Ett välmående samhälle kan skämta om minoriteter och politiska företeelser

Det svenska samhället har under de senaste 15 åren förändrats drastiskt, till att bli ett land där man ska vara politiskt korrekt och där minsta yttring gör någon kränkt. Är en fullständigt humorlös och steril miljö det som gör oss människor lyckligare, eller kan det vara så att olika grupper i samhället bör kunna tolerera gliringar om dessa görs med vänliga uppsåt? Måste man landa i slutsatsen av att en man som skämtar om kvinnor har en tveksam kvinnosyn, eller att någon som skämtar om invandring måste vara rasist? Snarare kan man landa i slutsatsen av att samhällen som inte klarar av känsliga skämt tenderar att vara auktoritära, det är högst troligt att den nordkorean som ritar en “kul” nidbild av Kim Jong-Un kommer att uppleva ett drastiskt miljöombyte.

Lex Aron Flam och SVT

Komikern Aron Flam har i ett flertal debattprogram yttrat att hans satirserie “Folkets främsta företrädare” blivit väldigt censurerad i SVT. Enligt Flam släpptes samtliga skämt om högern och liberalerna igenom, men när man istället skulle skämta om vänstern, miljöpartiet och feminism ströks dessa ur manus. Det faktum att bredden av åsikter inom public service är begränsad har även bekräftats av SVT:s Janne Josefsson som berättat om den kritik han fått när han velat producera dokumentärer om Vänsterpartiet eller revolutionära krafter på samma kant. Även om Josefsson inte sysslar med komik, är hans berättelser givna symptom på samma problem.

Lex Özz Nujen, Mel Brooks och Lasse Lindroth

Många stand-up komiker har genom åren tenderat att skämta om sin egen bakgrund och etniska minoritet för att nå framgång. Vapnet är ofta sylvasst även mot de egna leden, men då man tillhör samma skara man driver med blir det plötsligt okej. Özz Nujen har exempelvis gjort sig känd genom att driva med kurder, Mel Brooks har ofta judiska inslag i sina filmer och Lasse Lindroth (född i Iran) drev med sig själv under sitt alter ego “Ali Hussein”. Alla har de gemensamt att de kan driva med de mest känsliga delar och komma undan med det.

Det ständiga tjatet om värdegrund

Ofta hör vi diskussionen om att “vad säger följande om personens värdegrund?”, således måste vi fråga oss om man verkligen kan göra paralleller mellan någons humor och värdegrund. Hur kan man dra slutsatsen att någon som skämtar om kvinnor de facto hatar dem, är den parallellen logiskt legitim öht? Tittar man exempelvis på Lorrygängets tidiga produktioner är det troligt att mycket inte hade kunnat fungera idag, men kan man säga något om manusförfattaren Peter Dalles värdegrund? De allra flesta normala individer skulle säkert landa i att samhället var öppnare, och Lorry därför kunde spegla den tidens aktuella politiska ämnen. Den legendariska filmen Sunes Sommar hade exempelvis ett skämt där en färgad basketbollspelare frågar pappa Rudolf (Peter Haber) vad en “negerboll” heter, varav Rudolf börjar med att säga “We call them neeee… no, we call them Wienerbröd.. Weinerbrods” varav den färgade basketbollspelaren säger “O no you dont!”. Dessa skämt som håller hög klass och som många minns som roliga, vore det så fel om vi återigen kunde skämta som vi gjorde på 90-talet; förutsatt att uppsåtet är hyggligt?

Enklaste lösningen på dagens problem är att inte erkänna att det finns begränsningar i det fria ordet, man kan med logik argumentera ner personer som kommer med pekpinnar; dock handlar det om att ha både lite courage och visa ryggrad. Väljer man att bli censurerad av sig själv eller andra kommer man att spela på den den slutna planhalvan, vilket inte gagnar någon. Väljer man istället att ifrågasätta de som har synpunkter på det fria ordet eller diverse värdegrundsparalleller kommer man inse att deras argumentation faller platt, för den bygger på generaliseringar. För att både stärka det fria ordet och arbeta för yttrandefrihet bör man således inte känna sig hämmad att dela rolig och träffsäker politisk satir i sociala medier eller bland vänner och bekanta, tvärtom är just politisk satir oerhört viktigt att slå vakt om. Satirikerna är oftast de farligaste individerna i ett samhälle, eftersom de använder just komiken (dvs. skrattet) för att väcka reaktion kring politiska fenomen; något som är oerhört svårt att bemöta. Därför bör vi alla kritisera de som passivt eller aktivt deltar i att begränsa det fria ordet, i ett välmående samhälle måste vi kunna klara av att tåla skämt utan att känna oss kränkta. 

 

Det svenska samhället har under de senaste 15 åren förändrats drastiskt, till att bli ett land där man ska vara politiskt korrekt och där minsta yttring gör någon kränkt. Är en fullständigt humorlös och steril miljö det som gör oss människor lyckligare, eller kan det vara så att olika grupper i samhället bör kunna tolerera…

2 kommentarer

Kommentera utan Facebook