Bevare oss väl för en statsministerkandidat som inte försvarar det fria ordet

Foto: Ulf Kristersson: Simon Legner / Hanif Bali: Printscreen från Twitter
Spread our love
  • 233
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Igår kunde vi se en av de mest tragiska intervjuer inom svensk politisk historia, ett “oberoende” public service som två gånger ifrågasätter om en riksdagsledamot kan sitta kvar; och statsministerkandidat Kristersson som viker ner sig och ska diskutera med den aktuella ledamoten. Som vi tidigare skrivit mycket om på Oberoende Förnuft har Sverige ett enormt problem med både demokratin, yttrande- och pressfriheten. Vi har s.k. “liberaler” och socialister som driver både marxistiska (identitetspolitiska) och maoistiska (politisk korrekta) ideal stenhårt, eftersom dessa gjorts mainstream; det är nämligen fullt legitimt att vara antidemokrat idag. Sverige behöver politiker som står upp för sina kollegor, och inte viker ner sig mot kritik av satir. Om Ulf Kristersson inte ens kan försvara sig själv, sin kollega eller sitt parti utan viker ner sig för maoistiska public service, hur ska denne man kunna fixa Sveriges problem? Bevare oss väl.

Jan Björklund visar igen att han inte är liberal överhuvudtaget

Yttrande- och pressfriheten har varit central så länge liberalismen funnits, satiren har sedan upplysningens tid varit den viktigaste faktorn att förändra samhället; eftersom den fungerat även när pressfriheten varit inskränkt. Hade Jan Björklund varit liberal hade han tagit Hanif Bali i försvar, det faktum att han istället gör tvärtom och sätter sig på en hög häst är minst sagt avslöjande. Som vi tidigare diskuterat i en rad artiklar är man dessutom för mer makt till EU på bekostnad av svenska folket, vilket knappast är en liberal idé där människans frihet sätts i fokus. En liberal lobbar inte för överstatliga EU-armér, dessa umgås inte megakapitalister/globalister som George Soros (mannen som både engagerat sig genom Al Gores film dvs. lobbyism kring global warming, samt genom sina båtar och informationsmaterial; guidning och fysisk transport av människor från tredje världen till Europa. Dessa jublar inte heller när nationella demokratin ska avskaffas för att man numera driver en EU-federation, dessa händelser är så långt från liberalismen man kan komma; istället har man blivit maktokrater och eurokrater.

Ska “oberoende” Public Service ifrågasätta eller avpollettera riksdagskandidater?

Hur är det möjligt att reportern Hedda Berglund får använda public service som sin egen politiska plattform för att ifrågasätta huruvida Moderaternas största stjärna i sociala medier har rätt att vara medlem? Bara det faktum att hon som oberoende andas en sådan fråga är direkt signifikant att man inte är oberoende, utan att man mycket aktivt tar ställning för att genom maoism (politisk korrekthet) sätta press på den moderata partiledaren att avsätta sin kandidat. Rimligen bör den unga radikala Hedda Berglund så snabbt som möjligt avpolletteras från public service, eftersom hon så kraftigt tar strid mot partiers folkvalda. När även Caroline Neutrath på SVT:s Morgonstudion fortsätter på samma narrativ och upprepar Berglunds fråga till partisekreterare Gunnar Strömmer, som sedan svarar att han tycker det är bra att bilden plockats ner tåls det att fråga hur svaga politiska ledare vi har i Moderaterna?

I det politiskt korrekta samhället finns ingen humor

För några år sedan publicerade vi en artikel under denna titel, där humor och satir inte kan samexistera i ett politiskt korrekt samhälle. Det säger sig själv att är du medlem i en sekt riskerar du uteslutning om du driver med dess överstepräst, idag kan man förlora både heder och ära när pressen likt Cyberdynes mördarrobotar (Lex Terminator) letar efter människor att hänga ut; eftersom dessa genom politisk satir gjort sig lustiga på andras bekostnad. Vägen till det auktoritära samhället stryps alltid genom att humorn begränsas, eftersom satiren är det enda vapnet som kan få människor att skratta åt någon; vilket är ett mycket vassare vapen eftersom det är svårt att försvara sig. Alla ser nämligen att kejsaren är naken, och är till åtlöje när barnet pekar och skrattar åt honom. Därför är det mycket allvarligt att både herr Strömmer och Kristersson fullständigt viker ner sig, eller t.o.m. i Strömmers fall berömmer att Bali själv censurerat sig själv. Det här är mycket oroande mina damer och herrar, det här är är inget radikalt vänsterparti utan ett parti som gått till val under parollen ”frihet”. Kan de ens stava till ordet idag?

Sverige hade behövt en svensk Donald Trump som gett media svar på tal istället för att vika ner sig, den här redaktionen hade definitivt inte backat utan informerat om högre världen som står på spel. Hade Ulf Kristersson haft mer politisk ryggrad än en amöba hade han kanske svarat något åt det här hållet:

“Inom vårt parti har vi rätten att publicera vad vi vill, vi har väldigt högt i tak eftersom vi kallar oss liberaler och vi “tar strid” mot socialismen. Därför har vi rätt att driva med vem vi vill och använda satir mot de tidningar som kritiserar oss, Hanif Bali har tagit sig den rätten och det är inget konstigt med det eftersom våran “demokratiska” lagstiftning säger att det är det okej. Vad som däremot är ett demokratiskt problem är att du som företrädare för public service använder deras tänkta “oberoende” plattform att ifrågasätta huruvida våra kandidater ska kunna kandidera eller inte, det är anmärkningsvärt; att en riksdagsledamot använder satir är snarare ett tecken på en vital demokrati”.

Hade Ulf Kristersson vågat säga dessa ord hade hans popularitet stigit eftersom människor tenderar att respektera människor som vågar stå upp för något. Det är hela ekvationen varför SD går som en raket i opinionen och andra faller som en sten, dessa accepterar inte marxistiska eller maoistiska ideal. När Hanif Bali är Moderaternas kanske viktigaste individ som influencer för de som gillar populism (vilket gäller den här redaktionen och dess läsare) är det än mer illa att se en så svag partiledare. Är det här det bästa vi kunnat prestera? Är det så här en ”messias”, ”the chosen one”, som ska ”bring balance to the force” eller ”order to the galaxy” ser ut? 

Bevare oss alla om Ulf Kristersson blir statsminister, om han inte kan hantera media eller stå upp för demokrati; hur ska han då kunna fixa Sveriges problem ?

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 233
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp