Är alla partier som inte röstar för regeringens budget emot pensionärerna?

Hur hederliga är de som argumenterar på det sättet?

Pixabay.com

Ett mycket märkligt argument har börjat användas av socialdemokratin för att skadeskjuta politiska motståndare, dvs. stödjer man inte deras ekonomiska politik oavkortat så är man “anti pensionärer”. Tilltaget är ytterst ohederligt och går kanske hem hos den mest partitrogna av socialdemokrater, men hur hederligt är det? Varför ska ett parti rösta för en budget de inte fått inflytande att förhandla på? Hur hederlig är man om man på fullt allvar tycker att andra partier ska stödja en regering endast för att de är regering, utan att bjuda in till förhandling? Hur väger man maktutövning mot demokrati? Vad är det för politiker som tar en utsatt grupp i samhället och gör dem till ambassadörer, för att ett parti inte lägger sig platt i budgetfrågan? Förhoppningsvis är landets pensionärer mer genomskådande än andra minoriteter i samhället som gjorts till ”nyttiga ambassadörer” för socialistiska begrepp som ”jämställdhet” (krossa skillnader mellan människor vilket inte ska förväxlas med jämlikhet dvs. lika inför lagen), ”värdegrund”, ”feminism”, ”hen”; där möjligheten att vara kränkt för minsta lilla motgång numera är samhällsnorm. Tillvägagångssättet är mer utstuderat än vad folk tror, retoriken har nämligen flyttat in i människors identitet; dvs. argumenterar man mot ex. feminism eller hen tar olika minoriteter av kränkta individer illa vid sig. Således tåls det att fråga vem som tjänar på att göra olika samhällsgrupper till offer för sin egen tillvaro, är det så vi vinner väljare 2018?

Dagens minoritetsregeringar är av ondo
När Sverige hade två block är det mycket troligt att minoritetsregeringarna var en nödvändighet eftersom man inte kunde formera majoriteter, dessutom var marginalerna mycket små upp till 50%. Tittar man på minoritetsregeringen Persson bildade man majoritet kring den ekonomiska politiken med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, dvs. regeringen agerade som om de vore i majoritet eftersom den hade riksdagens stöd. Regeringen Löfvens utgångsläge är något helt annat och borde aldrig fått bilda regering, det samlade regeringsunderlaget inkl. Vänsterpartiet som medverkar till budgeten saknar hela 15 mandat för att nå majoritet. Regeringen Löfvens fortsatta regeringsinnehav bygger på att den s.k. Alliansen tillåter att de sitter kvar, genom att lägga ner sina röster eller agera splittrat.

Vi är alla svenskar som har rätt att påverka vårt land i demokratisk ordning
När man hellre lägger ner sina röster snarare än tvingar sittande regering att förankra sin politik (dvs. nå 50%) endast för att man är rädd för att ge Sverigedemokraterna inflytane; kan man fråga sig varför man ska rösta på dessa partier idag? Hur charmant är någon som lägger ner sina röster eller inte driver sin egen politik? Är det inte bättre att då rösta för partier som lovar att driva sin politik in i kaklet och försöka påverka andra partier genom att göra kompromisser? Varje taktisk nedlagd röst är ett tecken på att maktspel och spelteori fått fotfäste i vår “demokrati” och att parlamentarismens principer åsidosatts för karriärister.

Vill vi ha politiker som behandlar sina motståndare ohederligt?
Kanske är det så enkelt att man ska behandla sina motståndare som man själv vill bli behandlad, och att vi som väljare har rätt att kräva hederlighet av våra folkvalda? Hur är det möjligt att politiker som ljuger eller misslyckas i sin tjänst, gång på gång får förnyat förtroende; medans de i exempelvis näringslivet får sparken? Svaret är vänskapskorrumperade valberedningar där dessa personer får förnyat förtroende. Lösningen är mycket enkel, som väljare bör man kryssa personer längre ner i listan som är kompetenta, för att således få fram personer som drivs av idéer istället för makt. Kanske kan man på så vis få fram personer som argumenterar hederligt, så vi slipper höra att man är “anti pensionärer” om man inte stödjer regeringens budget oavsett vad som står i den.

De riksdagspartier som klarar spärren bör fälla alla regeringar som saknar majoritet för sina förslag och som de inte är en del av. Svenska folket bör dessutom inte rösta för partier som väljer att avtala bort valresultatet, utan Sverige behöver en majoritetsregering. Riksdagens arbete ska vara att stifta lagar, inte skicka tillkännagivanden om vilken politik som ska drivas; eftersom dessa i praktiken är tandlösa. När man således stoltserar med att man vunnit en massa omröstningar, tåls det att fråga vad som egentligen har uträttats? Hur många av dessa tillkännagivanden har resulterat i konkreta lagar? Är det troligt att någon som är motståndare till dessa tillkännagivanden kommer genomföra dem enligt bästa förmåga, eller är det en rimligare ordning att den politiska sida som samlar en majoritet i Sveriges riksdag bildar regering?

Dessutom bör man som medborgare välja sina medier med omsorg, gillar man att dagens tidningar i stort sett allierat sig med maktens partier; ja då ska man självklart köpa deras tidningar. Vill man ha kritisk granskning av makten, bör man kanske istället stötta de tidningar som på ett sakligt sätt ifrågasätter problem i samhället; och som inte likt dagens politiker omskriver dem som spännande utmaningar. Vårt land har enorma problem, vi behöver hederligt och rakryggade människor i beslutande position; inte maktkorruperade personer som inte tvekar att komma med en lögn. Den typen har vi nog av i det här landet.

 

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 100
  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    101
    Delningar
  • 100
  • 1
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Senaste Nyheter:

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 445 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se