Satir mot dödsstraff i Saudiarabien kan vara hets mot folkgrupp, Sjunnesson polisanmäld

I veckan skrev journalisten Jan Sjunnesson att han blivit polisanmäld, efter att 2017 ha delat ett satirinlägg på Facebook som häcklar de medeltida straff som används i b.la. Saudiarabien. När inlägget inte på något sätt kritiserar någon folkgrupp är det svårt att se hur det skulle kunna falla under den aktuella lagstiftningen, men då man aldrig kan vara säker har någon radikal och kränkt individ anmält journalisten i fråga. Det fria ordet har sedan länge varit ifrågasatt i Sverige, det vet alla som någon gång sagt något som är känsligt men korrekt och hört hur lokalen tystnat. På senare tid är det tydligt att sharialagstiftning är ett känsligt kapitel och att den har inflytande i det svenska rättssamhället, eftersom olika tolkningar kan smyga sin in beroende på vem som dömer. I Sjunnessons fall har nu en åklagare kopplats in för att ta reda på huruvida satir om stening av kvinnor är att betrakta som hets mot folkgrupp eller inte; tåls att fråga hur *** det är möjligt i ett land som påstår sig vara världens mest sekulariserade land?

Lex Täppas Fogelberg och Public Service
Det fria ordet har sedan några år varit ifrågasatt kring satir kopplat mot islam där bland annat konstnären Lars Vilks utsatts för attentatsförsök och lever under skydd. Vi har även kunnat se samma utveckling i flera länder där både tidningarna Charlie Hebdo och Jyllandsposten utsatts för terrorattentat, samt att chefredaktören för Nerikes allehanda med redaktion utsatts för uppmaningar om mord från både Al-Qaida och Iran efter att ha publicerat Vilks rondellhund. Alla har dock inte tagit dessa individer i försvar, utan från public service och Sveriges radio skrev journalisten Täppas Fogelberg en debattartikel där han proklamerade att Vilks livvakter borde plockas bort, eftersom Vilks satir inte faller under Fogelbergs syn på yttrandefrihet. Samme journalist uttryckte även i SVT opinion att den moderate riksdagskandidaten och teologie doktorn i etik, Ann Heberlein, ”skulle vara tacksam över att du får höras över huvud taget”.

Satir – den farligaste formen av politisk kritik
Att svänga sig med satir är den farligaste formen av politik eftersom man kan ta heder och ära av politiska motståndare genom att få människor att skratta åt dem. Det är f.ö. samma krafter som gör det oerhört skadligt för regeringen Löfven att publiken viker sig i skratt för att han på en debatt om att utvisa brottslingar börjar prata LAS kopplat mot #Meeto; något som flera satiriker direkt tog fasta på. Satir kan i dess bästa vinkel vara oerhört svårt att försvara sig mot, eftersom offret blir till åtlöje utan direkt möjlighet att försvara sig. Vi har även kunnat se en uppsjö satirinslag kring Özz Nûjen kopplat mot händelser där en bilförare hänvisar till svågern när han blir stoppad av polisen, till broschyrer från “Socialstyrelsen” med information till dig som inte vet vem som renoverat ditt hus. I Nûjens fall är det inte helt otroligt att hans intervju med Jan Josefsson fått större magnitud eftersom han kritiserat människor som har en restriktiv syn på flyktingpolitik; medans han dessutom själv understryker vikten av sin kurdiska nationalitet. 

Lagen om hets mot folkgrupp bör ses över
I en tid när vi behöver mer demokrati och inte tvärtom tåls det att fråga om lagen om hets mot folkgrupp är rimligt utformad då satir eller kritik mot olika religioner eller för den delen kan vara hets mot folkgrupp? Är det verkligen rimligt att man ska kunna dömas till fängelse upp till två år för att man delat kritik mot exempelvis stening eller spöstraff? Kanske bör lagen särskilt betona att man måste gjort sig skyldig till våldsam uppvigling mot olika grupper, dvs. skilja på sånt som handlar om ren yttrandefrihet och uppmaning till annan brottslighet. Kanske är det dessutom rimligt att minsta kränkta individuella nämnare inte görs till norm, utan att olika grupper i samhället får acceptera att utsättas för så väl ironi som viss kritik så länge det inte faller inom annan typ av kriminalitet som ofredande eller dylikt? Åtminstone kanske man inte ska argumentera i absoluta termer, utan den bästa modellen ligger kanske mitt emellan?

Polisanmälan mot Jan Sjunnesson visar hur bisarrt vårt land är. Sjunnesson som i grunden är lärare har även blivit av med flera arbeten eftersom han som journalist skrivit för tidningar som Samtiden och Avpixlat/Samhällsnytt; han har således fått betala ett mycket högt personligt pris för sin yttrandefrihet. När Sveriges radio har auktoritära vänsterradikaler som är villiga att riskera livet på konstnärer som i sin konstnärlighet utmanat yttrandefriheten genom att förespråka indraget livvaktsskydd vore det klart rimligt att samma radiokanal anställde Sjunnesson som motkraft i Ring P1. Till skillnad från Täppas Fogelberg och andra med liknande s.k. värdegrund så har dessa aldrig behövt uppleva hur det är att få sin yttrandefrihet begränsad på det privata planet; därför tar dessa den helt för given. Det är därför troligt att Sjunnesson hade kunnat tillföra både intressanta diskussioner samtidigt som även “meningsmotståndare” fått komma till tals utan censur; eftersom han till skillnad från Fogelberg vet hur skört det fria ordet är.

 

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 242
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    242
    Delningar
  • 242
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 474 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se