Tragiskt att Strandhäll måste ta till identitetspolitik istället för sakliga motargument i abortfrågan

Abortfrågan i Sverige är en mycket infekterad fråga, redaktionen har aldrig berört den eftersom den åtminstone tidigare varit mansdominerad och ingen av oss känt oss manade att ta i den. Däremot är det mycket tragiskt retorik från Socialminister Annika Strandhälls (S) sida att istället för att svara på Åkessons sakliga förklaringar till sitt ställningstagande om att minska aborträtten till ca 3 istället för 4 månader och att familjer kan ha problem, väljer att vara oförskämd och fullständigt ducka i frågan. Enligt Annika Strandhäll är det respektlöst mot alla landets kvinnor i Sverige att inte vara för vecka 18 i abortfrågan eller att anse att de som gör dem sista veckorna är “fallerande familjer”, vem som gett henne denna gudomliga dömande rätt att döma oliktänkande framgår inte av hennes uttalande; än mindre hur familjerna ser ut som gör så pass sena aborter.  

Vad är identitetspolitik och varför är det så farligt för demokratin?
Identitetspolitik är ett begrepp som används för att åsiktskontrollera människor, och är mycket djupt inarbetat i många svenskars politiska sinnen. Det betyder inte att många svenskar är extremister utan snarare att de inte förstår att de sprider Karl Marx idéer eftersom man inpräntat i dem att vara “toleranta”. Således ser dessa människor det som att det finns förtryckare (dvs. intoleranta individer) och och förtryckta (toleranta) individer. Vad man missar är att bara för att man inte vill gå i pride-tåget, använder ordet “hen”, rakar sina ben från hårväxt, dricker ekologiska produkter, har en köttfri vecka i månaden, åker kollektivt så betyder det inte att man är respektlös eller tycker sämre om människor som gör andra val i livet. De som är för individens frihet (en höger tanke) predikar sällan för andra hur dessa ska leva sina liv, de skiter oftast i vilket så länge ingen trampar på deras frihet; medans vänsterorienterade människor ger sig på meningsmotståndare som inte dansar efter deras pipa. Identitetspolitiken är ett ett mycket effektivt sätt eftersom man knyter olika grupper i samhället till olika värderingar, är du för en annan abortvecka än Strandhäll så hatar du kvinnor, är du inte intresserad av pridetåget är du homofob, är du inte för en köttfri vecka är du en djurplågare, kör du egen bil är du klimatbov, äger du ingen egen kompost är du en miljöbov osv. Dessutom finns det människor bakom dessa påståenden som känner sig kränkta, om du inte vill använda “hen” eller är för kyrkklockan så kränker du människor som säger sig vara könlösa eller som sedan ett år tillbaka mår otroligt dåligt när klockspelet går; på vis kan du styra in människor genom att aldrig behöva debattera utan utmåla olika grupper i samhället som offer för de förslag som läggs. Något som är praxis i svensk socialdemokratisk retorik, där Löfven börjar prata LAS och #Metoo när han får frågor på utvisning; genast ska han fånga upp en kränkt grupp. Dock är han till skillnad från Annika Strandhäll inte slipad utan det ligger mycket onaturligt för honom som fackpamp så människor skrattar åt honom istället.

Strandhälls retorik i fallet Åkesson
Åkesson påstår alltså att en sänkning av abortveckan till vecka 12 från 18 skulle minska antalet aborter, något som Strandhäll inte bemöter öht. Strandhäll duckar således fullständigt! i frågan kring om Åkessons påstående får ner antalet aborter (vilket tycks vara syftet med förslaget) eller vad Socialdemokraterna själva vill göra för för att sänka antalet aborter eller om man ser det som ett problem med höga siffror överhuvudtaget? Det enda Strandhäll gör här är att vara oförskämd, och stigmatisera debattklimatet, allt genom att använda identitetspolitik; rent sakligt uteblir motargumenten helt.

Tilltaget är mycket vanligt i mycket auktoritära länder, och det är därför viktigt att man reagerar när ledande politiker för fram auktoritär retorik. Nu har vi en regering som själva sagt sig vara världens första politiskt korrekta auktoritära och genus radikala (mer känd som “feministiska”) regering, och i det här fallet lever dom ju tydligt upp till vad dom påstår sig vara. Den stora skillnaden handlar dock om att många som påstår sig vara feminister inte förstår vad de stödjer, de flesta människor vill åtminstone vara demokrater; därför är det viktigt att vi i demokratins namn kritiserar auktoritära politiker som Strandhäll. Det vill säga ta diskussionen kring hur Socialdemokratin ser på aborttalen istället för att utmåla Åkesson som en kvinnohatare; eller menar Strandhäll att alla andra länder i världen som har en lägre gräns runt 12 veckor jämfört med Sverige 18 förtrycker kvinnor? Rimligen måste man också kunna säga att det kan vara familjer med problem där abort sker efter vecka 12, det är inte ett hån mot någon; frågan är om Strandhäll har en annan uppfattning kring hur populationen ser ut där detta fenomen sker? Sannolikt får vi aldrig veta, då man inte är intresserad att ge sig ut i en politisk fråga som är att betrakta som ett minfält. Är man socialdemokrat så titta efter hederliga retoriker längre ner i listan, istället för någon som använder epitet istället för argumentation. 

Sverige behöver politiker som kan diskutera sakligt, inte identitetspolitiker som förstör debattklimatet.

Abortfrågan i Sverige är en mycket infekterad fråga, redaktionen har aldrig berört den eftersom den åtminstone tidigare varit mansdominerad och ingen av oss känt oss manade att ta i den. Däremot är det mycket tragiskt retorik från Socialminister Annika Strandhälls (S) sida att istället för att svara på Åkessons sakliga förklaringar till sitt ställningstagande om…

3 kommentarer

Kommentera utan Facebook