Asylboenden med lediga platser bör inkvartera hemlösa människor

Foto: Pixabay.com

Senvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och tindra. Alla sova inte i enslig gård, utan många har i dessa dagar svårt att få tak över huvudet. Samtidigt läser vi om en från främmande land nyinflyttad man med tre fruar som får disponera 3 specialinköpta bostadsrätter till sig och sina barn, vilket för många är provokativt när svenska medborgare hänvisas till härbärgen. I exempelvis Umeå rapporterade SVT att de fick neka en människa plats på sitt härbärge när det var -20 grader kallt, vilket tåls att fundera på när samma kommun under 2017 tagit emot 698 personer från Migrationsverket. Säkerligen finns de som tycker det är fel att ställa grupp mot grupp, men när två olika grupper har gemensamt att de inte kan ta hand om sig själva; är det då inte rimligt att först prioritera de egna medborgarna?

Välfärdsstaten Sverige
Hur är det möjligt att vi har uteliggare i Sverige, trots ett av världens bästa sociala skyddsnät? När det uppenbart finns så många modulbyggnader, entreprenörer i migrationsbranschen; hur kommer det sig att vi inte erbjuder samma möjligheter för våra uteliggare? Bland de som bor på gatan finns det garanterat människor som inte har drogproblematik, och där det finns mycket goda möjligheter att starta om; om de kan få ett arbete och ren miljö. Är man utanför systemet är det säkerligen mycket svårt att skriva CV:n duscha samt vara hel och ren; är det således en allt för främmande tanke att man skulle kunna återföra en hel del människor till civilisationen genom liknande möjligheter? Drogfria boenden med låga kostnader, begagnade kläder eller klädbutikers överblivna varor som man inte kan sälja; är det verkligen en omöjlig tanke? 

Lex Linnea Claeson
I början av december kritiserade vi på goda grunder handbollsspelaren och debattören Linnea Claeson för att publicera ett klipp som utmanade basala demokratiska principer, i dagens artikels sammanhang vill vi lyfta fram hennes mycket fina arbete för utsatta människor. När hon inte spelar handboll jobbar hon volontärt med insamlingar av mat och andra förnödenheter, och går sedan runt och delar ut dessa artiklar till behövande i vårt land. Det är respektingivande att man på egen hand startar en förening “Omtanke Stockholm” där man gör skillnad, och för en utsatt människas liv kan det vara skillnaden mellan liv och död. Med det sagt, så finns det på det politiska planet säkerligen skiljelinjer av vad den här redaktionen står i olika sakfrågor; däremot måste man kunna erkänna om någon med skilda uppfattningar gör en viktig insats. För övrigt bör ingen människa (debattör eller inte) behöva mottaga hot eller trakasserier, mänskligheten är ingen grottvarelse även om man ibland kan ifrågasätta om neandertalarna verkligen dog ut med tanke på vad de skriver.

Mottagarlandet Sverige
Nuförtiden är det vanligt att börja stamma så fort någon nämner ordet “volym”, frågar man någon som sympatiserar med Centerpartiet är svaret ofta “öppna gränser”; man är helt enkelt oförmögen att diskutera siffror kopplat till migration. Men i ett litet land där vi inte har hur mycket pengar som helst, är det verkligen en rimlig prioritering att vi först öppnar gränserna; och sedan försöker lösa välfärds- och ordningsproblemen med mer pengar? Den enda rimliga ordningen måste väl vara tvärtom, den mottagningen som kan komma i anspråk måste väl uppstå antingen via arbetskraftsinvandring (eftersom den inte dränerar välfärden) eller de resurser som finns tillgängliga av den befintliga välfärden? Är det en rimlig tanke att återförening ska ske i Sverige om man inte kan försörja sin familj?

Sveriges ansvarstagande politiker bör lägga om sin politik för människor som lever utanför civilisationen, det är ett svek att erbjuda dessa härbärge i mån av plats; samtidigt som man öser både logi, utbildning och husrum på människor som flyttat till Sverige. Dessutom är det troligt att många väljare skulle sympatisera med den sortens samarit-politik, trots att mottagarna av detta stöd säkerligen inte är människor som köar till valurnorna. Däremot skulle man vinna erkänande från människor med andra uppfattningar, på samma sätt som den här redaktionen lyfter upp Linnéa Claesons arbete för utsatta människor. Rätt beslut handlar inte alltid om belöning, det mäts inte heller i svällande lönekuvert; men det befriar samvetet från börda och gör att man mår lite bättre när man betraktar sin egen spegelbild.

 

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 114
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    114
    Delningar
  • 114
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 474 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se