Varför står inte feminismen upp för prostatascreening, kan man stava till jämlikhet?

Vi ser det gång på gång, en rörelse som utåt sätt orerar om s.k. “jämställdhet” (dvs. eliminera skillnader mellan könen) men när målet ligger vidöppet tar de inte chansen att slå in bollen; istället visar man sitt sanna ansikte. Varför är det tyst från rosa håll kring frågan om prostatascreening, när det finns en bred uppslutning kring mammografi? Idag dör nästan lika män årligen som vid attentaten vid 9/11 i prostatacancer för att man inte upptäcker det i tid, och vårdköerna för operation är långa. Dessutom är de mediciner som finns tillgängliga inte de senaste, då de är för dyra; vilket fått svenska män att privat söka sig till Finland för att överleva. Att bli mördad av den svenska byråkratin (populärt kallat New Public Management) kan idag vara ett faktum för alla som inte kan betala för sig; och i ett av världens länder med högst skuldsättning för hushållen tåls det att fråga hur många som kan hosta upp en halv miljon? Således är det också mycket förvånande att vi inte hör socialisterna tala om överlevande utifrån klassretorik, för det är där vi är idag; svenska staten leker med männens liv genom att prioritera andra kostnader i samhället.

Att leva som man lär
Den absolut bästa måttstocken kring politikers hederlighet är att se vilka som lever som man lär. När någon ertappas med att köpa choklad på regeringens kontokort blir fallet oerhört mycket hårdare, eftersom dessa ägnat sitt yrkesverksamma liv åt att moralisera och döma andra. Därför är det avslöjande att se den oerhört utbredda tystnad hos alla som talar sig varma om feministisk politik, som något självklart jämlikt och positivt; när Social(ist)styrelsen* inte rekommenderar allmän screening för prostatacancer. Varför är det tyst från gruppen som sätter jämställdhet i främsta rummet när män dör som flugor, lever man verkligen som man lär? Varje år dör tusentals män i denna sjukdom och många liv hade kunnat räddas om dessa fått tidigare behandling, således borde det vara en fråga som politikerna borde kasta sig över; uppenbart finns det tusentals män med rösträtt som är intresserade av att inte dö.

Argumenten för avslag
Social(ist)styrelsen* för idag fram det mycket bisarra argumentet att ett ökat PSA-värde kan oroa i onödan då man kommer att dö av andra orsaker, och att värdena kan vara förhöjda pga. godartade orsaker. Då behandlingen orsakar potens-problem är det dessutom stigmatiserat för många människor, vilket i så fall leder till onödigt lidande; vilket tycks vara vara en viktig faktor i beslutsunderlaget. Oavsett är det en mycket oroande inställning att man hellre håller människor ovetandes än att dessa får reda på att de har förhöjda värden; eftersom kunskap i alla lägen är att föredra. Dessutom är det bättre att få potensproblem och klara livhanken än att dö ung för att man inte får vård i tid och cancern har spritt sig.

Att ställa grupp mot grupp
För alla som någon gång arbetat med bokföring handlar ekonomi om att ställa kostnadsposter mot varandra. Då Sveriges migrationskostnader kostat många miljarder har det uppstått en kultur där man kan råka mycket illa ut genom att ställa något mot denna kostnad; en tanke som är minst sagt auktoritär. Således är det en rättfärdigad demokratiskt tanke att föreslå nedskärningar på migrationskostnaderna för att istället överföra dessa resurser till exempelvis prostatavården eller höjda pensioner, eftersom denna post är så pass stor. Sverige bör ge sina medborgare korrekt vård, även om medicinerna är dyra; det är hela poängen med att ha något vi kallar välfärd. När vi betalar skyhöga kostnader för de människor som drabbats av HIV bör vi även göra det för människor med cancer; det är ett oskick att dessa själva ska behöva betala medicinen i Finland för att överleva.

Antingen har vi en välfärd värd namnet, eller så får vi använda oss av en modell byggt på privata försäkringar; att erbjuda en vård som tar livet av människor är inte ett alternativ. Det här är dessutom en fråga som rör alla människor i vårt land, eftersom vi alla har anhöriga som kan drabbas. Cancern tar till skillnad från genuspedagogerna inte ställning kring kön, den drabbar statistiskt sett oss alla; däremot uppstår den på olika sätt för olika människor med olika gener. Ett jämlikt land erbjuder jämlik vård, att man således inte kan tänka sig att erbjuda PSA-blodprov (vilket är mindre resurskrävande än mammografi) är ett mörkt kapitel i det som kallas “välfärden”. Prostatacancer är minst lika allvarligt som bröstcancer, att negligera det från landets ledning är minst sagt allvarligt. Den här frågan borde alla partier driva, då det borde vara självklart att vi alla är för.

*Socialstyrelsen omnämns i detta sammanhang som Social(ist)styrelsen då man väljer att ta beslut över människors huvuden, trots att det finns skäl till allmän oro kring deras beslut; inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. 

Vi ser det gång på gång, en rörelse som utåt sätt orerar om s.k. “jämställdhet” (dvs. eliminera skillnader mellan könen) men när målet ligger vidöppet tar de inte chansen att slå in bollen; istället visar man sitt sanna ansikte. Varför är det tyst från rosa håll kring frågan om prostatascreening, när det finns en bred…

Kommentarer

Kommentera utan Facebook