Hur dömer vi brotten, fast med hedern i behåll?

I skolan får vi lära oss att svenska språket är fantastiskt, bl.a. eftersom att det tillåter oss att sammanfoga ord i oändlighet. En del ord blir så klart meningslösa när man gör det, andra ord blir direkt motsägelsefulla, det vanligaste skolexemplet är “skitgott”. Skit är inte gott, pga. att det är just skit. Kanske borde vi lägga till ordet hedersbrott till dessa tydliga exempel också, i alla fall om vi vill fortsätta att ha ett fantastiskt språk där ord får ha en särskild betydelse. Heder och brott, lika motsägelsefulla som skit och gott.

Ordet som straffas här blir “heder”, det får en ny betydelse om det sätts som benämning på de handlingar som utgör brotten. Om det ska heta hedersbrott, betyder det att “heder” sanktioneras till att innefatta t.ex. människors påstådda sexuella dygd. Tänk tanken att t.ex. “hedersuppdrag” skulle vara vad brottslingarna ansåg sig ha genomfört, ett uppdrag för att rädda hedern.

Skevt, och så kan vi faktiskt inte ha det, heder har ingenting med sexuell lust att göra, bortsett från att det enda hederliga sättet att ha sex på är med samtycke mellan samtliga involverade.

Vad skulle passa som brottsbeskrivning då? Det finns ett exempel, men det innehåller ett annat omstritt ord som tenderar att få en del att explodera bara det nämns.  Men, vilken benämning kan passa på en kultur som låter en människa anse sig ha rätten att behålla sin egendom obefläckad? En kultur som i ena änden av skalan är beredd att begå mord för att bestraffa handlingar, och som i andra änden (på ett betydligt med samhälleligt accepterat vis) tillåter skämt av typen “Grattis till dottern, dags att skaffa jaktlicens nu då höhöhö”. Benämningen jag tänker på är “patriarkal maktstruktur”. Brotten kanske ska kallas patriarkalbrott? Nej, inte alla män – lugn och fin. Men strukturen finns där, i många av världens kulturer – vår egen inkluderad. Självklart är skalan milsvid bred, och den innefattar inte bara den tänkte patriarken. Skadligheten i kulturen följer samma milsvida skala, men “alla” är delaktiga i den, oavsett om det handlar om att skratta med i skämten eller hjälpa till att kontrollera/bestraffa den tänkta egendomen. Det handlar om maktutövningen över någon annans val av relationer, med alla de konsekvenser det direkt eller i förlängningen leder till.

Vän av ordning borde reagera nu. Beskrivningen går att hålla med om, men “patriarkal”? Verkligen? Skulle vi inte värna om ordens betydelse här? Jo, och se vad som händer med ord när de används till dumheter! En patriark, eller matriark för den delen, var från början en ledare, en förebild, ett enande rättesnöre att se upp till. Men genom århundraden av ganska många dåliga exempel klingar orden negativt – det är personer som styr med järnhand och rätt skoningslöst utövar makt över andra. Lightvarianterna har letat sig ner från statsmakter och motsvarande och återfinns nu på hushållsnivå (kom ihåg den milsvida skalan, tack).

Så vilket ord vill vi låta gå förlorat? Patriark och matriark, de har redan rätt mycket dåligt bagage helt ärligt. Heder är räddningsbart. Om vi väljer att börja kalla det patriarkalbrott, så kanske vi ganska snart kan ha ett samhälle där heder fortfarande kan ses som något positivt och eftersträvansvärt, och där ingen ser tjusningen i att vilja kontrollera andra människors (sexuella) relationer.

I skolan får vi lära oss att svenska språket är fantastiskt, bl.a. eftersom att det tillåter oss att sammanfoga ord i oändlighet. En del ord blir så klart meningslösa när man gör det, andra ord blir direkt motsägelsefulla, det vanligaste skolexemplet är “skitgott”. Skit är inte gott, pga. att det är just skit. Kanske borde…

4 kommentarer

Kommentera utan Facebook