Uppmuntrar politiker oss att trotsa våra lagar? Är det demokrati?

De senaste tidernas demonstrationer av afghaner i Stockholm borde få oss alla att fundera, är det rätt att politiker deltar och uppmuntrar till lagtrots och ignorans av myndighetsbeslut? Frågeställningen låter säkert hård hos vissa människor, men kokar man bort alla ”förmildrande omständigheter” hamnar vi där; personer som vistas illegalt i landet driver en olaglig demonstration framför näsan på polisen och politiker. Vad sänder politiker för “signaler” när folkvalda öppet ger sitt stöd till demonstrationerna och demonstranterna, dvs. stöd till personer som sätter sig över lagarna, rättssäkerheten samt våra självständiga myndigheter beslut? Hur civiliserade är vi om politisk tjusighet/korrekthet är mer viktigt än vårt lands demokrati, lagar och förordningar?

Har vi glömt att lagboken bygger på demokrati?

Uppenbart är det många som tycker att våra lagar är godtyckliga, och utmanar dem i kommentatorsfält; att vara emot yttrandefrihet och tryckfrihet är numera fullt legitimt hos många ”vanliga” människor. Antidemokratiska uppfattningar är exempelvis vanliga i alla ämnen som kan anses känsliga, där radikaliserade personer försöker tysta debattören istället för att bemöta vederbörandes argument på ett sakligt plan. Således måste vi alla stå upp för yttrandefriheten eftersom många människor har glömt varför dessa lagar kom till, och förstår inte värdet av att kunna yttra vad man tycker; tiden då vi kunde ta yttrandefriheten för given är numera förbi. Detsamma gäller våra lagar om migration, dessa har kommit till i ett syfte; att kunna ha ett regelverk som bygger på rättssäkerhet. Demonstrationsrätten är också skriven i lag och samma resonemang gäller även där, dessa har skapats i en tid av lugn och ro där konsekvenser och eftertankar utvärderats. Det kan aldrig vara ”diktatur” eller ”fascism” när ett demokratiskt samhälle upprätthåller de lagar landets parlament har klubbat, tvärt om ligger det i allas vårt intresse att vi står upp för vår demokrati; även när det är obehagligt (som i det aktuella fallet med de afghanska migranterna).

Vad innebär egentligen rätten till asyl

Numera finns det många människor som menar på att alla som migrerat till Sverige ”flytt för sina liv”, dessa tycks inte vilja ta in att det finns ekonomiska argument att välja just Sverige; inte sällan uppfattar samma grupp att det är fullt legitimt att således ljuga för våra myndigheter. För att skilja på vilka som har rätt att stanna i landet har vi som civiliserat land förordningar där man bedömer skyddsbehov, detta görs av våra självständiga myndigheter. Rätten till asyl beror på alltså på bl.a. skyddsbehov, och borde även innefatta hur väl man kan hävda sig på arbetsmarknaden (långsiktigt sett). En läkare som kommer hit från ett land borde således ha lättare att få asyl jämfört med en medelålders analfabet, förutsatt att vår arbetsmarknad efterfrågar läkare vid den aktuella tidpunkten. Vi måste även kräva att man som asylant är laglydande, det betyder att man underkastar sig våra lagar. Har man fått avvisningsbeslut måste man lämna landet, vi kan inte ha en ordning där man som asylant kan tjäna på att trotsa myndigheterna eller protestera utan demonstrationsrätt.

Säkerhetsläget i Afghanistan

Politiker från C, MP, L, F! och V tycks idag föra fram argumentet att man inte kan utvisa om utrikesdepartementet anser att svenska turister ska undvika Afghanistan. Samma människor semestrar säkerligen i Thailand eller Turkiet, länder som också befinner sig på samma lista. Om man bott i ett och samma land i ca tjugo år, är det då troligt att man är helt ovetandes om vilka områden som är säkra, eller har man bättre förståelse jämfört med en svensk turist? Även om UD avråder för alla resor till Afghanistan, kan man verkligen dra slutsatsen av att alla afghaner riskerar livhanken dagligen? Våra myndigheter gör uppenbart en annan bedömning, något vissa tycks vilja göra till en valfråga? I Sverige är våra myndigheter självständiga, står dessa partier bakom det eller hur resonerar man? Dessutom måste vi ställa oss frågan om medborgarna i alla de länder som UD avråder besök till, är kvalificerade för ett uppehållstillstånd om de lyckas ta sig till Sverige? En ”politiskt tjusig” person kommer svara ja, men vilka ska betala för dessa människor som inte efterfrågas på vår mycket tuffa arbetsmarknad? Hade vi haft en hög efterfrågan på arbetare till våra fabriker som under efterkrigstiden hade det sett annorlunda ut. Idag tycks många tro att man löser arbetslösheten genom att anställa människor i flyktingindustrin, desto fler som kommer kan få jobb heter det; man glömmer dock att man bygger på sina växande utgiftsposter eftersom staten står för kostnaderna för både uppehälle och arbete.

Det hela är mycket enkelt, polisen bör kontrollera samtliga protesterande asylanter, och verkställa de utvisningsbeslut som finns; svensk polis ska försvara våra lagar inte se dem mellan fingrarna. Polisen bör också sättas in för att avbryta de olagliga demonstrationer som faktiskt sker, vi kan inte ha en ordning där godtyckliga skäl ställs ovanför lagen. Dessutom bör vi ålderstesta samtliga ensamkommande när över 80 % av de som hittills testats av Rättsmedicinalverket visat sig vara vuxna. Vi är alla lika inför lagen även om olika lagar omfattar olika åldersgrupper, men lagarna finns där av en anledning. I ett demokratiskt samhälle som bygger på laglydighet kan vi inte ha en rättsordning där man börjar med att begå brott genom att lämna falska uppgifter till våra myndigheter; tvärt om bör det vara en försvårande omständighet för ett uppehållstillstånd. Politiker som uppmuntrar till anarki måste ifrågasättas, vi bör också kräva att alla partier lägger fram seriösa planer hur personer utan meriter ska få ett arbete (utan att skattepengar används genom anställning i en ökande offentlig sektor). Ser man ingen reell lösning måste man ta ansvar för debatten och förklara det för sina väljare, det är inte bra för samhället att diverse kulturarbetare utan insikter i ekonomi gör sig till språkrör för socioekonomiska- och samhällsskadliga uppfattningar. Ingen tjänar på att vi får en närmast “religiös” syn där vissa uppenbart “tror” att landet tjänar på den politik som förs, debatten måste spegla verkligheten och givna fakta. 

 

 

De senaste tidernas demonstrationer av afghaner i Stockholm borde få oss alla att fundera, är det rätt att politiker deltar och uppmuntrar till lagtrots och ignorans av myndighetsbeslut? Frågeställningen låter säkert hård hos vissa människor, men kokar man bort alla ”förmildrande omständigheter” hamnar vi där; personer som vistas illegalt i landet driver en olaglig demonstration…

Kommentarer

Kommentera utan Facebook