Dagens barn – den integritetslösa generationen
Vem är det egentligen som står för dagens övergrepp?
Hur många gånger har man inte varit hemma hos någon och börjat titta i gamla fotoalbum och sett bilder där kompisen har mat runt hela munnen? Hur många gånger har inte kompisen då försökt stoppa den läsande för att skydda sig? “Nej det där får du inte se” säger dem och kastar sig för att stänga boken. Denna generation kan nog känna sig väldigt lycklig. Själv var jag väldigt oroad den dagen det skulle tillverkas en studentskylt, men de båda två jag fick hade som tur var bilder jag kände mig bekväm med. På skolavslutningen minns jag att det var många skyltar som inte var riktigt rumsrena, men som säkerligen kom med som “en rolig grej”. Visst, de glada studenterna i fyllan och villan struntande nog i det då den skylten bara skulle användas under några timmar.
Dagens unga generation kommer tyvärr få uppleva en annan uppväxt än den jag fick uppleva. Jag tror många barn kommer de upptäcka att deras liv varit någon form av “Truman-Show light” när de börjar bli medvetna. De kommer t.ex. kunna läsa vännernas kommentarer och hitta sina högupplösta dräggelbilder ligga öppna mot alla människor i världen som har en internetuppkoppling. Framtida arbetsgivare kommer också att kunna se bilder från skötbordet på sina ansökande kandidater, frågan är om det är så bra? Man kan också fråga sig hur många nakenbilder på barn som kommer landa i pedofil-servrar runt om i världen? Bilder på barn som hoppar i vattenspridare, fotade av föräldrar och publicerats på Facebook. Hade det istället varit en pedofil som stått med en kamera i busken, hade det helt plötsligt handlat om ett övergrepp men då det är en “ansvarstagande” förälder är det en annan femma. Tyvärr saknar barn idag en “advokat” som skyddar barnets integritet och rättigheter, då de saknar förmågan att åberopa dessa själva pga sin låga ålder. I lördags hade jag en middag här hemma, och då berättade en god vän till mig om en vän och mamma som brukade rycka upp toalettdörren och fota sina barn för att sedan direkt dela med Facebook. När man hör om det beteendet kan man passa på att ställa sig den politiska frågan vem som egentligen utgör störst risk vid en adoption, ett homosexuellt par eller ett par med varsin smartphone och instagram-konto?
Hur kunde det bli så här dumt?
Samhället har tyvärr blivit väldigt ytligt, och många till och med skuldsätter sig upp öronen för att utåt sätt kunna redovisa den finaste fasaden. Ridån kan i många fall överträffa den ryske fältmarskalken Potemkin:s skapelser.
För många är antalet likes väldigt viktigt, vissa människor verkar till och med vara villiga att riskera sitt liv genom att klättra på skyskrapor eller dyka med hajar och annat dylikt. Tyvärr finns det idag många som lever via sina barn och sociala medier. Jag tror inte den kombinationen är bra, utan man bör ställa sig frågan “kommer mitt barn uppskatta denna publicering när han eller hon är 25 år”? Kulturen att man ska ta selfies på sig själv när man gör olika saker har blivit väldigt utbredd i de lägre samhällsklasserna. Tittar man på de riktigt framgångsrika är antalet selfies i princip 0. De fotas istället med sina vänner, och bilderna hamnar inte lika ofta på sociala medier. I somras var jag återigen instruktör på livräddarstationen i Skanör. En dag inför en övning kom en tjej och förklarade för mig och stationschefen att hon inte ville medverka på bilder på sociala medier. Klart respektingivande, uppenbarligen ansåg hon att hon inte ville ha bilder i baddräkt på sociala medier. Den möjligheten har inte dagens barn, istället är det försent vid tidpunkten då de kanske blir kritiska.
Man kan också ställa sig frågan hur bra det är att barn har smartphones i skolan? Frågan är hur bra det är att barn ska kunna filma, fota sina klasskompisar och att dessa bilder ska kunna spridas på nätet? Personligen tror jag ett allmänt förbud kring den typen av avancerade mobiler vore bra i skolan, åtminstone för grundskolan. När man dock hör denna diskussion finns det ofta de föräldrar som menar på att de måste kunna ringa sina barn dagligen. Mig veterligen överlevde skolbarnen innan 1990, idag är det kanske en annan situation… vad vet jag? Hur som helst bör man studera när man sitter i skolan, inte ägna sig på snapchat, instagram och andra sociala medier. Dessutom tycker jag det är onödigt att många fattiga familjer ska behöva köpa dyra telefoner på avbetalning för att inte barnen ska stötas ut socialt. Hur vore det om de istället tog ett jobb och kunde köpa den smartphonen man önskat, eller den där mopen man velat ha. Dessutom hade man då varit rädd om sina telefon då en iphone idag ligger på över 100 timmar kostnadsmässigt om man tjänar 60 kr timmen som ungdom. Förövrigt kan man ju fråga sig om skoluniformen (och “skoltelefonen”) inte är så fel?
Avslutningsvis tycker jag den 16:e punkten i FN:s barnkonvention passar bra här (tack för tipset L.):
- Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.
Vem är det egentligen som står för dagens övergrepp? Hur många gånger har man inte varit hemma hos någon och börjat titta i gamla fotoalbum och sett bilder där kompisen har mat runt hela munnen? Hur många gånger har inte kompisen då försökt stoppa den läsande för att skydda sig? “Nej det där får du…
14 kommentarer