Hur kan Annie Lööf skapa förtroende utan politisk substans?
Under gårdagens partiledardebatt haglade antalet oneliners och läser man olika recensioner tycks de flesta bedömare bygga sina artiklar kring dessa “roliga” kommentarer. Vilka är de som tycker att dessa uttalanden inger respekt och förtroende? Vart är Lööfs konkreta förslag på sina mirakelkurer? Uppenbart går det utmärkt att gå fram med att vara emot Sverigedemokraterna, men vart är de egna förslagen? Hur kan man komma undan med att bygga sin retorik på luft, istället för att debattera hur man vänder de områden som är negativa i samhället? Det räcker inte att man säger till väljarna att man “vill” göra det, den typen av “köpa grisen i säcken”-politik bör ifrågasättas när partiledaren har de högsta förtroendesiffrorna bland riksdagens partier.
Finn ett sakligt förslag till förändring
“Vi har ju haft er regering i ett antal år och i Stefan Löfvens regering så ökar arbetslösheten, i Isabella Lövins (MP) regering ökar klimatutsläppen och i Jonas Sjöstedts (V) regering ökar vårdköerna. Den sociala och regionala klyvningen av vårt land håller ju på under er regeringstid, vi vill ju vända på det inom Alliansen, vi vill ju stå för ett nytt ledarskap där vi sänker kostnaderna för företagarna att anställa där vi ser till att fler enkla jobb växer fram, där nyanlända kommer både i bostad och arbete mycket snabbare än idag. Det är nu arbetslösheten ökar Stefan Löfven och du snackar alltid om extratjänster, beredskapsjobb, och traineejobb det är konjunkturen nu som gjort att sysselsättningen ökar, det är fler som varit i rymden än som har ett traineejobb”. – Annie Lööf i Agenda 2016-05-14
En diskussion kring Lööfs uttalande
Det faktum att arbetslösheten endast ökar för de som inte är födda i landet och rekordlåg för infödingar gör Lööfs retorik särskilt intressant när hon tidigare öppnat upp för invandring i mångmiljonklassen. Vilka förslag från Centerpartiet skulle åtgärda den lucka vi idag ser när partiet gjort sig kända för att förespråka öppna gränser, vad är det alltså som säger att den arbetslöshet vi ser bland invandrare skulle vara mindre med centerns politik? Detta är en oerhört viktig fråga, eftersom en röst på detta parti bör resultera i att man löser problem; inte att man röstar fram några som suktar efter makt men saknar svar. Samma resonemang kan även föras kring vårdköerna, varför skulle dessa minska om samma antal personer flyttar hit i Centerpartiets Sverige? Därför måste man fråga sig varför den “sociala och regionala klyvning” skulle vara annorlunda med en alliansregering när man har samma förutsättningar? När efterfrågan inte finns för dessa individer (i och med att dessa inte arbetskraftsinvandrar vilket var fallet under efterkrigstiden) kan man fråga sig hur ansvarigt det är att bygga subventionspolitik för skattebetalarnas pengar? Utgångspunkten måste vara att dessa konkurrerar på egna meriter (dvs. inte anställs pga. låg lön för företaget och statliga subventioner), endast då kan vi uppnå full sysselsättning.
Tala klarspråk i regeringsfrågan
Centerpartiet måste bekänna färg hur man tänkt sig hantera regeringsfrågan, det är inte seriöst att mörka i den kanske viktigaste frågan av dem alla. Det faktum att Lööf och Centerpartiet fått liberala moderatröster som ogillar Sverigedemokraterna, gör det rimligt att fråga sig hur man tänkt sig sitt framtida regeringsunderlag? Dagens politiska situation bygger på spelteori där man agerar splittrat i hopp om att vänstersidan kommer göra likadant om Regeringen Löfven “förlorar” valet 2018. S och MP vann egentligen inte valet 2014, utan Moderatröster gick till Sverigedemokraterna; vilket gjorde Alliansen mindre. Centern hoppas därför att Sverigedemokraterna inte blir större än Alliansen, vilket är det som kommer krävas för att fälla en Alliansregering i en händelse att vänsterblocket blir mindre än Alliansen. Dagens politiska situation innebär att man satt sig över demokratin och att de som hamnar i opposition (exklusive SD och V som inte ingick DÖ) inte försöker fälla regeringen; vilket har varit tydligt då man istället för att lägga ner sina röster agerar splittrat (något vi kallat DÖ 2.0).
I och med att Annie Lööf helt duckar i hur hon tänkt få stöd för en alliansregering, är det högst troligt att S och MP kan tänka sig agera splittrat i budgetfrågan på samma sätt som de borgerliga gör idag i en händelse att Alliansen blir större. Det är därför inte speciellt förvånande att det inte är Socialdemokratin och Miljöpartiet som ifrågasätter hur Alliansen ska få stöd för sin regering, vilket annars vore en väldigt naturlig fråga. Det är idag en direkt förutsättning för en (minoritet) Alliansregering att de har Sverigedemokraternas stöd eller att S och MP agerar splittrat; något annat scenario finns inte om man inte gör upp med S (vilket måste ses som uteslutet). Det som däremot skulle kunna skaka om dessa planer är om S,MP tillsammans med L eller M, KD och SD skulle kunna bilda majoritet; då finns det anledning att tro att dessa tar chansen. I båda dessa utfall är det svårt att se hur Centern agerar, oavsett hade det varit klädsamt att veta om en röst på Centern kan innebära en röst på en blocköverskridande regering Löfven II eller inte? Om man nu efterfrågar tydlighet hos andra, är det dessutom rimligt att man föregår med gott exempel.
Under gårdagens partiledardebatt haglade antalet oneliners och läser man olika recensioner tycks de flesta bedömare bygga sina artiklar kring dessa “roliga” kommentarer. Vilka är de som tycker att dessa uttalanden inger respekt och förtroende? Vart är Lööfs konkreta förslag på sina mirakelkurer? Uppenbart går det utmärkt att gå fram med att vara emot Sverigedemokraterna, men…