Metadebatten kring Nackas polygamiska bostadsaffär om 14 miljoner för en familj

Fastigheterna på bilden är inte de aktuella / Pixabay

Enligt det senaste nyhetsflödet talas det talas om en syrisk man med tre fruar och sammanlagt sexton barn, inalles 20 personer, som fått 3 st lägenheter av Nacka kommun. Kommentarer som vittnar om upprörda känslor kan läsas i social media. Då ett av Oberoende förnufts syften är att bidra till en hederlig debatt vill vi kommentera en del av de tankar som förekommit i olika media.

Rätten till försörjning?

Först finns det upprörda känslor över att denna familj får olika former av stöd och bidrag till en summa av 100,000 kr per månad, i varje fall under de två första åren. Samtidigt är det en familj på 20 personer, om det är mycket pengar får var och en avgöra (se SCB Att jämföra hushålls inkomster). Frågan om månggifte  har också synts i debatten, polygama äktenskap ingångna i andra länder godkänns av Sverige när individerna flyttar hit. Det faktum att mannen har tre fruar och 16 barn är egentligen helt ovidkommande, det kunde lika gärna vara tre olika familjer med sammanlagt 20 individer som ska ha bostad och försörjas genom skattemedel. Det tåls att understryka att Nacka kommun inte köpt lägenheterna och skänkt dem till familjen, utan att det hela är en fråga om tillfälligt boende. Däremot tåls det att reflektera över hur troligt det är att familjen kommer kunna försörja sig själv efter 2 år? Etableringstiderna på arbetsmarknaden för invandrade individer är enligt tidigare rapporter mycket långa, sju till tio är är en vanlig siffra i sammanhanget. I och med att det finns (så många) barn är det svårt att se att Nacka kommun på sikt skulle göra familjen bostadslös.

”Ett tidsbegränsat kontrakt skrivs på högst två år, lika länge som en nyanländ kan få etableringsstöd från Migrationsverket. Efter den tiden är det upp till var och en att själv ordna sitt boende, precis som för andra Nackabor.”

Kostnadseffektivt?

I Nacka har man istället tagit ut 14 miljoner ur budgeten för att tillhandahålla bostäder åt 20 individer, enligt SvD är totalsumman 350 miljoner för 94 lägenheter sedan januari 2016 (snittpris 3,7 miljoner). Även om det anses att kommunen betalat normalpriser för lägenheterna är det dock mycket pengar som investerats i fastigheter. Många har frågat om det inte fanns billigare lösningar, men att hyra hotellrum eller upprätta baracker är inte heller en billig lösning. Låt säga att inköpet av de tre lägenheterna faktiskt är det billigaste alternativet då äganderätten tillfaller kommunen, vilket sedermera kan avyttras. I det aktuella fallet är det sex till sju personer per lägenhet och detta tack vare att de är familj. Om man istället tänker att dessa inte varit i samma familj, hur rimligt är det att dela upp 20 personer på tre lägenheter? Då handlar det snarare om fyra-fem eller sex lägenheter (beroende på familjesituation), till samma styckkostnad per lägenhet. Som det är nu tvingar staten kommuner att ta emot nyanlända. I vissa kommuner är bostadspriserna höga vilket då innebär att att kostnaderna för att skaffa fram bostäder till nyanlända blir därefter.

Vikten av en hederlig debatt

Varför denna fixering vid kostnader när vi räddar liv ekar retoriken? Uppenbart handlar det inte om att primärt ”rädda liv”,  de människor som kommer till Sverige har passerat flera säkra länder; liven räddas redan på demarkationslinjen mellan Syrien och t.ex. Turkiet. I debatten har man även kunnat höra hur vissa påstår att människor i flyktingläger inte har ett bra liv och dessutom anser sig saknar framtid. Det är garanterat ingen rolig tillvaro och ingen situation som någon vill hamna i, men frågan är om Sverige ska engagera sig i att ge människor ett bra liv eller om vi ska rädda liv? En del hävdar att hjälp på plats blivit ett begrepp som innebär ett tält, en något förenklad debatt. Jag tänker här osökt på Karl Bertil Jonssons julafton där Tage Danielsson, trots julens fina budskap konstaterar: –”Kallt lyser julens stjärna på dem som icke hava något hem”. Uppenbart går det många tält på tre lägenheter i Nacka. Nu tycker kanske en del att det är att ta i för mycket, när man anser att folk ska nöja sig med ett tält i ett provisoriskt tältläger där framtiden är oviss. Tyvärr är det så det ser ut för många och kommer att se ut. Människor föds och dör i dessa läger som blivit mer som permanenta samhällen med usel infrastruktur och dåliga levnadsförhållanden. Är det helt fel att länder i Europa skulle engagera sig mer i att bygga upp infrastrukturen i dessa ”samhällen”?

Ett globalt perspektiv

Aldrig har så många varit på flykt, ett mantra som ekat i varenda inhemsk partiledardebatt; uppskattningsvis handlar det idag om ca 65 miljoner människor. De flyende har inte försvunnit, men det tjänar inget politiskt syfte att längre att tala om dem, åtminstone inte i den inhemska debatten. 65 miljoner människor och vi tog emot ca 160,000 under den värsta fasen; till dessa kommer ca 3-500,000 anhöriga (bedömningen av antalet varierar). Är det rimligt att vi lägger så mycket pengar på så få människor? Professor Hans Rosling var av en annan åsikt när han i globen gjorde den matematiska jämförelsen mellan Sveriges utgifter för de få vi tagit emot (500kr / person och dag) och FN:s budget för de många som vi inte tar emot (10 kronor / person och dag). Han uppmanade publiken och TV-tittarna att förmå politikerna att tänka om,  en tanke om medmänsklighet genom att förbättra för så många människor på jorden som möjligt; även med knappa resurser.

Effekter av flyktingdriven invandring visar sig tydligt i samhället, den ökande gängkriminaliteten bland ungdomar med utrikes födda föräldrar anses bero på tidigare immigration och gamla synder med misslyckad integration. Den stegrade bostadsmarknaden kan delvis anses bero på att kommuner köper lägenheter och således trissar upp bostadspriserna ytterligare. För att lösa bristen på bostäder pratas det om att bl. a. tillåta högre bullervärden för att kunna bygga bostäder där vi tidigare ansett att det varit olämpligt för människor att bo. Även förändringar i bygglagen föreslås för att kunna bygga enkla tillfälliga bostäder. Kan man göra en annorlunda tolkning än att misstagen med det s.k. miljonprogrammet håller på att upprepas om än i en förändrad form?

Att människor blir irriterade eller känner ilska över hur landet sköts är både naturligt och förståeligt, att däremot rikta sin ilska mot den syriske mannen med tre fruar och sexton barn är helt kontraproduktivt. Däremot kan vi ifrågasätta våra myndigheter och våra politiker, samt vilka beslut dessa fattar. Ytterst handlar det om att rannsaka sig själv – varför har vi valt de politiker vi har, varför har vi valt att vara så dåligt informerade eller dåligt engagerade. Hur många politiker har du ställt mot väggen och försökt påverka? Det är mindre än ett år till riksdagsvalet – det är hög tid att informera sig, engagera sig, ta ställning och fatta ett beslut om landets framtida utveckling.

 

För diskussionen framåt med Facebook:
Mario Bosson
Skriven av: Mario Bosson 3 Articles
Redaktör // mario.bosson@fornuft.se

Kommentera med Wordpress

Kommentera