Grova brott bör innebära förlorat medborgarskap för nya medborgare
Gång på gång hör vi en diskussion om att vi inte kan avlägsna medborgarskap på de mycket grova brottslingar som inte påstår sig ha något annat. Kanske har man gjort sig av med sina handlingar för att dölja sin historia, kanske finns det andra orsaker. När Sverige delat ut medborgarskap som andra delat ut bidrag kan vi se att somliga aldrig borde ha förärats denna möjlighet, för det är vad det är gott folk; en stor ära att bli upptagen som svensk medborgare. Eftersom tacksamheten som borde infunnit sig istället resulterat i allvarlig brottslighet, bör vi i dessa fall tänka om och normalisera dessa resonemang eftersom de varken handlar om rasism utan om brutet förtroende. Debatten har dessutom stigmatiserats av politiskt korrekta individer som velat framstå som politiskt tjusiga (“humana”), därför har vi fått en utveckling där vi varken rycker medborgarskap eller kräver utvisning; trots att brotten är rent av fruktansvärda. En utveckling som står i konflikt med allt vad vi kallar rättvisa.
Argument “Vi kan inte göra människor statslösa”
Nej, de som fötts här och har svenska medborgarskap måste vi betrakta som vanliga medborgare eftersom dessa aldrig haft någon juridisk koppling till något annat land; däremot kan det finnas kulturella kopplingar. Vad gäller grova brottslingar som korsat gränsen utan identifikation (dvs. vi vet egentligen inte vilka de är) och erhållit medborgarskap, bör vi efter avtjänat straff hålla dessa förvarade tills de uppger sin egentliga identitet och nationalitet. Det är en felaktig uppfattning att det skulle vara en förmildrande omständighet att tiga om vem man är, tvärtom bör det betraktas som en mycket försvårande omständighet. Metoden har använts tidigare, när Gustav III avskaffade tortyren valde man att spärra in människor tills de erkände; vilket sannolikt kan ha lätt till en rad falska erkännanden. Däremot är det svårt att se varför någon skulle ljuga en andra gång kring sin riktiga identitet, eftersom vi idag kan verifiera dessa uppgifter på ett rättssäkert sätt tillsammans med utländska myndigheter; det är inte heller troligt att man glömt bort vad man egentligen heter.
Argument “De riskerar dödsstraff i sitt hemland”
Självklart bör vi inte utvisa någon in i döden, utan vi bör åtala dessa figurer i Sverige för de krigsbrott / annan grov (rimlig) brottslighet denne anklagas för i sitt hemland (och i den mån det är möjligt fakturera främmande land för dennes uppehälle). Det handlar om att skapa incitament för dessa individer att samarbeta med svenska myndigheter och erkänna vilka de är, eftersom de har allt att tjäna på att inte bli utvisade. På samma sätt som vi åtalat stridande i forna Jugoslavien bör vi åtala dessa figurer, vi bör även i den mån det är möjligt söka samarbete med Interpol och Europol för att fastställa vilka vi egentligen håller inspärrade; om nu tveksamheter finnes.
Förslag “Bygg fler fängelser”
Då man ofta hör argumentet att våra fängelser är fulla är det rimligt att vi bygger fängelser för människor som kommit hit på felaktiga grunder. Tittar man på “vår” terrorist Akilov har denne mer än en identitet, dessutom tåls det att fråga hur denne figur uppfattar svensk fångvård när denne tillåts ha tv-spel i sin cell. Tittar man på Xbox-tjänsten “Live” (tjänst för att spela tv-spel online) saknas Uzbekistan (Akilovs hemland) på denna lista, således är det kanske inte en allt för avlägsen tanke att tv-spel är en lyxvara ur dennes perspektiv. När skillnaderna är så pass stora bör vi bygga fängelser och häkten i enkel och funktionsduglig modell, där fångarna arbetar och sitter av sin tid. Det kan aldrig vara ett argument att ge någon villkorlig dom för att fängelserna är för överbelamrade. Det är betydligt billigare att hålla en grovt kriminell bakom lås och bom, jämfört med att denne befinner sig ute i samhället och begår brott. Det är inte en trolig tanke att antalet brottslingar skulle öka för att man väljer att förvara fler på längre tider, eftersom verkligheten är mer komplex än så.
Ett medborgarskap är ett förtroende, dvs. något som förpliktigar. I Sverige bör vi satsa på de som sköter sig, att vi utvisar entreprenörer som tar ut för lite i lön är inget annat än en djup skam; de är precis dessa individer vi ska satsa på. Däremot bör vi vara väldigt rationella mot de som skadar andra genom grov brottslighet, eftersom det är inte på de premisserna vi upplåtit vederbörande som en av oss; tvärtom. Det är därför ingen kontroversiell tanke att riva upp medborgarskap, eller låsa in någon som ljugit om sin identitet sedan dag ett. Sverige ska dessutom inte vara en plats för krigsförbrytare med många liv på sina samveten som vill ha nystart eller hjälp att försvinna, tvärtom ska vi vara ett land med ordning reda och optimism. Personer som fått medborgarskap på falska grunder bör absolut kunna förlora det om man halkar in på brottets bana.
Gång på gång hör vi en diskussion om att vi inte kan avlägsna medborgarskap på de mycket grova brottslingar som inte påstår sig ha något annat. Kanske har man gjort sig av med sina handlingar för att dölja sin historia, kanske finns det andra orsaker. När Sverige delat ut medborgarskap som andra delat ut bidrag…
jazz music
cafe