Därför mördade inte Christer Pettersson Olof Palme!

• av Ian Fernheden
• februari 29, 2016

Detta är en av de mest tragiska karaktärerna inom den svenska rättshistorien, där det dessutom råder delade meningar om han var skyldig eller inte. Som uppvuxen i Sollentuna såg jag honom nästan dagligen när han drog runt i Sollentuna Centrum, åtminstone under hans sista tid i livet då jag som 18-åring arbetade där. Jag har aldrig trott på Pettersson som gärningsman, för det första passar han inte in; och för det andra saknar slutsatsen i Pettersson helt logik när man väger det mot sannolikhet. Man kan alltså finna logiska motiv med t.ex. Bombmannen Tingström i fängelset som övertalar Pettersson att mörda Palme pga. dennes hat mot samhället. Men hur troligt är det? (dvs. logik vägt mot sannolikhet).

Inledande reflektion
Olof Palme var en mycket kontroversiell politiker, som provocerade många till den grad att man talade om ett “Palme-hat” som dessutom av många upplevdes som legitimt. En av teorierna med Pettersson som mördare bygger på att han skulle ha trott sig skjuta föreståndaren för spelklubben Oxen, Sigge Cedergren. Pettersson var skyldig Cedergren pengar, och skulle därför ha råkat skjuta Sveriges statsminister då han tagit fel på person. Visserligen kände Pettersson till att Cedergren hade en revolver som ska ha varit samma typ som sköt Palme, vilket ofta lyfts fram som en försvårande omständighet. Dessutom påstod Cedergren strax innan sin död 1997 att han givit Pettersson en Smith and Wesson (som misstänks vara Palmevapet). Varför Cedergren väntade med att säga det till polisen i 10år tyder enligt min uppfattning sannolikt mer på en privat hämnd mot Pettersson än någon ambition att lösa mordet på landets statsminster. Kanske fanns det fortfarande en oreglerad skuld? Nu har man aldrig hittat mordvapnet, vilket gör att man omöjligt kan veta om den uppgiften ens är relevant.

Fundera alltså över följade:
Hur sannolikt är det att Pettersson skulle ha gått och hämtat Cedergrens egna revolver, trott sig skjuta rätt man; där det sedan visar sig vara landets statsminister Olof Palme? Eller hur troligt är det att socialdemokraten Pettersson (en i jmf. intelligent person med övriga ur samma skikt) skulle låta sig övertalas att mörda Palme på Tingströms order som någon samhällshämd för dennes fängelsestraff?  Är det inte mer troligt att någon som verkligen hatade Palme valde att skjuta honom av politiska skäl?

Christer Pettersson som person
För det första var Christer Pettersson socialdemokrat, och tvärt emot vad många kanske tror en ganska intellektuell och vältalig person när han var nykter (åtminstone om man jämför med andra ur samma samhällsskikt). Han var även noga med t.ex. titlar. Visserligen grov missbrukare, och småkriminell men knappast någon iskall mördare. Däremot begick han ett dråp med en bajonett i sin unga år när han blev angripen av två personer, där han sedermera dödade den ena förövaren. Detta ledde till han gick under smeknamnet “bajonettmannen”. Missbruksbilden av Pettersson stämmer väl överens med dråp efter bråk på stan, men dåligt med det som senare skedde på Sveavägen. Dessutom kan man fråga sig varför han som socialdemokrat väljer att mörda någon som han faktiskt sympatiserar med?

Gert Fylking och Robert Aschberg försvårar utredningen för att göra TV
För mig har det varit tydligt sedan jag skrev min artikel 2006 om Thomas Quicks felaktiga domar, att de teorier om bortträngda minnen även figurerat inom Pettersson-teorin. Claes Borgström som t.ex. var Quicks advokat var även sakkunnig i Sveriges radio och är fortfarande en av de jurister som talar sig varm i misstankarna mot Pettersson. Hans resonemang i SVT:s morgonsoffa handlade om att så länge det inte finns något som talar för någon annan, “måste man revidera sin uppfattning sakta och säkert”. Uppfattningen är ur ett rättsäkerhets perspektiv helt horibel, man ska döma folk efter bevisning; inte för att den anklagande inte kan hävda sin oskuld eller att man inte hittat någon bättre.

Lyckligtvis hamnade aldrig Pettersson på Säter, men tyvärr kom han i kontakt med Fylking och Aschberg som uppenbarligen trodde på att man kunde hjälpa folk att minnas. Enligt Hardwardprofessorn Richard McNally (världens kanske främste expert på minnesforskning) är problemet med hjärnan och minnet att folk inte kan glömma dramatiska händelser i livet, även om man skulle vilja. Tvärtom plågas man ofta av t.ex. traumatiska kringshändelser etc. Dessutom hamnade Pettersson som missbrukare i en beroendeställning mot TV3 då de försåg honom med pengar för intervjuer. Därför är det inte föga förvånande att han då och då visade upp sig i TV för att göra kryptiska uttalanden, eller erkännanden som sedan togs tillbaka följande dag. Gert Fylking som betraktade sig som vän med densamme försökte flera gånger få ur Pettersson ett erkännande. Hur Fylking definierar vänskap, eller hur hans relation ser ut till övriga vänner får vi låta vara osagt. Tittar man 4 minuter in i klippet nedan ser nog alla att Fylking lägger ord i Petterssons mun, men det är även uppenbart att den nyktre Pettersson levererar mothugg i form av ett hållbart resonemang.

Pettersson behövde även mer pengar i framtiden vilket gjorde att han återkom i dessa intervjuer, relationen blev således allt annat än neutral (vilket den måste vara i dessa sammanhang) pga. de ekonomiska transaktioner som sker för intervjuerna. Bläddrar man fram 9 minuter i nästa klipp så ser man även här att Fylking gång på gång försöker få honom att erkänna, genom att hjälpa honom att minnas (en psykologisk teori som alltså motbevisats av McNally vid Harward men som var högaktuell vid samma tid i fallet Quick).

Lisbeth Palme pekar ut Pettersson under vittneskonfrontationen
Det finns även flera tveksamheter kring denna händelse. För det första är urvalet snett, här har man endast tagit en knarkare (Pettersson) och sedan vältränade poliser och brandmän. Således är det inte konstigt att Pettersson pekas ut. Man har även testat att visa fotografiet från vittneskonfrontationen för folk från utlandet, och då har nästan alla pekat ut Pettersson. Tyvärr har man även berättat för Lisbeth Palme om att det är en knarkare man misstänker, således är det föga förvånande att resultatet landar i Pettersson. Med all respekt för fru Palme ger vittnesskilldringarna av hennes uppträdande vid mordplatsen allt annat än ett samlat och stabilt intryck. Uppenbarligen gör även Svea Hovrätt en liknande bedömning kring hennes vittnesmål, eftersom Pettersson faktiskt friades. Tittar man på veckans brott stämmer Leif GW Perssons resonemang om hur skotten föll betydligt bättre.  

Vittnet Lars är från Sollentuna och känner till Petterrson
Ett av de första vittnen som ser mordet är vittnet Lars från Sollentuna, som kastar sig in bakom två byggbaracker strax intill Dekorimabutiken. Därifrån ser han mördaren springa förbi. Det faktum att han känner till Pettersson (likt resten av Sollentuna) och påstår att Pettersson (som han uttalar med namn till förhörsledarnas stora förvåning) inte är gärningsman gör åtminstone mig övertygad. Han som Sollentunabo borde ju tvärt om varit ett oerhört försvårande vittne om det nu varit Pettersson som hade sprungit förbi.  

Min egen teori är att Pettersson sannolikt befann sig i området, kanske på Oxen när skotten small. Enligt Pettersson tog han sig därifrån med tagit tåget antingen strax innan eller efter 23 (dvs. ungefär en timme innan mordet). Han ska sedan enligt egen uppgift somnat och åkt vidare mot Rosersberg / Märsta (något som f.ö. hänt undertecknad en gång i 18-årsåldern). Sannolikt är detta inte sant, utan han tog ett senare tåg och var hemma efter tolv. Pettersson insåg att hans närvaro var problematisk eftersom något hänt i City, och försökte därför ta sig därifrån och senare få andra att ställa upp och ge honom (falska) alibin för mordkvällen. När detta framkom i media stärktes istället bilden av Pettersson som misstänkt mördare. Detta är även Leif Silbersky inne på när han påtalar att alibit är spräckt, tyvärr är inte Pettersson vältalig utan känner sig trängd och får istället ett raseriutbrott och lämnar lokalen. Enkelt förklarat kan man summera det som att Pettersson gjorde en tragisk chansning att på egen hand förstärka synen på sin oskuld, vilket senare istället tvärt om blev en besvärande omständighet. Min slutsats är att han hade inget med mordet att göra, mer än att han som sagt blev intrasslad pga. sannolikt slumpmässiga omständigheter.

Detta är en av de mest tragiska karaktärerna inom den svenska rättshistorien, där det dessutom råder delade meningar om han var skyldig eller inte. Som uppvuxen i Sollentuna såg jag honom nästan dagligen när han drog runt i Sollentuna Centrum, åtminstone under hans sista tid i livet då jag som 18-åring arbetade där. Jag har…