Varför måste marxisterna i Malmö stad öppna upp för en manlig lucia? Stå upp för Lucia!

Spread our love
  • 270
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lucia har firats modernt i Sverige sedan i början på 1900-talet, fram tills för några år sedan helt okontroversiellt. Personligen gick jag musikklass under i princip hela min skoltid, plus lite körsång vid sidan om.  Således skulle jag tro att jag deltagit i minst 100 luciatåg, vilket gör att man kanske kan betraktas som en veteran på området. Jag tror även jag sjungit de flesta traditionella julsånger man kan sjunga. Dock har luciatågen förändrats ganska kraftigt de senaste tjugo åren, mycket på grund av att många människor letar efter saker att känna sig kränkta över och samtidigt som marxismen blivit en mycket naturlig del i den svenska vardagen. på så sätt framhäva sig själva i t.ex. pressen.

Pepparkakorna blir en symbol för rasismen i samhället
I början av 90-talet deltog jag i kyrkliga julkonserter för första gången, och då var fortfarande pepparkakorna tillåtna. Om jag minns det rätt var tenorerna jultomtar och basarna pepparkakor, reserverar mig för att det kan ha varit tvärt om. Utöver det var jag som gossopran stjärngosse, och de kvinnliga sångerskorna var tärnor och alla följde vi efter Lucia genom altargången. Jag tror inte någon upplevde sig som kränkt, varken i tåget eller i publiken. När jag tittar tillbaka i media är de första artiklarna med pepparkaksförbud från 2006, då handlar det om en kyrkoherde som anser att tomtar och pepparkakor inte hör hemma inom kristendomen; vilket är ett av få legitima argument. Under 2011 och 2012 verkar sedan den stora massan kommit till insikt (eller åtminstone lärare och rektorer) att pepparkaksgubben utgör en rasistisk symbol. Även sången “Vi komma från peppakakeland” är enligt många ytterst problematisk då vissa försöker se ett samband mellan “pepparkakeland” och sannolikt afrikanska länder? Man kan fråga sig vem som är den riktiga rasisten, personen i pepparkaksdräkten eller kulturskribenten under marxistisk flagg som uppenbarligen associerar hej vilt? Kanske vore det bättre att avdramatisera låten genom att stå upp för just tradition, då varken Alice Tegnér (Sveriges kanske mest kända och mest omtyckta kvinnliga tonsättare) eller textförfattaren Astrid Gullstrand har något med främlingsfientlighet eller rasism att göra. Låten handlar alltså om tre pepparkakor med korinter som ögon, som lämnat både tomten och bocken bakom sig; och nu går hand i hand (dvs. i kärlek) för att fira jul. Jag har även svårt att tro att det finns människor som identifierar sig som en pepparkakor, känner man sig osäker på den fronten finns det nog terapi för det också.

Lucia blir ett genusproblem
När jag gick i nian blev jag vald till klassens Lucia, alla grabbarna hade pratat ihop sig och således vann jag med mina 8 röster. Nu hade jag varken kandiderat eller uttryckt någon önskan att få detta hedersfulla uppdrag, därför avböjde jag till förmån för klassens ”runner-up”. Gissningsvis hade jag inte fått vara Lucia även om jag så hade velat; inte minst då olika företag betalade för tågen – dvs. det fanns en marknadsefterfrågan på våra tåg. Man kan då fråga sig om jag som vinnare 2018 hade varit kränkt, eller diskriminerad utifrån mitt kön om jag nu hade velat och inte fått? På den tiden var inte detta relevanta frågor, men i år hade jag garanterat fått ett löp i kvällspressen; och självaste kulturminister Baah Kunke hade säkert ryckt ut till mitt försvar. Det faktum att Lucia var en kvinna som levde runt sekelskiftet 200-300, led martyrdöden och blev helgonförklarad inom katolska kyrkan tycks hela kulturetablissemanget glömt bort; vilket inte är konstigt då marxister på det generella planet inte vill kännas vid sin mycket blodiga historia. Dessutom kan man fråga sig varför många jämställdhetsivrare ser Lucia som ett problem? Varför ska männen i jämställdhetens namn inkräkta på denna högtid, när det faktiskt dessutom var en kvinna som brändes till döds på bål?

Staffan Stalledräng kvoteras in i tåg och till första led för att komma till rätta med genusproblemet
Rösjöskolan i min gamla hemkommun Sollentuna har man en lösning på problemet. Staffan och Lucia går i första ledet, bredvid varandra; således kan man motivera att pojkar inte ska kunna bli Lucior. Om inte Lucia leder tåget, är det då ett Luciatåg? Historiskt sett ingår inte stalledrängen Staffan i Luciatåg, utan har sin dag på annandag jul som egentligen är Sankt Stefan-dagen. Nu ska man kanske för ordningens skull nämna att staffansvisor (finns en uppsjö… tro mig) ofta framförs i Luciatåg av de s.k. stjärngossarna. Personligen har jag aldrig gillat att vara stjärngosse, och har nog bara varit det ett fåtal år. Efter det slapp vi både den kliande struten, och den tramsiga papp-stjärnan. Istället hade vi vanligt vitt lucialinne och ett levande ljus i handen, utan glitter runt vare sig liv eller hår. En relevant frågeställning är hur många gossar som verkligen ser det som problematiskt att inte få gå bredvid Lucia? Som Luciatågs-veteran har jag aldrig hört någon klasskompis eller körkompis känna sig negligerad kring detta faktum, snarare har många killar tyckt det varit ganska skönt att gå längst bak. Därför är det snarare troligt att Rösjöskolans personal fokuserar på fel saker, då jag har svårt att tänka mig t.ex. barnens föräldrar vara pådrivande i dessa sammanhang. Det är således märkligt att denna minoritet får sätta agendan, när de som borde se sig som diskriminerade mest troligt inte gör det.

Varför inte hålla på traditioner?
Varför kan inte våra fina traditioner få vara fredade från politiker och kulturpersonligheters marxistiska klåfingrar? Kan vi inte låta Lucia gå längst fram, följt av tärnor, stjängossar, tomtar och pepparkakor? Är det verkligen så hemskt?  Det kanske värsta klavertrampet gjorde SVT för några år sedan när de tog med rapp, ett drag som knappast kan kallas modernt tänkande. En bättre beskrivning är osmaklighet och respektlöshet jämte alla som faktiskt uppskattar både tradition och denna högtid. Hur man i sammanhanget kan kalla sig “public service” när många människor upplever det som en provokation förblir en obesvarad fråga. Dock vill jag förtydliga att ingen skugga ska falla på rapparen som gjorde sitt bästa efter uppdraget han tilldelats, utan ansvaret ligger hos de s.k. “kulturmarxisterna” (dvs. de som vill vandalisera historiska traditioner). Det är inte “spännande” att experimentera, utan istället urholkas traditioner för att några få radikala individer ser problem majoriteten eller objekten (dvs. barnen) inte ser. Även om det är ett problem att tonen hårdnat från anonyma konton på nätet, försvinner även den seriösa kritiken eftersom få vågar påtala de politiska galenskaper som utspelas framför ögonen på oss; eftersom man genast sammankopplas med de som sprider hat. Barnen är å andra sidan oftast för små för att förstå vad som händer. Således tar vi diskussionen idag, och framför således en önskan om återgång till traditionella Luciatåg där alla oavsett, religion, hudfärg, eller kön kan få vara med och bidra på sitt sätt. Låt oss istället rikta rasist- och genus frågorna till områden där vi har problem, och låt dessa tåg och barn vara politiskt fredade.

Vi avslutar med några ord om tomten
Avslutningsvis kan man ju även tillägga att inomhusgranen “Tannenbaum ” är en tysk uppfinning. Jultomten konkurrerade under senare delen av 1900-talet ut Julbocken som presentutdelare i Sverige (fråga mor och farföräldrar). Kyrkoherden som 2006 inte ville se tomtar i sina tåg hade förvisso en religiös poäng, tomtar var historiskt ett småfolk som man skulle akta sig för och som bodde runt människorna; de figurerar inte inom religionen. Bakgrunden till länken mellan tomten och julen har sin bakgrund i Viktor Rydbergs dikt “Tomten” (Midvinternattens köld är hård…), men kommersialiserades av svensk-amerikanen (hans föräldrar var svenskar) Haddon Sundblom när han ritade jultomtar på Coca Colas dryckesflaskor. Däremot hade tomtar med vitt långt skägg existerat innan, men man skulle väl kunna påstå att den gode Sundblom bidrog till att göra jultomten till en mer normaliserad figur.

Man kan fråga sig vad som gick fel i samhället? Våra äldre släktingar som lämnat oss skruvar nog på sig både en och två gånger, när dessa tittar ner och ser hur vårt kulturarv vandaliseras av godhetsradikala kulturmarxister; och folket står och låter det ske.

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 270
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Julklappstips

Kultur

Recension av ”Samhällets Fiende” av Katarina Persson

december 2, 2018 Ian Fernheden 1
Spread our love
  • 87
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Spread our love87      För några dagar sedan släpptes boken Samhällets Fiende av Katarina Persson, en knivskarp samhällsskildring hur det politiska klimatet i ett land kan påverka människors relationer.  För alla oss som förlorat vänner, bekanta, […]


Spread our love
  • 87
  •  
  •  
  •  
  •  
  •