Kan avsaknad av sakkunskap leda till utbrändhet?

• av Ian Fernheden
• maj 6, 2017

Vi var nog många som var kritiska när Gabriel Wikström fick uppdraget att bli sjukvårdsminister, eftersom han aldrig arbetat inom eller studerat medicin. Istället kom han mer eller mindre direkt från Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU. Med tanke på hur oerhört komplicerad sjukvården är, och hur många problem som finns kan man fråga sig vad Wikström egentligen hade kunnat tillföra? Den kanske större frågan handlar om det kan finnas ett samband mellan brist på sakkunskap och det faktum att man inte psykiskt kan utföra sitt arbete? Logiskt sett borde det vara oerhört stressande att få problem presenterade som man saknar kunskap att lösa, eller kanske t.o.m. förståelse för.

Vården som läggs ner i Norrland
I vissa delar av Norrland tvingas nu kvinnor föda i bil, eftersom landstinget inte har råd med att upprätthålla den mödravård som funnits på Solleftetå sjukhus. Således kan man fråga sig om det är rimligt att ett landsting, vars huvuduppgift är sjukvård; prioriterar sin tunga byråkrati framför invånarnas hälsa. Frågan är så pass viktig att det är obegripligt att socialdemokratin i allmänhet och Wikström i synnerhet inte gjort det till sin stridsfråga. Vad är man för en sjukvårdsminister om man inte agerar om landets invånare far illa? Hade det varit möjligt att se över ägandeskapet, kanske hade kommunen eller privata initiativ kunnat rädda mödravården? Även om en utförsäljning inte tillhör socialdemokratins politiska palett, borde det vara att föredra framför en nedläggning?

Bristande Cancervård
Även inom cancervården har vi sett stora problem, cancerfonden har lyft frågorna om personalbrist, bristande it- och journalsystem samt ojämlik introduktion av nya läkemedel. Dessa efterfrågar mer av nationell styrning, vilket borde vara oerhört stressande när skutans kapten saknar erfarenheter inom både medicin, programmering och systemvetande; och vars enda rent praktiska yrkeserfarenhet är timvikarie på en skola i Skinskatteberg. Hade Wikström haft de kunskaper som behövts hade han kunnat fatta de för landet viktiga beslut, i vetskapen att han agerat korrekt. När dessa erfarenheter saknas måste han istället förlita sig på andra, som dessutom knappast är villiga att ta ansvar om fel beslut fattas; vilken även det borde vara en stressande faktor.

Utredningen om svenska folkets sexvanor
Istället för att fokusera på de oerhörda brister som på allvar riskerar människors liv, har åtminstone den mediala bilden handlat mycket om Wikströms undersökning av svenska folkets sexvanor. Liknande mönster finns exempelvis hos andra ministrar som saknar erfarenheter av den portfölj de handhar, näringslivsministern (som aldrig haft ett arbete, än mindre sett ett styrelserum) har exempelvis gjort sig känd för kvoteringsfrågan. På samma sätt som företagande likt sjukvården är ett komplicerat område är det kanske inte så konstigt att dessa företrädare går fram med förslag som handlar om kvoteringar och enkätundersökningar; som skolade i ungdomsförbundet SSU ser man kanske det som sitt primära arbetsredskap (ej att förglömma tillsättning av kriskommission när det gått riktigt snett). Således är det knappast förvånande att vi inte ser uppmärksammade förslag hur man förbättrar exempelvis bokföring och bokslut eller effektiviteten i cancerröntgen. 

Hur kan vi tro att en byråkrat från ex. skatteverket skulle kunna förbättra flygsäkerheten som nyutnämd säkerhetschef för ett företag som bygger flygplan? Är det inte mer troligt att en rutinerad pilot som korsat Atlanten i 30 år har en del synpunkter på faktorer som kan förbättras, och är den som borde rekryteras för ett så pass viktigt jobb? Det säger sig själv att någon som ska fatta beslut i frågor som de inte är insatta i har väldigt lite att sätta emot de som kommer med förslaget, samtidigt som de är helt utlämnade till sina “experter”. Stefan Löfven borde entlediga Wikström och tillsätta posten med ex. en läkare som sett fel och brister i organisationen och som kan identifiera områden som kan förbättras. Kunskap är makt, och sannolikt det bästa skyddet mot stress; eftersom ledare med kunskap kan i lugn och ro fatta rätt beslut. 

Vi var nog många som var kritiska när Gabriel Wikström fick uppdraget att bli sjukvårdsminister, eftersom han aldrig arbetat inom eller studerat medicin. Istället kom han mer eller mindre direkt från Socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU. Med tanke på hur oerhört komplicerad sjukvården är, och hur många problem som finns kan man fråga sig vad Wikström egentligen…