När kepsförbud anses diskriminerande har vi för många beteende-”vetare”

Nog har man hört på gallimatias, men dagens SVT-intervju med en s.k. beteende-”vetare” tar nog priset. Hur kan man vara så pass politiskt korrekt att man likställer glasögon, ett redskap för att bryta ljus så man kan uppfatta omgivningen; med en keps? Beteende-”vetaren” har rätt i att glasögon är ett hjälpmedel som kompenserar för en funktionsnedsättning, men det blir mycket snett när kepsen kommer in i resonemanget. Beteende-”vetarens” tes går ut på att en bångstyrig unge som tillåts ha keps underlättar inlärningen på samma sätt som hennes glasögon hjälper henne att läsa; tåls att fråga hur examinationen av beteende-”vetare” fungerar i Sverige? Det är en mycket bisarr uppfattning att anse att keps är ett inlärningshjälpmedel, en keps är en huvudbonad; dåligt uppförande är dåligt uppförande.

Inför disciplin och ordning i skolan
Vad beteendevetaren borde fråga sig är om kepsen är räddningen mot icke-ordningen, eller om det handlar om brist på disciplin och en flumskola där lärarna inte har tillräckligt med auktoritet i klassrummet? En keps underlättar inte inlärningsförmågan mer än ett polisband skyddar mot att som tjej bli överfallen. Att utrusta barnen med kepsar borde vara det sista man gör för att rädda ordningen i skolan. När man som beteendevetare för fram det som det första förslaget, och sedan lyfter fram att det är “diskriminering” om man tvingar på de små liven ett kepsförbud; då bidrar man till att ge “akademiskt” stöd till att öka skolans problem.

Hur man bär en keps
Keps är ett fritidsplagg men är att betrakta som vilken hatt som helst, det är därför ingenting man ska bära när man är i skolan eftersom det sänder fel signaler. Dessutom kan kepsen i värsta fall visa på gängtillhörighet, eller beroende på modell och anpassning ge ett dåligt ouppfostrat intryck. Vill man nu bära keps under skoltid är det mycket enkelt, den bärs inte inomhus; dvs. vanlig enkel kotym som kan läsas i den enklaste av etikettsguider. Tyvärr har man glömt bort dessa bitar och de dåliga vanor man själv besitter överförs väldigt lätt på omgivningen, etikett blir dessutom inte mindre relevant när barnen är små; oftast är det enklare att sätta en god standard tidigt i livet. Kanske tror man att etikettskoder handlar om att “fint folk” ska visa sig för mer än andra, faktum är att det är precis tvärt om. Etikett handlar om att förenkla för alla människor och göra det mer behagligt och trivsamt, vilket blir tydligt i fallet med den bångstyrige eleven som bär keps inomhus; det beror på att man som förälder inte har satt ett tillräckligt bra exempel. Dessutom finns det en poäng att prägla stolthet i att hålla på etiketten, eftersom det underlättar arbetsmöjligheter och sociala sammanhang om barnen har koll på hur det fungerar; ett barn som behärskar vett och etikett samt en god allmänbildning har därför oerhört mycket gratis jämfört med andra barn. Det är nog till och med så att den som inte behärskar dessa faktorer har mycket försämrade förutsättningar till ett kul liv med gratis dörrar som öppnar sig (kan låta hårt men så ser världen ut). 

Inför skoluniform
Tanken på skoluniform riskerar sannolikt att ge den aktuelle beteende-”vetaren” ett hjärtstopp då gränsen för hur mycket man kan kränka en elev tycks sitta i “rättigheten” att bära keps, i sammanhanget är det dock ett mycket billigt pris… Idag har vi ett alltför stort fokus på saker som stör, dyra mobiler, märkeskläder; och andra statussymboler som skapar både oordning och vi och dom. En betydligt bättre modell är skoluniform som används i Singapore, världens ledande land enligt PISA i en rad kategorier men som man bortser ifrån eftersom det “inte ingår i OECD” (nej varför mäta sig med de bästa i klassen?!?). Skapa snygga kläder med slips, tröja, skjorta där man har skolans emblem vid bröstet för en känsla av gemenskap; prägla lite stolthet och elegans för en ekonomiskt försvarbar peng. Kan verkligen fattiga länder ha råd med denna typ av kläder, vore det konstigt om man inte kunde lösa det i Sverige. 

Dessutom bör elever som visar framfötter och klarar olika delmoment få pins som man kan ha på kläderna för att sporra andra att bli lika duktiga. Väljer man att belöna de som visar framsteg, kan man således hitta motivationsfaktorer för de som inte hänger med att anstränga sig extra. Inför även kvarsittningar för alla som inte sköter sig (undertecknad har haft flera, och det har gjort gott) eller kan hålla tider, samt ställ krav på läxor. Det är en helt orimlig tanke att stryka läxor för att vissa barn inte kan läsa dem, vi kan inte svika en hel generation för att en liten minoritet har familjeproblem; utan vi får göra det bästa av situationen.

Eller… så kan man gå på beteende-”vetarens” linje där elever som inte får bära keps är kränkta eftersom de behöver kepsen som sitt studiehjälpmedel… God natt!

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 147
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    147
    Delningar
  • 147
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 497 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se