Att på vaga grunder kalla någon för rasist är förtal

Numera hör vi ganska ofta personer som blir omskrivna som rasister eller får detta påklistrade på sig själva när de argumenterar i migrationsfrågan. Uppenbart förstår man inte att det är möjligt att föra en sansad diskussion om migration, med väluppbyggda argument, med bibehållen s.k. “värdegrund”. Idag är det uppenbart för de allra flesta att det finns enorma problem med migrationspolitiken, ett erkännande av dessa säger inte något om vederbörandes människosyn; ett förnekande säger dock något om vederbörandes oförmåga att inhämta fakta. Det är också uppenbart att politiker inte kan svara på hur personer i massor ska kunna få arbeten när de inte efterfrågas på arbetsmarknaden, utan att det handlar om ett för högt utbud och för låg efterfrågan (jämviktspriset är således väldigt lågt rent marknadsmässigt) på migranter utan kvalifikationer. Det är också tydligt att de politiker som färdats till Medborgarplatsen inte gett rimliga svar på hur företagen ska efterfråga personer helt utan utbildning, till en dessutom marknadsmässig lön (facklig minimilön är förövrigt högre än jämviktslönen).

Rasismens definition enligt Svenska Akademiens ordlista

Svenska akademiens ordlista har en betydande ställning hur olika ord ska tolkas. Akademien tolkar ordet ”rasism” som en “åskådning som hävdar att människor med olika yttre egenskaper har olika värde” (SAOL 14, 2015). I upplagan nr. 13 formulerar man sig betydligt skarpare: “åskådning som hävdar att olika människoraser bör ha olika ställning i samhället” (SAOL 13, 2005), en definition som gällt sedan 1986 och SAOL 11.  

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Svenska Black Lives Matter

Det är tydligt att denna grupp blandar ihop Sveriges historia och Förenta staternas historia, om det är medvetet eller omedvetet får andra utvärdera. Sverige har till skillnad från Förenta Staterna aldrig haft några raslagar, utan likheten inför lagen har varit central; kvinnor är dock undantaget då de fick rösträtt när förra seklet var ungt. En av de första färgade som kom till Sverige var Gustav Badin (utalas Badän och är franska för gycklare) som fungerade som något som kan liknas vid en hovnarr, han tilldelades flera ordnar, var frimurare och fick flera bostäder och hade t.o.m. Kung Adolf Fredrik som fadder (fader till Gustav III, som han förövrigt var lekkamrat med som barn). Hur utbredd den svenska rasismen är idag, dvs. människor som menar att olika hudfärger har ett mindre människovärde borde vara svår att fastställa. Hur många svenskar (mer än riktiga extremister) tycker egentligen att någon med en annan hudfärg är mindre värd? Tittar man på deras kampretorik kan man få för sig att var och varannan svensk skulle sympatisera med rasistiska strömningar? Tvärtom är svenska folket högst troligt ett av världens mest toleranta folk rörande ursprung, men även rörande exempelvis läggningsfrågor vilket ofta inkluderas i diskussionen. Mycket av den aktuella migrationsdebatten idag handlar om att många menar på att lagar ska omfatta alla, dvs. även de som vistas i landet olovligen och numera protesterar på Medborgarplatsen.

Den omvända bevisbördan, Lex Maria Ferm (MP)

I efterdyningarna av Katerina Janouchs gliring till Rosanna Dinamarca började riksdagskvinnan Maria Ferm (MP) påpeka via Twitter att Janouch skulle vara “rasistisk generellt”. När någon då ifrågasatte anklagelsen uppstod vad som oftast händer, vederbörande vänder helt på resonemanget och frågar “Hur är hon inte?”. Rimligen kan man fråga hur Maria Ferm ser på rättssäkerhet, tänk om man i en domstol skulle säga till en anklagad mördare; “bevisa att du inte är en mördare”? Alla som någon gång satt sig in i hur domstolsväsendet fungerar förstår att bevisbördan helt ligger på den som väljer att anklaga någon, detta kallas i en domstol “åklagare”; åklagarens uppgift är att bevisa att den anklagade mördaren är skyldig. Maria Ferm blottar således en oroande uppfattning när hon varken kan förklara vad som gör Janouch till rasist, samtidigt som andra ska förklara varför hon inte är det. Är det rimligt att man kan ägna sig åt förtal (argument saknas uppenbart), utmana viktiga rättssäkerhetsprinciper och samtidigt sitta med i Sveriges lagstiftande församling? Är allt okej om man sedermera raderar sina uttalanden som högst troligt står i strid med vår lagstiftning?

?

 

 

 

 

 

 

 

 

Till skillnad från politiker som uppenbart twittrar goja har domstolarna endast lagtexter att stödja sig på. Blir man kallad för rasist (utan att stödja den typen av idéer) bör man således betrakta det som att någon försöker smäda ens person och således upprätta en polisanmälan för förtal. Har man aldrig gjort några rasistiska uttalanden, finns det goda chanser att faktiskt vinna ett sådant förfarande. Det skulle göra samhället gott att ordet “rasist” inte blev något man svängde sig med mot politiska motståndare, rimligen måste man kunna kräva en saklig diskussion. Skulle vi få ett antal fällande domar, är det mycket troligt att personer som Maria Ferm skulle fundera två gånger innan de klistrade epitet på sina meningsmotståndare. Dessutom kan man tycka att en offentlig ursäkt är på sin plats.

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 798
  •  
  • 5
  •  
  •  
  •  
  •  
    803
    Delningar
  • 798
  •  
  • 5
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 490 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se