Var är bevisen för rysk infiltrering i olika val? Lex Kriget i Irak

Ingress”Minnes I Irakkriget? Världen minns den väl.” (Fritt efter Erikskrönikan)
De senaste åren har vi sett en massiv ökning av indicier om rysk inblandning i olika val, och andra angelägenheter utan att konkreta bevis presenterats till allmän beskådan. Samtidigt har vi sett en parallell utveckling där man menat på att andra nyhetskällor än de traditionella sprider s.k. “alternativ fakta”, och att man som större nyhetsbolag tycks ha oligopol på fakta-begreppet. Väljer vi att backa bandet till kriget i Irak 2003 kunde vi se en liknande utveckling där man anklagade Irak under Husseins ledning för innehav av massförstörelsevapen, något som visade sig vara felaktigt; och som IAEA:s tidigare generaldirektör Hans Blix inte heller kunde härleda i bevisning innan kriget. Rimligen kan man fråga vad vi lärt oss, och varför politiker och massmedia inte driver på för att bevis måste presenteras; utan istället omskriver spekulation till nyheter. 

Lex Presidentvalet 2016 i Förenta Staterna
Under valet kunde Wikileaks publicera Hillarys kampanjchef John Podestas email, där det fanns klara bevis för hur ohederlig Clinton varit när hon givit olika budskap beroende vem som betalat, och om kameran varit på. I klippet nedan kan man först höra den offentliga versionen till de amerikanska väljarna, följt av vad Clinton sagt till en brasiliansk bank (som hon dessutom fått ca 2 miljoner kronor privat för att tala till) vilket är precis raka motsatsen; förstår nog alla med kritiskt tänkande att det inte handlar om elnätspriser utan om korruption. Hon avslutar dessutom att skuldbelägga Ryssland och flytta fokus till Wikileaks (utan närmare bevisning), vilket gör att man kan fråga sig hur man kan sätta en relation med en annan supermakt på spel för att försöka rentvå sig själv privat? Kanske ska man dessutom ställa den typen av korruption mot osmakliga utsvävningar om kvinnoaffärer, och fråga sig vad som är värst ur demokratisk synpunkt?  

Trumps regering fördömer Rysslands agerande i Ukraina
Nyligen valde också President Trumps nyutnämnda FN-Ambassadör att fördöma Rysslands inblandning i östra Ukraina, och ockupationen av Krim. Ambassadör Nikki Haley förklarade att den amerikanska administrationen kommer bibehålla sina sanktioner mot Ryssland tills Krim återlämnats; uttalanden som knappast kan ligga i linje med Putins intressen. När fördömandet i Förenta Nationerna borde komma som en stor positiv nyhet för alla politiska läger i Sverige, kan man fråga sig varför endast Svenska Dagbladet rapporterat om uttalandet i en premium artikel (låst för gratissurfare)? Uppenbarligen ligger fördömandet långt ifrån vad media eller etablerade politiker presenterat som nyheter/fakta (uppenbart baserat på ren spekulation).
https://www.svd.se/ny-fientlig-allians-mot-europa-vaxer-fram
http://www.expressen.se/kultur/putin-och-trump-ar-av-samma-skrot-och-korn/
http://hokmark.eu/darfor-ar-trump-ett-hot-mot-europa-artikel-i-expressen/
 

Ryssland blir Svarte-Petter i den politiska debatten
På samma sätt har vi kunnat se Ryssland användas som slagträ där man anklagat ex Sverigedemokraterna och brittiska UKIP för att vara Ryssvänliga något som båda förnekat. Vissa politiker har även ifrågasatt Brexit-utgången med ryska datorintrång. Ur demokratisk synpunkt är detta än mer allvarligt eftersom det precis som ovan handlar om indicier utan bevisning. Vad hände exempelvis med Egor Putilov-affären som försvann i debatten lika fort som han blev känd? Om det nu fanns något konkret, varför åtalades inte vederbörande? Vi har även kunnat höra svenska politiker i partiledardebatter prata om påstått stöd för Putin i Europaparlamentet, när man inte röstat för andra partigruppers olika förslag; påståenden som kräver närmare analys vilka förslag man syftar på och tydliga resonemang varför man röstat nej. Det är oerhört skadligt att ägna sig åt skuldbeläggning genom association, och sedan inte redovisa vad man syftar på.  

Media kallar sig ofta tredje statsmakten, således är det kanske dags att leva upp till namnet och börja ifrågasätta uppgifter som presenteras? Varför publicerar Aftonbladet bilder hur ett ryskt anfall av Gotland kan äga rum, om vi inte löper stor risk att invaderas? När medierna inte presenterar någon bevisning, utan endast anklagelser baserat på spekulationer kan man rimligen fråga sig varför förtroendet för mediekåren sjunker och vem som sprider s.k. “alternativ fakta”? Ur demokratisk synpunkt måste medborgarna få konkret fakta på bordet, för att sedan kunna rösta på det parti som har bäst politik. Det enda som kan övervinna splittring är att vi fastställer vad hotet är och informerar medborgarna, gedigen information är bästa motvapnet mot spekulation.

Artikeln skall inte på något sätt tolkas som stöd till Putin, utan en diskussion om källkritik på global nivå.

För diskussionen framåt med Facebook:
Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 372 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se

Kommentera med Wordpress

Kommentera