Analys av utvisningen av 12-årige Leon med familj

• av Ian Fernheden
• september 28, 2015

Sannolikt rätt beslut

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/vi-har-inget-hem-vi-kan-atervanda-till
När jag såg denna intervju insåg jag att jag måste skriva en artikel som säkerligen inte får mig att framstå som en humanist. Men samtidigt tror jag det är en debatt vi behöver titta på för fallet med Leon och hans familj är säkerligen ett av många som påminner om varandra. Jag har full förståelse för att det finns många människor som tycker detta är hemskt och kan känna med familjen, jag är en av dem. Men som jag tidigare sagt i en artikel tycker jag att man ska kunna anmäla att man som svensk medborgare vill ha höjd skatt på individ nivå för att försörja någon som fått ett utvisningsbeslut om man så önskar. Med detta sagt så finns det en hel del i intervjun som jag kan tycka man borde analysera. I inslaget nämns också att 17 000 människor lever i landet som fått avvisningsbeslut, ca 20 % av hur många som invandrade till Sverige förra året. Dessa beslut bör man verkställa direkt, då vi idag behöver fokusera på de som verkligen har ett skyddsbehov.

För det första så framgår det knappt i artikeln att familjen fått avslag när de kom, och sedan ägnat de senaste 12 åren att överklaga dessa beslut. Man kan fråga sig vad detta byråkratiska och juridiska arbete har kostat samhället? Nästa fråga man kan ställa sig är hur det kan vara möjligt att man kan stanna i Sverige 12 år efter första avvisningsbeslutet? Dessa tider måste kortas markant, eftersom det inte är bra för varken samhälle eller asylsökande individ. Det ska aldrig (som jag ser det) kunna vara till fördel att strunta i avvisningsbeslut, gå under jorden för att sedan få stanna i en överprövning. Tvärt om ska det vara en försvårande omständighet i en senare prövning.  I dessa fall måste man vara principfast, beslut fattade av myndigheter bör verkställas efter 1-2 överklaganden inom ett-två år.

Något som också får mig att haja till är Leons jämförelse mellan Sverige och Serbien. Han menar på att i Serbien får man inte bidrag på samma sätt som i Sverige. Det är helt säkert så, Serbien kräver säkert att man jobbar i en betydligt större utsträkckning; och jag vet inte om jag tycker det är så fel? Jag förstår att har man haft cancer som  pappan ( / Leons 40-år äldre bror) , är det säkerligen så att han som familjeförsörjare inte kunnat jobba den senaste tiden. Det har jag full förståelse för.  Jag tycker det som bör vara vägledande kring dessa beslut, är om man skaffat ett jobb och kunnat stå på egna ben (i detta fallet innan man blivit sjuk). Tyvärr måste man beräkna kostnader för samhället, i detta fall handlar det om 4 föräldrar och 6 barn  som under 12 år sannolikt inte genererat en krona i skatteintäkt. Istället har vi betalt för uppehälle, husrum, barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag, skola, tandvård, glasögon, cancerbehandling, sjukvård osv. Vi pratar totalt sett om många miljoner i pengar de fått från Sverige, och även om familjen nu fått ett tråkigt beslut kan man tycka att SVT borde diskutera även detta. Hade vi haft en kassakista som varit helt outtömlig hade jag inte tyckt att detta varit ett problem. Men jag tror att i samma diskussion måste man ha i åtanke alla de pensionärer som får ut ca 5000 kr i månaden och har jobbat och betalt ett skatt i Sverige ett helt liv. Förövrigt är dessa 5000 kr säkerligen mindre än familjens samlade barnbidrag på en månad, vilket säger en del om de politiska prioriteringarna i dagens samhälle. En pensionär skulle säkerligen tjäna på att avsäga sitt svenska medborgarskap och sedan söka asyl igen.

I övrigt så tycker jag man också ska vara kritisk mot SVT som i detta fallet driver politik (vilket absolut inte ingår i public service uppdraget). Dels vinklar man inslaget kraftigt, och dels kan man ha synpunkter i hur opartisk man egentligen är. I första hand är det väl föräldrarna som avvisas? Läser man artikeln får man intrycket att allt kretsar kring en tolvåring (en vinkling SVT ligger bakom). Dessutom skriver SVT så här i artikeln “Förutom att familjen inte längre har någon koppling till Serbien”. Detta är ju en tolkning SVT gör, och den kan man verkligen fråga sig hur mycket sanning det ligger i. Föräldrarna har ju säkerligen bott mellan 40-60 år i Serbien, har man bott så länge i ett land måste man väl ha någon koppling? Men visst, Leon har säkert ingen större koppling till Serbien, men då föräldrarna har haft avvisningsbeslutet sedan han var nyfödd tycker jag det är fel att statstelevisionen använder hans ålder som ett motargument mot migrationsverkets / migrationsdomstolens beslut. Hade man fått avisningsbeslutet idag när han var 12 år utan tidigare avvisningsbeslut hade jag tyckt tvärt om i frågan, detta känns som ett viktigt tillägg i diskussionen.
Dessutom kan jag tycka det blir än mer fel när man släpper igenom ett uttalande att familjen kommer svälta ihjäl bara för att de återvänder till Serbien. Om det nu är så att människor svälter ihjäl på Serbiens gator, bör man knappast låta de gå med i EU, Sverige bör absolut både markera nu och sedan använda sitt veto om så är fallet (alla medlemmar har vetorätt mot andra länders inträde i unionen). När det handlar om dessa typer av ärenden är det oerhört viktigt att det man säger och sänder oavsett om det är i en politisk debatt eller i statstelevisionen är 100% korrekta uppgifter.

Sen vill jag också understryka att det är viktigt att vi aktivt arbetar på att förbättra för romer i Europa, och detta bör man göra klart för alla länder som vill bli medlemmar av EU. Det är inte acceptabelt att diskriminera delar av sin befolkning, och tro att man ska kunna bli medlemmar av den europeiska unionen.

Sannolikt rätt beslut http://www.svt.se/nyheter/inrikes/vi-har-inget-hem-vi-kan-atervanda-till När jag såg denna intervju insåg jag att jag måste skriva en artikel som säkerligen inte får mig att framstå som en humanist. Men samtidigt tror jag det är en debatt vi behöver titta på för fallet med Leon och hans familj är säkerligen ett av många som påminner om varandra.…