Uteslutningen av MED visar hur vänsterextrem Priderörelsen är

Foto: Pixabay.com
Spread our love
  • 373
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Igår briserade nyheten om att det nya liberalkonservativa Medborgerlig Samling portas från att medverka vid Stockholm Pride i början av augusti, eftersom partiet inte uppfyller deras värdegrund. Som vi tidigare skrivit är värdegrundsbegreppet inte något demokratiskt element utan används i diktaturer (särskilt kommunistiska och nazistiska) där alla människor ska tycka på ett visst sätt. Partiledaren Ilan Sadé är för övrigt Sveriges förste öppet homosexuelle partiledare, och partiet har även Alexander Bard som medlem; vilket gör att man kan ställa sig frågan vad detta handlar om? Det enkla svaret är att partiet inte ställer sig bakom identitetspolitiken som begrepp, dvs. att partiet tittar på människors argument istället för att ta in kön, läggning, hudfärg där människor får mer offerstatus desto fler offergrupper man tillhör. En färgad homosexuell kvinnas röst väger således betydligt tyngre än en vit heterosexull kvinnas berättelse, en vit man betraktas som både värdelös och förtryckare.

Identitetspolitiken är djupt rotad i Sverige
Istället för att kritisera detta synsätt har många politiker försökt vinna väljare genom att tala om olika minoriteter som utsatta grupper, eftersom kritik av identitetsargumentation eller pride inneburit stämpling som homofob. Många politiker har talat om att vara “toleranta” samtidigt har de varit väldigt intoleranta själva mot människor som haft en avvikande uppfattning. Tittar man på en migrationsdebatt är det inte ovanligt att olika kulturarbetare från olika identitetsgrupper medverkar, vad som skulle göra dessa kunniga på migrationspolitik eller nationalekonomi är mycket svårt att förstå; det naturliga hade väl varit att man istället lyfter fram människor som vet vad dom talar om? Lyssnar man på ett kulturprogram i P3 eller kvällspressen är mönstret tydligt, det är personer som aldrig besökt ett operahus eller är belästa utan man är inkvoterad ”kulturpersonlighet” ur en offergrupp.

Lex “Feministiskt” Initiativ – ett radikalt exempel
Feministiskt initiativ har kapitaliserat mycket på identitetspolitik, tittar man på den avsatta partiledaren Viktoria Kawesa som plagierade sin uppsats så utgick i princip all retorik från att hon var ett offer som både färgad och kvinna; men efter senaste händelsen i tunnelbanan (något etablerade medier inte tyckte var intressant) är det tydligt att det är en politiker som ljuger utan att blinka och använder sin hudfärg för politiska syften. Tittar man på reklamfilmen för feministiskt initiativ är det också tydligt att man går till val i att vara offer för “vita” män. Det faktum att man beskriver Sverige som ett slavsamhälle är dessutom fel, Sverige har aldrig haft några raslagar istället levde exempelvis Gustav Badin (uttalas Badän) som var en av de första färgade i Sverige likt en monark. Genom att använda dessa identitetargument vill man få människor att känna sig träffade och rösta på partiet.

Pride rörelsen är en icke tolerant rörelse
Det blir därför avslöjande när en rörelse som predikar tolerans inte tolererar människor som inte ställer sig bakom identitetspolitiken, eftersom det utmanar vänsterns världsbild. Pride handlar inte om att stå upp för att det är okej att vara homosexuell den kampen är vunnen för länge sedan, istället handlar pride om att få människor att att acceptera identitetspolitik. Därför är det inte helt ovanligt att många som är höger och homosexuella inte vill gå i pride eftersom de vill betraktas som vanliga människor istället för att vara ett offer i någon förtryckt grupp i samhället. Människor som är höger och konservativa är dessutom individualister så de är per definition motståndare till att kollektivt klumpa ihop folk i grupper, men på de generella planet tycker man att människor får vara som de vill så länge de inte instruerar andra hur man ska leva.

Staten bör därför till nästa år dra bort alla skattemedel från priderörelsen eftersom det numera är tydligt att rörelsen handlar om politik istället för att fira människors olikhet. Vi bör även lagstifta att göra skolor fria från genustänk och förhindra att dagisbarn utsätts för genuspedagogik eller sexualundervisning, istället bör vi låta barn vara barn och prata omtanke och respekt och individens frihet. Dessutom bör vi lägga pengar på våra pensionärer istället för att olika myndigheter ska HBTQ-certifieras (dvs. indoktrinera personalen i radikal identitetspolitik); människor ska vara fria och tänka och tycka vad de vill. Således behöver vi även stryka värdegrundstänk som endast tar strid mot demokrati, och istället lyfta fram respekt för oliktänkande; vilket är en elementär beståndsdel i en vital demokrati.

Tiden är förbi när tidskrifter som Expo och rörelser som Pride utgör högsta instans i det moraliska rättsväsendet, de är en tidning och politisk rörelse som vilka som helst; och bör behandlas därefter. Pride betyder stolt, och det är precis rätt väg framåt; var stolt över vem du är och vad du åstadkommit. Gör dig inte till ett offer utan räta på ryggen och stötta andra, och var en bättre människa det är knepet för ett lyckligt liv.

Lär dig gärna mer genom att se följande video:

 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 373
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

1 Trackback / Pingback

  1. Vilka tidningar eller partier kommer vara “nazister” efter regeringen ändrat i grundlagen? - Oberoende Förnuft

Kommentarerna är stängda.

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp