti “bestämt” att ingå i samma grupp som franska Nationella Fronten (Le Pens parti) och ungerska Jobik, något som visade sig vara helt påhittat efter att riksdagsledamoten Kent Ekeroth ifrågasatte hans källor (de gick förövrigt med UKIP:s grupp istället).

Vikten av att kunna lita på media – något vi uppenbarligen inte kan idag
Oavsett vad man tycker om Ekeroth, Sverigedemokraterna, Trump, Farage etc. kan man fråga sig hur det ens är möjligt att media hittar på, än mindre att journalister som hittar på egna nyheter får ha kvar sin anställning? Vad är det för ansvariga utgivare som tolererar att man publicerar felciteringar, eller den typen av ohederliga tolkningar? (läs gärna artikeln, och jämför själv vad som står med hur debatten sedermera fördes; källorna finnas som länkar ovan). Är man kritisk till Sverigedemokraterna, Donald Trump eller Nigel Farage och liknande personer är det väl än mer viktigt att det som står i tidningarna är fakta och inte vinklingar? När experter kallas in som påstår att den brittiska ekonomin kommer att gå under om Brexit inträffar, och pundet sedermera stiger; hur relevant är man då som tidning om man spekulerar i dessa saker? Idag görs spekulation till sanningar kring allt möjligt, ex. Trumps mandatperiod som inte ens börjat. Sedan talar samma tidningar om ”faran av desinformation och infiltration”, men vem är det egentligen som ägnar sig åt desinformation?

Hela tanken med att vara oberoende handlar i grunden om att vara en aktör som skriver vad som är korrekt, även om ämnet är känsligt. Därför blir det oerhört märkligt när vi (ObF) beskylls vara Sverigedemokrater är rasister etc. för att vi likt denna artikel påtalar mediala felaktigheter kring t.ex. detta parti, när vi egentligen kritiserar och lyfter fram andra tidningars redaktionella ohederlighet (dvs. inte framhåller partiet). Vill man bli populär är det inte en bra och korrekt tidning man ska driva, det är tvärtom oerhört skadligt för privatlivet att stå upp för sitt oberoende och tankar i dessa dagar. Vill man således vinna trovärdighet måste man våga sätta sitt oberoende före sin person på lång sikt, eftersom man annars kommer bli en i mängden som “tycker” något alla andra tycker (så uppstår för övrigt en åsiktskorridor). På sikt är det där skiljelinjen kommer vara mellan tidningar som människor vill läsa, och tidningar som slutat vara relevanta. Vem är förövrigt villig att betala för nyheter som är påhittade, felciterade eller rent av förvrängda? Vill man bli rik är det uppenbarligen fel bransch att engagera sig i, istället måste man som oberoende våga tro att man på lång sikt gör något bra. 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 433
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp