Har vi råd med både LSS och 40 000 ensamkommande?
Uppenbart finns det många som reagerar oerhört kraftigt när man ställer grupp mot grupp, men i en välfärdsekonomi gör vi detta dagligen i det tysta. När inget land har obegränsade resurser måste vi ställa oss frågan inför varje budgetpost om vi 1. har råd med respektive post, samt 2. om kostnaden är rimlig? Är svaret nej på någon av punkterna innebär det att vi kommer att behöva omlokalisera kostnader från en post till en annan, förutsatt att inte intäkterna ökat kraftigt i en kommun och att vi efterfrågar en budget i balans. Visserligen har vi högkonjunktur, men när den är lånefinansierad förstår man att någon intäktsökning för kommunerna är det inte tal om; således tåls det att högljutt ställa sig frågan varför vi inte längre har råd med LSS när man utmålas som pessimist om man anser att Sverige är på väg åt fel håll?
Lex Fredrik Reinfeldts likställer asylpolitiken med barnafödande
I veckan beskrev vår tidigare statsminister migrationen som att föda barn, och kallade den svenska asylpolitiken som “ditt livs bästa investering”, dessutom vägrade han besvara konkret kritik från tidigare statsrådet Sabuni. Rimligen tåls det att fråga hur många svenskar som finns kvar för “översteprästen” Reinfeldt att frälsa? Migrationspolitiken i Sverige har fått ett närmast religiöst skimmer, där den som har den starkaste tron anses ha den största glorian. Den politiska situationen i Sverige skulle kunna liknas vid spelfilmen Titanic, där White Star Lines VD ifrågasätter ingenjören Andrews påståenden om att skeppet kommer sjunka med den närmast religiösa repliken “But this ship can’t sink”? Varav ingenjören som besitter kunskap om barlast, flytförmåga och en uppskattning om vattnets vikt kontrar “She is made of iron sir i assure you she can”. Till skillnad från Fredrik Reinfeldt uppvisar Ismay en större ödmjukhet inför sin religiösa uppfattning, han lyssnar nämligen på den sakkunniga som har en annan uppfattning och låter sig övertygas; vilket kan jämföras med Reinfeldt som inte vill diskutera statsrådet Sabunis eftertankar om regeringens tidigare avvägningar.
Hur mycket LSS hade vi haft råd med för 67,9 miljarder?
Ekonomi innebär att hushålla med knappa resurser, och det är uppenbart att funktionshindrade (LSS) fått betala högsta priset på senare år. Någonstans måste man dra åt i välfärden, och det är de svagaste som får betala priset; så har det varit i alla tider. En ensamkommande person (80 % bedöms vara vuxna av de man hitintills testat) kostar 1900 kr / dygn enligt migrationsverket. Cirka 40 000 ensamkommande x 1900 kr x 31 dagar x 12 månader x 3 år (2015-17) = 84,8 miljarder kronor. Hade vi istället haft medicinska ålderstester (dessa är inte 100%-iga men trots allt det bästa verktyg vi har när personerna gjort sig av med sina pass och inte “minns sin bakgrund”) vid ankomst och då utvisat de som saknade asylskäl (enligt våra myndigheter befintliga lagstiftning) hade vi alltså haft en statistisk kostnad om ca 17 miljarder dvs. 20% av 84,8. När staten inte har oändliga resurser utan välfärd handlar om prioritering måste vi även om det är politiskt icke korrekt ställa grupp mot grupp, dock på god ekonomisk värdegrund. När våra svagaste inte längre får LSS måste vi fråga varför? Hade vi hållit på våra lagar och migrationsregler, hade alltså 67,9 (84,8-16,9) miljarder inte prioriterats på personer som inte har rätt att vistas i landet; som nu regeringen tycker ska stanna? Om vi tänker oss att en anställd kostar totalt 1 miljon per år i skattepengar, skulle vi alltså kunna anställa 67 900 personer för att hjälpa våra mest utsatta medborgare till ett värdigt liv. För fyraårige Loke som lider av Dravets syndrom, är det en fråga om liv och död; det är nämligen han som får betala med sitt liv för priset av en fullständigt bisarr migrationspolitik.
Lex Leif Östling – mannen som enligt vänsterns synsätt var en av de som sänkte välfärden
Är det intellektuellt eller direkt vänsterpopulistiskt och beskylla personer som Leif Östling som betalat 100-tals miljoner i skatt för att han lagt en liten del utomlands, dessutom fullt lagligt? Vem har gjort mest för utsatta i samhället Mona Sahlin eller Leif Östling, när personer från vänstersidan kritiserar Östling tåls det att faktiskt lyfta frågan? Är det kapitalismens fel (dvs. att några betalat skatt utomlands) att Lokes assistans är för dyr eller är problemet de fullständigt bisarra belopp som hittas på utgiftssidan? Dessa siffror avser bara ensamkommande och inte den svenska asylprocessen i stort, vilket rör sig om helt andra belopp. I siffrorna ovan har vi alltså endast räknat på den gigantiska slant kommunen får för mottagandet av s.k. ensamkommande, således har inte ökade kostnader för rättsväsendet, tolkar, utbildning och andra sociala kostnader, skadegörelse etc. räknats in; vilket är dolda kostnader i den svenska migrationsbudgeten.
Läser vi kostnaderna nedan hade Sverige genom att bedriva en ordnad migrationspolitik dvs. ålderstestat samtliga kunnat spara minst 67,9 miljarder (lågt räknat ty de samlade kostnaderna är högre) på dessa tre år. För dessa pengar hade vi (förutsatt att allt spenderats på ett år) kunnat dubbla vår försvarsförmåga, nästan trippla assistansersättningen, fyrdubbla garantipensionen, nästa trippla barnbidragen, dubbla vårt internationella bistånd, lite mer dubblera antalet poliser eller ersättningarna till sjukskrivna.
Istället valde vi att riskera Lokes liv, beskylla personer som direktör Östling för skattesmitande, samt ge asyl till personer som både ljugit om sin ålder och som dessutom saknar skyddsskäl (enligt våra myndigheters bedömning) och vistas i landet olagligt. När Socialdemokraterna talar om “Solidaritet”, och alla ska med tåls det att fråga om det är socialdemokrati 2017? Hur kan vi tillåta att våra handikappade inte får assistans medans vi uppenbart öser miljarder över personer som ljugit om sin identitet från dag 1? Socialdemokraterna bör omvärdera sitt ställningstagande, att vara ledare handlar om att kunna ta de obekväma besluten; och rimligen också förklara varför man tagit dem (för att få stöd). Klarar man inte denna uppgift, är man inte rätt person eller parti att leda landet.
- Hela rättsväsendet inklusive polis 2016: 42 miljarder
- Hela försvaret och samhällets krisberedskap 2016: 48 miljarde
- Assistansersättning: 26 miljarder
- Sjukpenning: 43,5 miljarder
- Förtidspension (aktivitets- och sjukersättning): 50,3
- Garantipension: 14,3 miljarder
- Föräldraförsäkringen: 41 miljarder
- Barnbidrag: 26 miljarder
- Internationellt bistånd: 32 miljarder
(Källa SVT)
Uppenbart finns det många som reagerar oerhört kraftigt när man ställer grupp mot grupp, men i en välfärdsekonomi gör vi detta dagligen i det tysta. När inget land har obegränsade resurser måste vi ställa oss frågan inför varje budgetpost om vi 1. har råd med respektive post, samt 2. om kostnaden är rimlig? Är svaret…