Var går gränsen mellan humor och kränkt?

Orginalfoto: Sanna Nielsen Pelle T. Nilsson/All Over Press Sweden / Wiki Commons
Spread our love
  • 69
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debatten kring vad som är hets mot minoriteter har sedan länge spårat ur. Det måste även vara upp till de olika mediehusens ansvar att få bukt med kulturen där man tävlar om vem som är mest kränkt. Problemet har börjat på de stora redaktionerna, där man verkligen letat efter personer som klätt ut sig till stereotyper och sedan gett dessa kritik. Uppenbarligen ser vi lite olika ut runt om i världen, och det behöver inte vara negativt; och kanske ska vi också tillåta att vissa skämt är okej beroende på uppsåt. Om inte uppsåtet handlar om att direkt kränka andra, dvs. gå över gränsen ; borde vi kanske också fråga oss om vi är kränkta? För vad är egentligen en nidbild? Vem har skapat dessa och vem framför just dessa?

Lex Nöjesmassakern
Om vi tittar på ett tidigare exempel i Nöjesmassakern som sändes i SVT (hör och häpna), så har man klätt ut sig till en asiater. Nu påstår vi inte att saker var bättre förr, men är det verkligen rasism Björn Skifs och Sven Melander ger uttryck för? Eller handlar det endast om en kul sketch från ett historiskt Japan? Är det rimligt att man verkligen blir kränkt när denna kultur inte längre existerar? Var går egentligen gränsen när en minoritet bör kunna svälja ett skämt utan att känna sig kränkt, och där medierna inte förstorar upp enskilda twittrare?

Lex Sanna Nielsen
Att Sanna ens blir ifrågasatt som rasist för att hon klär ut sig till asiat är en skrämmande utveckling. Båda undertecknade har i olika sammanhang träffat henne, och en mer jordnära, sympatisk och trevlig människa får man leta efter. Vi måste börja arbeta mot fördomar, men vi måste också bli så pass storsinta att vi inte klistrar epitet på minsta bus! Media har som sagt det största ansvaret att inte göra sensationsjournalistik av minsta lättkränkta nämnare. Dessutom verkar det vid en enklare genomgång av Sannas instagram-publicering handla om icke-asiater som ger den fränaste kritiken och klassar Nielsen som rasist, vilket gör det hela än mer märkligt. Vad är egentligen den principiella skillnaden på en norgehistoria och ett skämt med en asiat? Kränker man t.ex. C.M. Bellmans minne, tyskar, fransoser om man drar en Bellmanvits? Kanske bör vi se denna typ av skämt i den kontexten? Antingen accepterar vi nuvarande klimat där man blir uthängd i pressen, förlorar jobb eller så gör vi något åt detta. Vi alla har makten och härligheten att påverka, förändringen börjar hos oss individer, och vi är bättre än att bli kränkta för minsta lilla uttalande.

Futurum nobis est – Framtiden är vår
Kan vi inte få se lite annorlunda ut, och istället vara glada över det finns saker som vi kan skämta om? Är detta verkligen fel att vi bjuder på oss själva i så hög utsträckning som möjligt? Vill vi verkligen begränsa utbudet vid maskerader till den grad att vi inte längre kan klä ut oss till andra kulturer?  Genom att aktivt ge sken av att vissa saker är fel, är ju också ett sätt att skapa en bild av vad som duger och vad som så inte gör. Varför grät inte folk ut i insändare över sketchen i Nöjesmassakern 1985? Varför kränks istället icke-asiater på Sannas instagram som inte ens har med saken att göra? En möjlig förklaring är att vi blivit tvångsmatade med information om vad som är ”rätt och fel”, av media och andra åsiktspoliser. Om någon skuttar fram som en svensk fyllehund med vikinghjälm på midsommar, blir då även detta klassat som rasism? Eller är det skillnad på nidbilder på det ena hållet gentemot det andra?

Världen blir en bättre värld om vi väljer att skratta åt saker som uppenbart handlar om att inte såra andra människor. Kanske är det också dags att koppla ner twitterkontot för att hålla tassarna borta från att tweeta vad man tycker i totalt oväsentliga saker? ”Bloggosfären reagerar” är kanske att betrakta som ”en storm i ett vattenglas”. Vi behöver föra världen framåt och inte uppmärksamma den ena märkligare än den andre, som inte tillför något intressant utan bara vill höras. Den dagen Oberoende Förnuft väljer att publicera sensationsjournalistik kring vad någon tokstolle skrivit på Twitter, påminn oss att genast lägga ner verksamheten; uppenbarligen är vi då inte längre relevanta som tidskrift.

Länk till Sanna Nielsens Instagram

För diskussionen framåt med Facebook:
Patrik Jönsson och Ian Fernheden

Patrik Jönsson & Ian Fernheden


Spread our love
  • 69
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp