Spread our love
  • 325
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Skulle reportrarna på SVT förstå ekonomisk teori skulle de inte skriva en artikel som bekräftar att socialism som system inte fungerar. Därför är det extra roligt att reportern faktiskt rapporterar sakligt, utan att förstå vad slutsatserna faktiskt betyder. Medborgarlön är kanske den mest socialistiska reform som någonsin uppfunnits, utan att behöva lyfta ett finger ska varje medborgare få lön av staten; dvs. människor görs helt beroende av staten. I Finland fick därför 2000 arbetslösa människor medborgarlön på ca 5300 kr per månad, där man trodde (enligt socialistisk troslära) att dessa skulle söka jobb i högre grad; samtidigt som man gjorde en empirisk fältstudie i vad som hände. Resultatet är oerhört intressant!

Socialism är närmast en religiös tro

I Finland trodde man att människor i högre grad (hävstångseffekt) skulle skaffa arbete om man gav dem en stadig slant, istället blev det tvärtom. Människor sökte sig inte till fler arbeten, och de ”arbeten” man tog skapade inte ekonomiska värden att kunna leva på. Testet visar tydligt att deltagarna istället blev beroende av staten, samtidigt som fattigdomen blev tydlig när drivkrafterna att söka annat arbete försvann. I alla dessa länder som prövat socialism vill många ha mer och därför har man med demokratiska medel (finns alltid fler människor på bidrag än företagare som bygger välfärd) kunnat rösta ner de som skapar värden (kapitalisterna), och utgifterna (5300 kr/mån) har skenat. En sann socialist resonerar därför ”Hade jag haft 10 eller 12 istället för ca 5 hade jag klarat mig” (många vill ha mer), och sedan har man genom att tala om att vara ”solidarisk” stulit ännu mer pengar från skattebetalarna och företagarna (de som verkligen är de som bidrar med solidariteten). Till slut har skattebetalarna och företagarna tröttnat, (vem vill ta en massa risker utan att tjäna något själv?) och lämnat landet vilket är det vi nu ser ske i Venezuela. Fenomenet kring ”solidarisk” stöld visas i historien om de tre bröderna nedan, en historia som inte är någon utopi utan Sverige i ett nötskal.

Den växande staten besegras av Ronald Reagan

Big goverment och big spendning är ett av de största problemen som finns för ett land, i Sverige kallar man dessa för trevligare ord som ”offentlig sektor” och ”investeringar”; men det är samma sak. När det kommer till big goverment växer alltid lönerna (något vi tog upp i veckan där en statsdirektör har 190 000) dvs. skattebördan ökar för oss som betalar skatt; och fler människor anställs i statlig regi. Vi blir färre som ska försörja denna enorma statsapparat, samtidigt som allas välfärd minskar. Politiker behandlar dessutom alla kostnadsökningar som om dessa vore intäkter, den som gör av med mest pengar har de ”bästa förslagen”. ”Vi investerar/satsar” på elcyklar”, medans det man egentligen säger vi spenderar era skattepengar på elcyklar i högre takt än oppositionen . Budgeten har blivit viktigare de senaste åren eftersom det är lättare att få igenom reformer där, man behöver inte nå 50% majoritet utan vara den största relativa majoriteten; således kan man genom ekonomi strypa poster man inte gillar. Ronald Reagan insåg det här och gjorde därför flera uttalanden där han menade på att staten är problemet, därför är det ett växande problem när man ”bekämpar” arbetslöshet genom att göra människor beroende av staten som antingen anställda i ”offentlig sektor” eller medborgarlöns-/bidragstagare. Båda minskar drivkrafterna att ta ett arbete i den privata sektorn som skapar välfärd istället för dränerar den.

”In this present crisis, government is not the solution to our problem; government is the problem.”
Ronald Reagan

Välstånd byggs av företag, inte av socialister!

Socialism skapar inte arbete, det gör bara människor både relativt fattigare och beroende av staten; det tåls att upprepas. Slutsatsen bevisas också av denna djupt samhällsskadliga reform i Finland, att ösa bidrag på någon gör inte att de söker jobb; snarare tvärtom. Det faktum att människor nöjer sig med sin statliga försörjning gör att socialistiska länder går i konkurs när tillräckligt många människor står på kostnadssidan (offentlig sektor/bidragstagare) istället för intäktssidan (privat företagande). Drivkrafterna för arbete är helt enkelt inte tillräckligt starka, dvs. man delar ut mer välfärd istället för att underblåsa kapitalismen som bygger den. Det här skapar en giftig stämning i ett samhälle eftersom socialister kommer alltid beskyllda företagarna som giriga om de inte betalar tillräckligt med skatt, därför är det inte ovanligt att höra sossar tala om skattesmitning som det avgörande problemet; man är helt enkelt så indoktrinerad i dessa lögner och beroende av staten att man förstår inte bättre.

Vi har fått en situation där olika grupper i samhället slåss om pengar: barn, äldre, sjuka, asylanter, hbtq-personer dvs. olika minoriteter som mobiliseras som offer för kapitalisterna (numera ”vita män” efter feminismens intåg); något som är vardag i Sverige. När vi samtidigt hör att socialister påstår att ”de står för välfärden”, bekräftar dessa att socialismen är lögnens ideologi; det är helt enkelt inte sant. Företagare både står och bygger välstånd och välfärd, de sätter mat på bordet; det gör inte staten. Statens ekonomi bygger på välmående företag som tillverkar produkter andra vill köpa. Peter Wallenberg Sr. sa i programmet Wallenbergs att teknik spelar ingen roll om man inte kan sälja det man tillverkar, vilket är själva grundfundamentet när det kommer till kapitalism; att kunna leva på den försäljning av tjänster eller produkter marknaden efterfrågar. Således blir SVT:s klipp med den finske mannen på medborgarlön som erbjuder bed and breakfast där man får bygga sin egen trumma mycket intressant! Det är säkerligen en förträfflig trumma, men folk vill inte köpa hans tjänster; samtidigt som han själv lever på staten. När han således tillverkar produkter som inte efterfrågas, är det inte konstigare än historien om de två sovjetfabrikerna där den ena smälte kedjor och den andra tillverkade kedjor (dvs. inget nettovärde skapas) utan alla var försörjda av staten; samtidigt som ingen försöker hitta ett nytt arbete och man accepterar en mycket låg lön. Den politiska kampen tar därför skifte i att öka bidragen istället för att ta ett riktigt arbete! Många socialister påstår därför att exempelvis migranter som kommer hit också utgör ett värde för ekonomin (de ska rädda välfärden etc.), det är bara det att det finns inga företag som efterfrågar dessa människor; politiken skapar istället utanförskap.

Finnarnas empiriska experiment bekräftar det vi som högerförespråkare talar om, att socialism raserar välfärden och skapar egotrippade människor beroende av staten. Det roligaste av allt är att public service skriver om det, utan att uppenbart förstå vad slutsatsen faktiskt betyder!


Spread our love
  • 325
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  • 325
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •