Att anklaga Åkesson för nazism innebär att man inte förstår ideologi
Gång på gång hör vi detta mantra “Sverigedemokraterna har nazistiska rötter”, sedan lyfter man fram pseudohistoriker som Henrik Arnstad som blivit rikskändis i grenen klistra flest epitet per minut (utan saklig grund). Finns det någon intellektuell som tar den mannen på allvar? Varför kan vi inte ta rygg på människor som vet vad dom talar om? Varför måste den ena stollen efter den andra göras till språkrör i våra mediekanaler? Hur relevant är det att “Sveriges” Radio och Public “Service” mer eller mindre konstant ska lyfta fram att Sverigedemokraterna hade nazistiska rötter, när det är uppenbart för alla andra som inte arbetar på dessa arbetsplatser att de är värda att ta på allvar? Är det inte mer troligt att alla dessa nazistiska pådyvlingar från journalister ej värda sin titel istället skapar sympatier hos alla oss som ser att de inte är nazister? Vad händer med människors syn på media när Sverigedemokraterna är det parti som lägger förslag efter förslag istället för svepande nonsens som “Framtidspartiet” (S) eller “En hoppfull framtid” (M), och endast får förakt och epitet från dessa journalister? Dessutom tåls det att fråga varför denna fråga får så mycket fokus i Ekots sammanfattning när hela intervjun är på 30 minuter och innefattar deras sakpolitik?
Vad är egentligen en nazist?
För att förstå ordets ursprung är det ett öknamn där tyskarna klistrar -i på saker de tycker illa om, nationalsocialist blev således “nazi” av deras motståndare. Samma fenomen uppstod där västtyskarna kallade tyskarna för “ossi” och västtyskarna blev “wessi”. Rent ideologiskt handlar nationalsocialism om att man ska bilda en elit i samhället av etniska skiljelinjer, samt att man mixa det med socialistiska (vänster) ideal som stark stat välfärd osv. Nazisterna är således en radikal vänsterrörelse, de har aldrig stått för avregleringar och skattesänkningar; tvärtom. Nazisterna hade som kommunisterna en ekonomisk plan som löpte på flera år, och arbetaren stod i fokus hos dem båda. Har Sverigedemokraterna på något sätt efterfrågat socialistiska lösningar, och har de i modern tid talat om svenskhet utifrån exempelvis hudfärg? Istället talar Sverigedemokraterna om svenskhet utifrån ett kulturellt perspektiv, något som går stick i stäv med nazismen där det ligger i deras syn på etniciteten och inte i kulturen. När partiet dessutom driver den mest Israelvänliga politiken säger det kanske en hel del?
Vi måste kunna kräva den minsta intellektuell anständighet av reportrar i public service
När reportrar således lyfter upp dessa “nazistiska rötter” kan man på god grund fråga om dessa bör få arbeta kvar inom public service av två skäl. Antingen bedriver man politisk agenda dvs. man försöker få lyssnarna att faktiskt tro att de är nazister (vilket de uppenbart inte är). Alternativ två är att man är för okunnig och saknar kunskaper kring ideologi eller de man är satta att bevaka. Oavsett orsak är man fullständigt olämplig att ha i public service, dvs. statens media.
Sverige behöver partier som kan samarbeta
Sveriges viktigaste fråga idag handlar om att kunna välja politiker som respekterar demokrati och som kan samtala med alla, det sista vi behöver är låsningar i riksdagen; grundläggande respekt måste finnas kring att människor tänker olika. Således behöver vi reportrar som faktiskt granskar politikers förslag, istället för att inleda alla intervjuer med olika epitet långt tillbaka i tiden. På samma sätt som centern och socialdemokratin inte hålls ansvariga för rasbiologiska institutet, trots att Nazityskland tog hjälp av Sverige på detta område (med alla dess konsekvenser) måste man kunna se att även dessa partier inte längre tycker det är en bra idé att rasbestämma människor; deras “rasbiologiska rötter” har uppenbart tappat sin relevans.
Således bekommer det på varje ansvarig utgivare att ställa krav på sin personal kring politisk hederlighet och istället verka för saklighet. Som medborgare bör man inte rösta på politiker som sprider lögner, agerar respektlöst mot motståndare eller agerar ohederligt för att vinna poäng. Vi måste även kunna kräva detsamma av personer som sympatiserar med oss, Fridolin må vara en politiker som ger ett ytterst oseriöst intryck; men han har rätt att driva sina idéer på samma sätt som vi andra kan driva våra. Vi är dock i vår fulla rätt att kritisera hans konstiga och ogenomtänkta utspel, så fungerar en demokrati; vilket är mycket enkelt när han gör intellektuella självmål som att beskriva Ungern som en icke-demokrati. Att således kalla statsrådet Fridolin för “Frigolit” eller i övrigt önska livet ur vederbörande är inte bättre än att som Sveriges radioreporter kalla Åkesson för nazistrot; således efterfrågar vi på den här redaktionen en allmän värdighet! Vi är bättre än så.
För övrigt anser redaktionen att Helena Groll bör entledigas som politisk reporter på Sveriges Radio, hennes analysförmåga är säkerligen en riktig stjärnrekrytering för tidningen ETC.
Gång på gång hör vi detta mantra “Sverigedemokraterna har nazistiska rötter”, sedan lyfter man fram pseudohistoriker som Henrik Arnstad som blivit rikskändis i grenen klistra flest epitet per minut (utan saklig grund). Finns det någon intellektuell som tar den mannen på allvar? Varför kan vi inte ta rygg på människor som vet vad dom talar…
piano music