Moderaterna borde gå fram med skattehöjningar – inte skattesänkningar!

Spread our love
  • 75
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

IngressHur i otakt med verkligheten kan man bli? Hur billig politik kan man bedriva? Öppnar man en tidning idag står det inte om något annat än landets problem, vård som inte fungerar, pensionärer som svälter…  i ett världens “bästa länder”, försvarsmakten saknar resurser, nya rekord i bilbränder, våldtäktsmän som frias (nu senast pga. en ADHD-diagnos?!?), en skola med stora problem och dagliga mord är numera lika naturligt som att solen går upp. I det läget väljer Moderaterna att slå till med den största skattesänkningen på mycket länge, hela 22 miljarder kronor (vilket kan jämföras med pensionärsskatten på ca 14 miljarder år 2014).

Follow the red line
Om du aspirerar på att bilda en regering på demokratiska medel, måste du vinna folkets förtroende. Detta görs förslagsvis genom att du lägger bra förslag som folket gillar, och som följer en röd tråd där du både löser samhällsproblem samtidigt som du säljer in en logisk plan hur folket får det generellt bättre. Ingenting av detta står dagens moderata ledarskap för, uppenbart har man inte förstått att den skattesänkarpolitik Fredrik Reinfeldt förde 2006 är politiskt död 2017. Medelklassens problem idag handlar inte om att en stor massa inte arbetar utan istället förtidspensioneras som 2006, medelklassens problem handlar idag om enorma trygghetsproblem i allt från välfärd till integriteten av sin egen kropp; dvs. att vara fredad på stadens gator.

Människor är villiga att betala mer för välfärden
Hade Moderaterna varit ett taktiskt parti där man försökt sätta örat till marken är det mycket troligt att många varit villiga att t.o.m. öka sin skatt för att “rädda landet”. Hade Anna Kinberg Batra istället pratat om alla de fängelser Moderaterna velat bygga (ett scenario) hade väljarna ställs inför två faktum; de vill rensa gatorna och behöver burar samtidigt som det kommer kosta i skattepengar. Idag finns det högst sannolikt ett väldigt brett folklig stöd för att rensa gatorna från kriminella, därför finns det sannolikt många “solidariska” som är villiga att betala mer skatt; förutsatt att pengarna öronmärks. Samma resonemang kan föras mot terrorbekämpning, skolan, cancervården eller mödravården i Norrland där man numera föder i bil. Partiet måste alltså sälja in att man har ett problem, en lösning; och en finansiering.

Politikens 30 silvermynt
På samma sätt som vi vill att skolor ska tävla om de bästa lärarna, istället för “bästa dator” till sökande elever; vill vi inte få en situation där politiker tävlar om mest pengar kvar i plånboken. Den typen av judsaspolitik, dvs. väljare som låter sig köpas av billig politik byggd på mutor har sannolikt väldigt få sympatisörer. När hörde man senast någon göra en vettig analys hur många poliser som behövs för att lösa ett utsatt områdes behov? Istället har vi fått en tävling liknande skoldatorerna om vem som vill ha flest poliser? Anledningen till att folk dras till Sverigedemokraternas politik handlar inte om hur de ställer sig till jobbskatteavdrag; utan att de erbjuder lösningar på samhällsproblem (som många inte ens vill erkänna existerar). Därför kan aldrig politik som bygger på att köpa väljare besegra de som röstar efter ideologisk övertygelse, och därför kommer de Sverigedemokrater som tidigare röstat på Moderaterna inte svara på denna billiga invit. Sannolikt har dessa också tappat många vänner sedan de konverterat, och därför blivit väldigt hårdhudade på kuppen.

Moderaterna borde låta ett nytt gäng ta vid som har nya politiska idéer och visioner som tilltalar folket, istället för att ex. återanställa Fredrik Reinfeldts gamla “toppchef”. I ett toppstyrt parti som Moderaterna är det troligt att en massa partiföreträdare trycker ”like” på Facebook, men vad säger gräsrötterna och de tidigare sympatisörerna? För vem driver man sin politik när man inte låter kandidater kandidera mot varandra på olika idéer? Väljarna efterfrågar en röd tråd mellan förslag och handling, och någon som lägger fram förslag som kan få parlamentarisk majoritet. Därför kan man också fråga om det är tecken på bra ledarskap att presentera orealistisk politik som saknar förankring bland potentiella samarbetspartners; vem skulle stödja dessa förslag? Moderaterna hade haft mycket på att tjäna på att sammankalla personer som tidigare röstat på Moderaterna men som idag är av andra uppfattningar, ett liknande konststycke gjorde Fredrik Reinfeldt när han fick socialdemokrater att gå över till Moderaterna. I en tid där protektionism vinner genomslag är det dessutom oklokt att ta en fjärdedel av sin finansiering från människor som idag är arbetslösa; dessa kommer inte rösta på Moderaterna oavsett om ett jobb “ger mer i plånboken”.

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 75
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp