Ulf Kristersson hånar alla väljare som har problem i samhället

Foto: Frankie Fouganthin / Wikimedia Commons

Hur mycket kan man diskvalificera sig som potentiell partiledarkandidat? Frågan tåls att ställa när
man firar sin biljett till partiledarposten genom att påstå  ”Är för mycket gnällighet i svensk politik”. Med endast en mening summerar man varför man är fullständigt olämplig som M-ledare, och man har inte ens hunnit bli vald. Kära Ulf, att folk ”gnäller” beror på att det finns så mycket saker som inte fungerar, att inte ta det på allvar utan att istället förolämpa de som beklagar sig… är direkt diskvalificerande som ledare. Är det våra röster eller vårt förakt Kristersson söker?

Lex Maria Antoinette

Taktiken har prövats förr i historien, med mindre lyckat resultat. Ofta har det handlat om att man in i det längsta velat förneka att man har problem, där sanningssägare levt väldigt farligt. Ett bra exempel är i den berömda Führerbunkern i andra världskrigets slutskede, där man inte riktigt ville erkänna att röda armén stod runt hörnet vid riksdagshuset; uppenbart trodde man fortfarande att man kunde vända kriget. Under den inledande tiden strax innan Franska revolutionen var det väldigt oroligt pga. hungersnöd. Eftersom varken Islamiska staten eller automobilen ännu var uppfunnen, fanns där inga problem med självmordsbälten eller brinnande bilar i förorten; men Frankrike befann sig onekligen i en orolig tid. Enligt Professor Harisson är det historieförfalskning att drottningen ska ha frågat varför de hungriga parisarna inte kunde äta kakor eller bakelser om de var hungriga (istället för att klaga)? Även om Drottningen tappade huvudet när bilan föll, är det fortfarande en bra liknelse med en ledare som inte vill identifiera sig med befolkningens problem. Oavsett huruvida citatet är sant eller inte är det troligt att den typen av problematik (dvs. inte ta samhällsproblem på allvar); var signifikant med Ludvig XVI:s regeringstid; eftersom det sedermera blev revolution.

En ledare bör väljas på politiska idéer

Vad vill egentligen Ulf Kristersson ta partiet? Vad kan han tillföra jämfört med Anna Kinberg Batra när de backat samma politik? När man uppenbart stått för samma linje utåt, blir valet obegripligt om man tror att Ulf Kristersson ska appellera till nya väljare. Är det troligt att någon av de som är förknippade med ledarskapet kring Anna Kinberg Batra skulle kunna attrahera fler väljare? Hade exempelvis Anders Borg kunnat attrahera mer väljare än Fredrik Reinfeldt 2014? Högst troligt kan man dra slutasen av att Ulf Kristersson ska vara glad om han kan bibehålla de aktuella siffrorna, eftersom det är det Moderata Samlingspartiet som har problem med sin politiska position. Uppenbart försöker inte partiet ta makten, eller förhandla fram en mitten politik i utbyte att lägga ner sina röster; istället understryker man vikten av att Vänsterpartiet får inflytande på budgeten. Är det en demokratisk hållning?

Lex Ekots Twitter

Häromveckan twittrade även Ekot ut en bild där Kristerssons olika milstolpar i livet radades upp, vilket ledde till en debatt eftersom ingen av punkterna var särskilt smickrande. Många moderata potentater inkl. Carl Bildt kritiserade listan, men faktum är att alla punkter som stod där var sanna; samtidigt som det var uppenbart att utformningen var allt annat än oberoende public service. Kritiken mot Ekot var således legitim, även om den rent faktamässig var korrekt. Rimligen kan man fråga sig, oavsett rätt eller fel, hur mycket omdöme man har om man tackar ja till en lägenhet från en stiftelse vars bostadsbestånd ska tillfalla ex. utsatta kvinnor, studenter på deras högskola eller anställda inom den aktuella diakonin? Visserligen är det svårt att få hyreskontrakt i Stockholm, men rimligen bör man inte ställa sig i skuld till en organisation eller åtminstone välja en organisation där man inte riskerar att ifrågasättas pga. moral om lägenheterna exempelvis är tänkta att tillfalla utsatta människor? Om man sedermera blir ifrågasatt bör man även kunna ha tillräckligt med ryggrad att ta diskussion, och inte fly fältet likt ännu en kränkt evertebrat.

För övrigt kan man fråga sig hur man som Kristersson kan lansera skattesänkningar och nya jobbskatteavdrag när vi har så många problem i samhället. Om man tidigare jämfört den svenska modellen med apartheid kan man knappast erkännas som någon större tänkare, kanske är det således inte så konstigt att man tror att exempelvis skattesänkningar är lösningen också i integrationsfrågan. Moderaterna är ett parti som vill kunna axla statsministerrollen, rimligen kan man fråga hur statsmannamässigt det är att fly reportrarnas frågor när någon ifrågasätter de bostadsval man gjort; är det en kandidat vi vill ha som statsminister? Rimligen borde Kristersson tagit debatten när hans heder hamnat i gungning. När samme kandidat sedermera uttrycker att det är för mycket gnällighet i Svensk politik efter att han mottagit valberedningens nominering, är det då troligt att de grundläggande karaktärsdragen om dåligt omdöme har förändrats? Kan man öka sin väljarkår genom att göra uttalanden som ökar bl.a. kritiska tidigare moderatväljares förakt?

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 167
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    167
    Delningar
  • 167
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ledare

Uteslutningen av MED visar hur vänsterextrem Priderörelsen är

juli 12, 2018 Ian Fernheden 1

Igår briserade nyheten om att det nya liberalkonservativa Medborgerlig Samling portas från att medverka vid Stockholm Pride i början av augusti, eftersom partiet inte uppfyller deras värdegrund. Som vi tidigare skrivit är värdegrundsbegreppet inte något […]

Spread our love
  • 371
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    371
    Delningar
  • 371
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 489 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se