Att låta migranter låna pengar pga. “pengar i släkten” är galenskap

• av Ian Fernheden
• januari 2, 2019

Man kan undra vad det är för personer som tar sig fram till det offentliga Sveriges tjusigaste positioner, uppenbart är det personer som saknar bildning i ekonomisk teori. Häromdagen lanserade Göteborgs stad ett koncept där de försöker sätta press på storbankerna att låna ut pengar till migranter för att de ska kunna köpa sig sina bostäder, trots att dessa saknar egna säkerheter. Tanken kan säkert låta god för väljarna som tycker migration från tredje världen är fantastisk (ex. batikhäxor och övriga “naiva” människor), men ur ett ekonomiskt perspektiv är det fullständig galenskap. Argumentet handlar om att migranten måste kunna påvisa att det finns pengar i släkten, vilket är en avreglering som strider mot alla former av ekonomisk försiktighet och ansvarstagande.

Gå i borgen gå i sorgen

För alla som har en svag ekonomi, kanske är skuldsatta och prickade i systemet är en borgenär en förutsättning för att få olika samhällstjänster som mobilabonnemang eller banklån. Borgenärens uppgift handlar om att betala om inte låntagaren gör rätt för sig, det är inget frivilligt; utan borgenären övertar fordran om låntagaren inte kan betala. Det fastighetsdirektör Martin Öbo på Göteborgs kommun i praktiken föreslår är alltså införande av en borgenär som inte övertar fodringar på sin släktings lån när denne inte kan betala. För så är det idag, även migranter kan hitta borgenärer; problemet är kanske snarare att det inte är så många som är villiga att ställa upp? Om så är fallet, vad kan det bero på? Kan det vara en förtroendefråga?

Om du är skyldig banken 1 miljon så har du ett problem…

…och om du är skyldig banken 1 miljard har banken ett problem; ett gammalt ordspråk. Tittar man på den amerikanska politiken innan deras fastighets- och bankkrasch 2007 -2008 handlade den om att man avreglerat bostadsmarknaden för att vem som helst skulle kunna få lån och köpa sitt hus. Människor kunde alltså ta blancolån (utan säkerhet) och t.o.m. låna mer än husets värde, eftersom marknaden gick upp; vilket gjorde att folk lånade pengar som aldrig förr. I detta spel värderade även kreditinstituten dessa lån när de sedan således vidare som högsta säkerhet, dvs. samma grad som statspapper (stater med egen tryckpress kan inte gå i konkurs i teorin). När marknaden sedan vände kunde inte folk betala sina hus, och då krävde banken in husen som inte var värda lånen; och då kördes människor ut (en term som kallas “foreclosure” på engelska). När många människor inte kunde betala sina lån fick istället bankerna problem, eftersom de satt på de ackumulerade skulderna; vilket fick b.la. Lehman Brothers att gå omkull.

Att bevittna en arvstrid på nära håll

Alla som spelat familjespelet Faster Agatas testamente vet att en arvsstrid aldrig är lätt, spelets själva poäng är att ta livet av andra arvtagare; för att själv bli kvar. Göteborgs kommun och Martin Öbos krav på storbankerna handlar alltså om att betrakta samtliga arvtagare som lika likvida som den avlidna, dvs. bara för att man har en förmögen släkting ska man få långa pengar. Det Öbo inte svarar på (för ingen ledande journalist ställer frågan) handlar om vilka garantier denne släkting har att få del av pengarna bara för att de finns i familjen? Det faktum att han inte talar om borgenärer i sammanhanget, gör att det i hans verklighet inte finns någon laglig möjlighet att kräva in dessa pengar från farbror Joakim om lånet förfaller.

Nu finns det säkert de som tycker det är diskriminering att bara migranter ska få lån genom att påvisa att man har en förmögen släkting, vi svenskar då tänker man? Dessa har inte förstått faran i den här politiken, för hela idén är mycket farlig risktagning för våra banker; den här sortens lån bör inte ges till någon. Bankerna är också försäkrade, det är du och jag som skattebetalare som garanterar bankerna genom skatt om bankerna tar för stora risker och inte kan betala; i ekonomisk teori kallas ökad risktagning pga. försäkring “moral hazard”.

Att således uppmuntra banker att göra dessa affärer, där migranten Kalle Anka kan låna pengar endast pga. sitt släktskap med schejk Joakim von Anka är ekonomisk galenskap; tvärtom migranten Anka måste själv spara ihop till rådande säkerhetskrav. För alla som läst Kalle Anka vet nämligen att om det är något Joakim von Anka ogillar, är det att betala för sin brorson; han är nämligen “snål”. Till Joakims försvar tåls det att fråga varför han skulle köpa ut sin brorson efter dåliga affärer bara för att han är rik (en mycket socialistisk tanke), eller om det kan vara så att Kalle Anka tar högre risker (morald hazard / “grekiskt beteende”) om han vet att sin förmögne farbror betalar? Om Ankeborgs stad trycker på den lokale banken och ger ut lån pga. släktskap, tåls det att fråga vad som händer när även de tre knattarna ges lån pga. sitt släktskap? Vem tar risken när Schejk von Anka inte behöver ta smällen och herr Anka och knattarna inte kan göra rätt för sig? Det är banken som går i konkurs och invånarna i Ankeborg som får se sina besparingar förlorade och skattepengar gå upp i rök! Martin Öbo bör avgå som fastighetsdirektör, det är inte rimligt att ha någon som ansvarig för alla fastigheter som har så dålig kunskap i grundläggande ekonomi.

Man kan undra vad det är för personer som tar sig fram till det offentliga Sveriges tjusigaste positioner, uppenbart är det personer som saknar bildning i ekonomisk teori. Häromdagen lanserade Göteborgs stad ett koncept där de försöker sätta press på storbankerna att låna ut pengar till migranter för att de ska kunna köpa sig sina…