I det politiskt korrekta samhället existerar ingen humor

IngressGång på gång ser vi personer eller företag som uppenbart skämtar friskt, men blir tagna vid orden för att någon krönikör ska få livsluft. Häromdagen skämtade exempelvis ett hundbursföretag att deras burar också kunde härbärgera högljudda flickvänner, vilket fick till svar att att Sveriges Kvinnolobby anmält inlägget på Facebook till Reklamombudsmannen. Enligt artikeln i “vår” statliga television är kvinnolobbyn kritisk till att kvinnor “kan” uppfattas som djur, samtidigt har andra feministiska rörelser tidigare konstaterat att män “är” djur; samtidigt som det varit tyst från kvinnolobbyn (jmf. med begreppet “jämlikhet”)? Ett uttalande som till skillnad från Vallavagnens reklambild  var fullständigt allvarligt menat utan tillstymmelse till humor.

Lex Mel Brooks
Mel Brooks har gjort sig känd i Sverige som mannen bakom “de våras filmerna”, där samtliga har bra manus och bygger på både finess men också möjligheten att driva med olika fenomen. Brooks har exempelvis skämtat mycket om judiska företeelser, något som hade varit politiskt svårt om inte Brooks själv var av samma börd. Fenomenet gör inte Brooks unik, det finns många komiker som gjort sig kända genom att driva med både sin egen hudfärg, etniska tillhörighet, sin person eller t.o.m. gudstro. Håller det hög klass kommer publiken att skratta när de relaterar till det som utspelas framför deras ögon. Humorn och framförallt satiren är dessutom ett mycket mäktigt vapen om man vill driva med olika företeelser, eftersom det är svårt att försvara sig om motståndaren skrattar. Oberoende Förnufts artiklar är inte sällan skriva med ironiskt underton av just denna anledning, en skrattande läsare (åt de fullständiga galenskaper som utspelas i samhället) är att föredra framför motsatsen.

När påverkar humorn den s.k. “värdegrunden”?
Idag är det vanligt att de humorlösa som kritiserar kontroversiella humoristiska inslag väljer att lyfta fram “värdegrunder” som motargument. Uppenbart finns det många som inte gör skillnad på humor och människors åsikter, istället tar man för givet att de måste hänga ihop. Sannolikt hade det varit omöjligt för Mel Brooks att slå igenom idag då det säkert funnits röster som skulle menat på att hans skämt haft antisemitisk underton, eller i övrigt inte stämt överens med deras s.k. “värdegrund”. Sen finns det gränser, språkbruket brukar vara tämligen avslöjande om människors karaktär. I regel kan man säga desto känsligare ämne, desto mer finess krävs för att komma undan med sitt humoristiska tilltag dvs. inte associeras med värdegrunden.

Statstelevisionen följer STASI modellen för att upprätthålla “värdegrunden”
Tidigare följde många tio guds bud och andra religiösa regler som instruerade människor hur dessa skulle leva, i och med att Sverige blivit sekulariserat har vi istället fått måttstocken “värdegrunden”; vad som är att föredra tvistar de lärde. Senast i veckan nekade exempelvis Stockholms Stadsmission en gåva från Sverigedemokraterna på 85 000 kr med hänvisning till deras “värdegrund”. En företagare blev även nyligen uthängd på SVT för att han skämtat om feminism i ett brev till sina anställda, ungefär på samma sätt som hundbursföretaget Vallavagnen AB. Rimligen kan man fråga om det ligger i statstelevisionens uppdrag att agera domare vad som är humor eller brott mot den s.k. “värdegrunden”? Är det något vi medborgare vill betala för, ett public service som innehållsmässigt börjar bli svårt att skilja mot exempelvis Aftonbladets löpsedel? 

Den större frågan är kanske vilket samhälle vill vi ha, är det ett samhälle fullständigt styrt av s.k. värdegrunder? När en stor del av befolkningen redan knaprar psykofarmaka, och där minsta lilla övertramp gör någon kränkt eftersom gränserna vad som kan passera är minimala; hur lyckliga är vi då? Kanske är det så att även minoriteter i ett fridfullt samhälle behöver ha självdistans, om ev. kritik är en motreaktion på en humoristisk kontext. Kanske är det så enkelt som att ett politiskt korrekt samhälle inte är något som efterfrågas eftersom det fria ordet och humorn kommer vara begränsade? Kanske bygger ett lyckligt samhälle på den egna förmågan att sätta gränser och visa respekt för andra människor?

Gång på gång ser vi personer eller företag som uppenbart skämtar friskt, men blir tagna vid orden för att någon krönikör ska få livsluft. Häromdagen skämtade exempelvis ett hundbursföretag att deras burar också kunde härbärgera högljudda flickvänner, vilket fick till svar att att Sveriges Kvinnolobby anmält inlägget på Facebook till Reklamombudsmannen. Enligt artikeln i “vår”…

21 kommentarer

  1. Pingback: MAGIC MUSHROOMS
  2. Pingback: 늑대닷컴
  3. Pingback: FR Interieurs
  4. Pingback: whatismyip
  5. Pingback: 뉴토끼
  6. Pingback: Toy car pallets
  7. Pingback: kojic acid soap
  8. Pingback: aksara178 login

Kommentera utan Facebook