Patrik Reslow (SD) bör kasta in handduken. Det räcker med lyxhotell nu!

Patrik Reslow (SD) Foto: Sveriges Riksdag
Spread our love
  • 143
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Politik är en förtroendegren, precis som med mycket annat. När det gång på gång visar sig att hotell efter hotell har bokningar för hela familjen, är det knappast en slump utan en vana. Problemet med personer som Reslow är att istället för att säga att man missförstått reglerna eller lägga korten på bordet, så lägger han locket på och nekar till anklagelserna. Oberoende Förnuft och Aftonbladet är inga domstolar, men när samma mönster händer gång på gång dvs. där hans fru och barn dyker upp på hans hotellbokningar talar det sitt tydliga språk. Varför är dessa människor villiga att riskera allt för några ynka tusenlappar? Hur dumsnål och girig kan man egentligen bli?

Förtroendet är förbrukat

När man kommit till en punkt att det finns fler skäl att ifrågasätta förtroende än vad det finns kvarvarande heder och integritet, då är förtroendet förbrukat. Patrik Reslow befinner sig i en sits där ingen vettig kritiskt tänkande människa längre tror på hans nekanden, det finns helt enkelt för många människor som vittnar om hans familjemedlemmars närvaro. Dessutom tåls det att fråga varför han anser att skattebetalarna ska stå för 5-stjärniga hotell eller lyxsviter, gäller inte principen om offentlig upphandling honom? Fanns det inte något billigare hotell han kunde ta, eller varför dyker dyrare boenden ständigt upp? Finns det någon som tycker den här killen har förtroende att stå och stifta lagar i vårt parlament? Tack, men nej tack!

Lex Szyber (KD)

Jämför man Reslows agerande med Caroline Szyber som nyligen tvingades avgå lade hon korten på bordet direkt, även om det var uppenbart att hon ertappats med ”att göra fel” (dvs. bedra svenska folket ekonomiskt). Den sortens agerande stärker initialt det förtroende som finns kvar, här är det uppenbart att Reslow valt en annan mindre framgångsrik strategi. Sannolikt är det så att det här handlar inte längre om hans förtroende utan att han riskerar att bli dömd, och vill därför inte göra några erkännanden. Oavsett är det bättre att i så fall ta straffet men ha sin trovärdighet kvar, än att skjuta allt vad förtroende heter i sank för att man inte har ryggrad att stå för att man gjort fel. Handelsvaran inom politiken är trots allt förtroendekapital.

Då Reslow tidigare bytt parti och varit vilde är han helt säkert inte typen som avsäger sig sitt riksdagsuppdrag och försörjning frivilligt; därför bör partiet agera. Bara för att man kommer från Moderaterna är man inte mer värdefull, det kan snarare vara lättare att göra upp med någon när en ”förrädare” (ur moderat aspekt) inte sitter runt bordet. Faktum är att den större frågan handlar här om vilka riksdagspolitiker vill vi ha? Vill vi ha någon som beter sig som en första klassens fifflare och inte vågar stå upp för de beslut man fattat? Rimligen vill inte något vettigt parti beblanda sig med en person som uppenbart totalt saknar omdöme om vad skattebetalarna ska stå för och inte, men när man som statsministerkandidat kan åka taxi för 100 000; kanske han skulle säga som Sean Connery i filmen ”The Rock” –  I was trained by best! 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 143
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp