Som demokrat (ej att förväxla med eurokrat) borde Juncker också backa Brexit

Foto: Andrej Klizan / Wiki Commons

IngressHur lågt kan man sjunka retoriskt, uppenbart sätts det nya rekord i EU. Alla amerikaner hade förmodligen skrattat åt Herr Juncker om han gjort allvar i att åka till Ohio och Texas för att kampanja för deras självständigheter. Det är Jean-Claude Juncker, Martin Schultz och Donald Tusk som misslyckats med att vara relevanta för britterna; att ta ut det på Donald Trump visar endast hur dålig självinsikt  man uppenbarligen besitter. Den här typen av eurokrater är det sista EU behöver, och visar tydligt varför Sverige bör lämna denna överstatliga koloss. 

Barack Obama – Brexits kanske bästa valarbetare
Brexit avgjordes midsommarhelgen 2016, Trump blev vald i November så hur Trump som republikansk kandidat (som få trodde skulle vinna) skulle ha avgjort valet är rent nonsens. Däremot är det troligt att många britter fick en klump i magen när Obama deklarerade att britterna kunde glömma ett frihandelsavtal med USA inom de närmsta åren om de valde att lämna EU. Barack Obama skulle aldrig ha lagt sig i den brittiska folkomröstningen, utan skulle likt andra länder förhållit sig neutral till ämnet; speciellt när han själv var på upploppet av sin egen mandatperiod.

Vilket kan jämföras med Donald Trump när Brexit röstats igenom

Som ledare över EU bör man inte komma med tomma hot
När man besitter ett uppdrag där man ska representera hela Europas folk och inga medborgare röstat fram dig borde man inta en ytterst diplomatisk framtoning; eftersom demokrati aspekterna annars gör sig tydligt gällande. Det faktum att man uppenbart istället betraktar sig själv som en “maktfaktor”, och kommer med ett tomt hot att resa till USA och kandidera för Ohio och “Austin-Texas” självständighet gör att man som demokrat borde fråga sig vilket mandat han företräder? Finns det något som helst underlag att de människor han i teorin representerar stödjer ett sådant underlag? Det står dessutom USA helt fritt (inom yttrandefrihetslagar i både EU och USA)  att tycka vad dessa vill om andra staters självständighet.

Hur en demokrat (ej att förväxla med eurokrat) skulle agerat rörande Brexit
Det faktum att det brittiska folket sagt sitt, dvs. förklarat att de inte vill vara en del av EU är ett misslyckande för Jean-Claude Juncker,  eftersom han inte upplevs som relevant. Således borde han om någon intagit en ytterst samarbetssökande inställning för att behålla bra handelsförbindelser eftersom det ligger till gagn för samtliga företag inom den gemensamma marknaden. När man dessutom drev igenom Lissabonfördraget utan att alla länder fått rösta om det (när EU-konstitutionen hade fallit efter en rad folkomröstningar), borde man förstå att alla medborgare inte uppskattar detta drag. När man intar en linje om att straffa Storbritannien ekonomiskt genom att dessa inte ska få del av den inre marknaden, agerar man inte i medborgarnas, företagens eller övriga medlemsstaters intresse. Då har det istället blivit personligt och handlar om att upprätthålla sin annars förödmjukade stolthet pga. sina självförvållade tillkortakommanden.

Ett EU som agerar med revanschlusta mot ett Storbritannien som vill stå utanför detta s.k. “fredssamarbete” (läs överstatliga projekt) är ett EU som mist både sin kompass och relevans. Samarbete gör man på lika villkor, att den ena parten anser sig ha överhanden är tecken på ett icke sunt klimat. Hela tanken med att förflytta makt till ett övre parlament handlar om folklig förankring, legitimitet och att medborgarna upplever mer nytta än det det demokratiska pris de ger upp. När så inte längre är fallet för att man inte kommer överens visar Storbritannien vägen varför Jean-Claude Juncker inte heller bör vara Sveriges överstyrman. Låt oss istället bygga något med våra nordiska grannar, där vi både förstår och tycker om varandra.  

 

För diskussionen framåt med Facebook:
Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 350 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se

Kommentera med Wordpress

Kommentera