Våldtäkt handlar om sex – inte om makt
“Finns det ett samband mellan individualiserad föräldraförsäkring och förekomsten av sexuella övergrepp? Skulle jämställda löner leda till färre trakasserier på konserter och i andra folksamlingar? Eftersom alla yttringar av ojämställdhet hänger ihop är svaret ja.” Med de orden avslutade juristen och den före detta jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström en gammal ledare i ETC. Han uttrycker vad som tycks vara en självklarhet inom stora delar av Sveriges politiker-, och journalistskrå.
Borgström sammanfattar i själva verket ett (numera något avradikaliserat) försanthållande som populariserats av radikalfeministen Susan Brownmiller: From prehistoric times to present, I believe that rape has played a critical function. It is nothing more or less than a conscious process of intimidation by which all men keep all women in a state of fear. (1975 “Against our Will: Men, Women and Rape“)
De mer långtgående meningsfränder till Borgström och Brownmiller påstår att våldtäkt utgör en “pseudo-sexuell handling” (Ellis 1989:10-11, vilken sammanfattar Groth 1979:2 & Groth och Burgess 1978).
I sin ledare hävdar Borgström att: “Sexuella övergrepp är i stor utsträckning ett uttryck för makt.” Ha det påståendet i åtanke medan vi går igenom följande siffror. Kvinnor som uppger sig ha utsatts för sexualbrott ökade 2018 för tredje året i rad. Vi kan se att 2005-2008 uppgav under 2% av befolkningen i landet att de drabbats av sexuellt övergrepp under året frågan ställdes till dem (NTU 2009:27), en siffra vilket gick upp till 6,4% vid 2018 (NTU 2019). Detta är en allvarlig ökning, även när vi tar med i beaktandet att Sverige nyttjar en internationellt sett bred definition av våldtäkt. Efter att ha läst dessa siffror tagandes Borgström på orden, då skulle man förvänta sig att Sverige skulle lida av enorma ojämlikheter, som orsaken till denna utsatthet bland kvinnor.
Det utgör därför tämligen chockerande läsning att Sverige listas utav världsbanken som en av världens sex jämställda länder (med det ej sagt att det skulle saknas jämställdhetsproblem i landet). I absoluta värden ser det alltså tämligen bra ut på jämställdhetsfronten. Vad jag funnit, har heller ingen relativ ökning i ojämlikhet ägt rum, som kan förklara den dramatiska ökningen av sexualbrott.
Med en förhållandevis låg ekonomisk ojämlikhet i landet samt avsaknad av formell negativ särbehandling av kvinnor, börjar den nyfikne sniffa efter alternativa förklaringar, och finner en omnämnas i Borgström ledare. Han skriver att:
Om en utomjording landade på jorden skulle hen tycka att [den höga graden av sexuella brott riktat mot kvinnor från män men inte vise versa] var mycket konstigt. Både kvinnor och män har en sexualdrift och vill ha utlopp för den. Utomjordingens första tanke skulle nog vara att män har en mycket starkare sexualdrift än kvinnor, men efter att ha fått förklarat för sig att det inte förhåller sig så skulle det framstå som oförklarligt.
Borgström källhänvisar aldrig gällande påståendet att kvinnor och mäns sexualdrift är fullkomligt likvärdig. Troligen för att för ETC:s stereotypa adressat känns detta som lika överflödigt som att källbelägga att jorden är rund. Mindre känd i detta område är Catherine Hakims artikel i den fackgranskade tidskriften International Sociology, där hon via genomgång av studier i frågan konstaterar just att män generellt har ett “sexuellt underskott” i relation till kvinnor (d.v.s att gubbar och grabbar går runt kåtare i vardagen jämfört med kvinnor).
Som står att läsa i artikeln, har män i alla länder som studerats (i något varierande grad) en önskan att ha fler sexpartner och högre frekvens på sexakter – i relation till kvinnor. Hakim är inte ensam gällande detta fynd, en genomgång av tidigare forskning stärker också tesen att män generellt sett har starkare sexlust än kvinnor (självfallet finns det variationer inom grupperna samt individer och subgrupper som utgör kraftiga undantag).
Antropologen Donald Symons skrev i (1979/08/30) The Evolution of Human Sexuality att:available evidence strongly supports the view that human males are more likely to be sexually aroused by the sight of females clothed or unclothed, than females are by the sight of males. In the course of everyday life, males thus are sexually stimulated much more often and intensely than females are […It is a] proximate psychological fact that the typical male is at least slightly sexually attracted to most females, whereas the typical female is not sexually attracted to most males. (sida 276, 279).
Att kvinnor i regel finner majoriteten av män oattraktiva medan män finner majoriteten av kvinnor attraktiva – har sedan styrkta ytterligare genom data från nätdejting. Där 80% av männen upplevdes av kvinnor vara mindre snygga än genomsnittet, medan merparten kvinnor gavs en skönhetsbedömning i svängarna kring “medium”.
Det får än att undra, var den där utomjordingen verkligen helt fel ute?
Som argument för Brownmillers tes presenteras ofta det faktum att flera samhällen har nyttjat våldtäkt som bestraffning. Man kan tänka sig att många sexualbrott är säkerligen delvis eller helt motiverad av viljan att skrämma och dominera individer eller grupper. Berättelsen ur Ivana Trumps självbiografi om hur hennes ex-man Donald Trump använde sex kombinerat med våld för att straffa henne vid ett tillfälle, incidenten där en fundamentalistisk far i Norge anklagas för att ha våldtagit sin egna dotter som straff för att hon levde ett allt för “västerländskt” liv, och fallet där en homofobisk far våldtog sin dotter i vredesmod när hon kom ut som homosexuell – flackar mardrömslikt förbi näthinnan.
Med detta sagt, att förtryck skulle vara den huvudsakliga eller universella orsaken till våldtäkt, är inte belagt. De nämnda fallen är horribla (och fler av samma natur kan listas av den nitiska), men dessa illdåd utgör tvivelaktig grund att generalisera från. Detsamma kan säga om de institutionaliserade våldtäkterna som nyttjats av kvinnofientliga rättsväsen. Många former av bestialiska övergrepp har, och nyttjas ännu i vissa delar av världen, som en del av den formella rättskipningen. Att stympning använts av statsmakten mot tjuvar, blottlägger inget universellt motiv som förklarar all stympning som äger rum mellan privatpersoner.
Om sexuellt våld vore primärt ett maktredskap skulle de användas i lika hög utsträckning mot alla kvinnor oavsett ålder och andra egenskaper, alternativt fokuseras på kvinnor som hotade att få för mycket makt eller vinna fler friheter åt kvinnor som grupp.
När våldtäktsmän i USA intervjuats om sitt idealoffer då målade de upp bilden av en vacker, medelklass, vit, vänlig ung kvinna. Om det var frågan om makt som gjorde sig uttryckt, medvetet eller omedvetet, då borde idealoffren varit kvinnor som kunde uppfattas “uppstudsiga” eller aktiva feminister, nu saknades denna maktfråga helt i offeridealet (Geis sida 27).
För att citera en kontroversiell men saklig och väl belagd bok som grävt i ämnet: “Interviews with rapists also suggest that attractiveness is an important factor in their selection of victims […] Additional evidence comes from a study of sexual violence in a prison for men […] most victims were young, slim White men. Interviews with inmates suggested that men who were young and slim were preferred because they were viewed as more attractive and as most highly resembling women. […]In sum, there is some evidence to support the idea that many acts of sexual coercion are sexually motivated. Young men with high sexual aspirations are more likely to use sexual coercion as well as noncoercive techniques to obtain sexual compliance. In addition, sexual coercion tends to be used as a last resort in incidents involving people who know each other, after other techniques have failed. (min fetmarkering, Felson, R. B. (1993) sida 238-42)
Om sexuellt våld endast eller huvudsakligen motiverades av makt, då skulle man rimligen förvänta sig att offren var jämnt fördelad mellan åldrarna. Alternativt skulle kvinnor mitt i karriären vara vanligare offer, då en 50-årig VD har mer makt att slå ner på än en fattig 20-årig student. Medan om lust är en tyngsta faktorn i regel, då skulle man förvänta sig att de yngre skulle bära på en överrisk för att utsättas. De allmänna skönhetsidealen gagnar nämligen i stor utsträckning de unga.
Om man anser att våldtäkt drivs av makt, då skulle man även förvänta sig att homosexuella män skulle vara markant underrepresenterade i frågan om att utföra våldtäkter, då de inte tjänade patriarkatet när de förgrep sig på andra män. Hur ser då verkligheten ut på dessa punkter?
Gällande kvinnor är faktiskt de unga kraftigt överrepresenterade, och homosexuella män utför sexualbrott lika ofta som heterosexuella. Även Borgströms påstående att “kvinnor våldtar inte män” är inte heller en sanning som skrivits i sten.
Den forskning som utger sig styrka förklaringsmodellen av att våldtäkt delvis eller helt motiveras av makt istället för sexuallust, har mött allvarlig kritik.
Kritikerna menar att de som försvarat denna modell har tilltagit konstlade tolkningar av våldtäktsmännens verbala motiveringar.
En forskare som menade att våldtäkt var maktmotiverad, kom fram till att bland annat följande var en icke sexuell motivering (jag citerar våldtäktsmannen): “Jag ville ha sex med henne, det var allt” (Palmer, Craig T. (1988) sida 42).
Ser man till våldtäktsoffer, går vissa av dessa upp i vikt efter ett övergrepp för att skydda sig mot framtida anfall. Men dessa offer kanske inte har en intuitiv förståelse utav våldtäkt, utan har fått en skev verklighetsbild från att ha lyssnat på “mansplainande” “patriarker” som mig.
Denna bortförklaring försvåras av det faktum att även kvinnliga djur misstänks gör sig oattraktiva för att undvika sexuella övergrepp. Har självaste darwinismen missförstått våldtäkternas natur? Men i rättvisans namn bör nämnas att teorin om denna nedtonade skönhet hos kvinnliga djur, inte skrivit i sten den heller. En studie är ingen studie skulle de hårdföra skeptikerna insistera.
Om vi ska vara konsekventa i vår skepticism, når vi dock obönhörligen slutsatsen att det är tesen “våldtäkt motiveras av makt/är primärt ett utslag av makt” som står på lerfötter.
Evolutionsbiologisk forskning har observerat att i djurriket nyttjar inte hanar sexuellt tvång för att upprätthålla dominans över honorna inom flocken (orangutangen våldtar trots att den lever solitärt istället för i blandkönade flockar). Utan sexuellt tvång nyttjas istället när hanarna inte kan tillgodose sin sexlust på annat vis (McKibbin med flera: 86-88). Jag har inte hittat något djurart där sex har konstaterats nyttjats av maktskäl istället för av sexuella motiv.
De djur som uppvisar patriarkala flockar och ett utbrett förtryck mot honor från hanar, tycks göra detta för att försäkra sig om tillgång till sex. D.v.s en invertering av
Brownmillers tes, där våldtäkt är målet och ojämlikheterna i övrigt är medlet. För att citera professor Barbara Smuts:
males of many of these species [in which males frequently attack females] are most aggressive toward potential mates, which suggests that they sometimes use violence to gain sexual access […] Jane Goodall provides us with a compelling example of how males use violence to get sex. […She shows how] a male [chimpanzee] uses such aggression to train a female to fear him so that she will be more likely to surrender to his subsequent sexual advances. Similarly, male hamadryas baboons […] maintain a tight rein over their females through threats and intimidation. […] By repeating this behaviour hundreds of times, the male lays claim to particular females months or even years before mating with them. When a female comes into estrus, she solicits sex only from her harem master (Smuts i Discover 1995).
Är det verkligen skäligt att anta att de mänskliga sexuella övergreppen skulle vara väsensskilda från det övriga djurriket?
Förutom Symon som nämndes ovan (se sida 290-296 i The Evolution of Human Sexuality), har även evolutionsbiologerna Thornhill och Palmer motbevisat Brownmillers tes, i en bok utgiven av det prestigefyllda universitet MIT. För att citera en ytterligare bok, i detta fall av sociologiprofessorn Lee Ellis:
The feminist theory seems to considerably underestimate the degree to which rape is sexually motivated, and perhaps overestimates the degree to which ‘sexists attitudes’ are important in inclining males to commit rape. (sida 31)
När det kommer till ämnen som är lika moraliskt och känslomässigt laddade som sexuellt våld, då kan det uppenbara behöva sägas högt. Denna redogörelse av sexualbrottens natur, är inte menad att urskulda eller trivialisera sexualbrott. Inget som skrivits här ska ses som belägg för förkastliga hållningar som lägger skuld hos offer. Det är lika absurt att säga “våldtäkt motiveras av sex, därför är det relevant vad kvinnan hade på sig” – som det vore att säga “våldtäkt kommer ur maktkonflikten mellan män och kvinnor, därför är det hennes egna fel för hon provocerade genom att vara feminist”. Inte heller är det menat att läsaren ska dra slutsatsen: “eftersom det alltid kommer finnas kåta män är det naturligt med sexualbrott – något vi får leva med”. Den biologiska roten till förövares egoistiska motiv gör inte övergrepp till något vi kan tolerera. Det saknas även helt fog för antagandet att sexualbrott inte skulle gå att bekämpa.
Jag menar heller inte att frågan om maktfördelning är helt orelaterad till våldtäkt. Jag håller med Smuts slutsats om att ett måste för att bekämpa våldtäkt – blir att undvika en samhällsform som ger kvinnor svagt inflyttande eller bristande skyddsnät. Män våldtar inte för att få makt över kvinnor, men asymmetriska maktförhållanden är en av många faror som möjliggör allt fler våldtäkter. Smuts konstaterar att djurarter med liten mängd sexuellt tvång, utmärks av att honorna gemensamt skyddar sig från de sexuellt motiverade angreppen. Detta bör återskapas bland människor via en stark rättsstat men också i formen av kulturellt stöd till de som har eller riskerar att utsättas för sexualbrott, kombinerat med hårt fördömande av förövarna.
Jag skriver inte detta för att jag vill idiotförklara Borgström eller andra feminister. Jag ser mig själv som feminist, och finner hans målsättning behjärtansvärd. Problemet är att om feminister säljer in jämställda löner med argumentet “detta kommer minska våldtäkterna”, då riskerar vi att skapa en besviken motreaktion som förstör kvinnorörelsen förtroendekapital. Jämställdhet på arbetsmarknaden har ett egenvärde, oavsett påstådd koppling till våldtäkter.
“Finns det ett samband mellan individualiserad föräldraförsäkring och förekomsten av sexuella övergrepp? Skulle jämställda löner leda till färre trakasserier på konserter och i andra folksamlingar? Eftersom alla yttringar av ojämställdhet hänger ihop är svaret ja.” Med de orden avslutade juristen och den före detta jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström en gammal ledare i ETC. Han uttrycker vad…
winter music
autumn jazz
soft jazz