Vi har allt vi kan önska, men mår sämre än någonsin! Stämmer detta in på dig?

Fornuft_ingress1Vi är rikare än aldrig förr. Vi har prylar i överskott som ska hjälpa oss med alldagliga ting.
Allt från smartphones, bilar, märkeskläder till brödrosten vid köksbordet.

Varje morgon stiger vi upp för att gå till jobbet. Det är ju jobbet som ger oss dessa papperssedlar som har fått ett fiktivt värde. Numera är de ju också digitaliserade. Det är detta vi använder för att konsumera. Dels för att mätta våra magar, men även för att köpa oss diverse produkter som får en att må bättre för en stund. Samhället kräver det av oss idag. Det har tagit en väg sedan tidig industrialisering där vi i en kollektiv kraft anstränger oss för att upprätthålla detta. För annars skulle det inte fungera, eller skulle det kanske det?

Ge dig tid för eftertanke
Ge det lite eftertanke. Är detta som vi alla upprätthåller, verkligen det som betyder mest? Är det meningen att man ska använda dygnets alla ljusa timmar till just detta? Vart tog prioriteringen vägen på det mest viktiga i livet vi har? Varandra! Du, din familj och dina medmänniskor.
Det är kanske svårt att tänka annorlunda då vi redan befinner oss där vi är. Sedan dag ett har du uppfostrats in ett samhälle som bygger på detta. Värderingar bygger på samhällets uppfostran där vi placerats i ett fack för att tjäna varandra och få det ekonomiska kretsloppet att snurra.
För dessa ansträngningar får vi lite papperssedlar att spendera på prylar och ting som andra tillverkat. Och så går det runt. Varje dag, varje månad och varje år. Vad är det vi vill uppnå med detta? Om någon främmande frågar dig “Vad sysslar med?” – då svarar du i princip alltid vad du jobbar med. Är du ditt jobb alltså? Är det jobbet som kännetecknar dig som person? Ditt svar bör kanske istället beskriva vem du är som person.

Är det egot som styr dina val?
Alla vill må bra. Har jag bara mer pengar så blir det bättre. Vi satsar på karriären. Vi vill känna oss betydelsefulla och vi vill att andra ska se då vi ”lyckas”. Ansiktet utåt ska vara perfekt. Detta visas ofta i form av perfekta bilder som delas på Facebook och Instagram med en munter liten kommentar. Desto fler “likes” man får desto bättre känns det. Det kan spenderas timmar för att förmedla just den där perfekta bilden. Sminka sig, hitta den rätta miljön och den absolut rätta vinkeln. Med dessa efterlängtade likes har man fått sin tillfälliga dos av bekräftelse och dopaminet belönar hjärnan. Det finns till och med exempel på personer som gillar andra personers statusar, eftersom det ökar chansen att de “gillar tillbaka”. Vad allt handlar om är att det är ens ego som talar. Egot är kanske det farligaste vi har i denna värld, men ändå kretsar det mesta kring detta.
Något gemensamt med 99% av alla människor, är att de letar efter lyckan utifrån. Vi köper oss saker som ska göra oss lyckliga. Och det fungerar kanske för någon dag. Vi vill associeras med dessa prylar. ”Kolla mig, nu har jag lyckats uppnå denna status”.  Vi sparkar neråt och slickar uppåt. Men snart försvinner den lyckan och vi köper något annat för att tillgodose våra ”behov”. Ändå är det få som kanske letar efter lyckan där man borde? Inåt. För allt detta ha-begär och bekräftelsebehov är ett symptom från ditt ego.

Tyvärr är det inte alla människor som känner efter. De har inte tid. De är för upptagna att leva av den värld som  som varje dag presenteras för dem. Av sig själv och genom andra. Den värld som bygger på pengar, kapitalism, förväntningar, avundsjuka och bekräftelsebehov. Att stänga av “det logiska tänkandet” som samhället skapat till oss är en väldigt svår uppgift. För det är ju så världen ser ut. Men sanningen ligger mycket närmre än du tror. Den ligger i dig själv, du har bara inte tagit dig tid att leta!

Pengar eller hälsa?
Ofta hör man personer säga: – ”Pengar spelar inte någon roll. Det viktiga är att man själv och familjen är friska.” I väldigt många av de här fallen så är det människor som fått uppleva sjukdom och andra livsförändringar på nära håll. Dessa händelser blir en form av väckelse. Alla de där prylarna spelar ingen som helst roll längre. Det som betyder mest är att man har varandra. Trots det lever samhället inte efter denna filosofi. Är vi inte på fel väg då? Kanske borde vi tänka om helt och hållet, men då krävs också att hela vårt nuvarande samhälle är med på resan. Omöjligt är de flestas tanke, men vi har sett stora förändringar i världshistorien. Bra förändringar, men tyvärr också lite sämre förändringar.

Många känner kanske igen sig i ”Måndag igen…”, ”Snart är det helg!”. Alla längtar efter friheten och kommande helg som dock passerar alldeles för fort. Vore det inte bättre om känslan varje dag hade varit den känsla som du har om helgen? Innerst inne i oss finns det där. Den känsla att vi vill umgås med familj och vänner. Att njuta och utvecklas i livet, med det som verkligen betyder något i det långa loppet under vår korta tid på denna, i nuläget, egoistiska planet. Inget utan emotionellt värde har något värde av vikt.

För något är fel i ett samhälle där vi har allt man kan önska, men ändå mår sämre än någonsin!

Vi är rikare än aldrig förr. Vi har prylar i överskott som ska hjälpa oss med alldagliga ting. Allt från smartphones, bilar, märkeskläder till brödrosten vid köksbordet. Varje morgon stiger vi upp för att gå till jobbet. Det är ju jobbet som ger oss dessa papperssedlar som har fått ett fiktivt värde. Numera är de…

Kommentarer

  1. Du har så jäkla rätt i detta.Och jag personligen har alltid försökt att göra rätt för mig i mitt arbete.Men ta mig tusan om jag visslar på väg till jobbet.Det är ju bara ett sätt att få in pengarna till det du pratar om.Det är nog inte många som har sitt jobb som sin hobby även om allt går ut på att glamorisera alla jobb på ett eller annat sätt?Många ser ju upp till idrottsmän/kvinnor, musiker, skådespelare,Tv personligheter o.s.v. Men det känns mera som egot att vilja synas och få bekräftelse och folk vet inte ett skit om deras villkor och den press som många av dem lever under.Det är bara vilka hem, bilar och inkomster de har som man brukar att belysa.Missbruket och pressen att alltid vara på topp kommer ju alltid i skymundan.Det brukar aldrig belysas fören det är försent och tragiken är ett faktum.Människor skapar hem som inte är för att trivas i utan en sorts skrytbygge för omgivningen att bli impad av.Människor designar sina hem och kök intill minsta lilla beslag.Varför då?Någon form på bekräftelse för sin ekonomiska framgång.Samma med bilen, Rolexklockor och liknande. Jag är något, vad är du?När allt detta går åt skogen för vissa så kommer funderingarna om vad man pysslat med.Något som numera kallas för att gå in i väggen.Samma sak med människor som lagt ned hela sin själ i sitt jobb för att sedan kastas på soptippen när man inte längre är önskvärd.Inte konstigt att så många olika healing och självförverkligande kurser är poppis och litteratur som handlar om att bryta sig ur denna invanda tristess är populära.Sedan ska barnhämtning och lämning skötas och det ska köras barn till träning.Sin egen träning får man inte glömma.Man måste ju se bra ut.Och lite kvällskurser är inte fel i aktuella saker som är inne för tillfället.Och städning och tvätt får inte glömmas bort.Och om man orkar kan det bli en kram och kanske lite extra på det om man orkar efter en sådan vecka.Och lördagen är det match med sonen eller dottern och på kvällen ska man hem till kompisar eller de kommer hem till oss.Sedan måste man spara till minst 2 semestrar per år. Vad ska folk annars tro?Ekorrhjulet slutar aldrig att snurra.Och medan man sitter och funderar i soffan om detta var meningen med livet så ringer telefonen.Det är arbetsgivaren som ringer och frågar om jag kan jobba över.Nya tankar börjar att forma sig.Kan jag säga nej?Hur går det med karriären och hur blir man sedd om man inte ställer upp? Och de extra slantarna som kommer in kan vi vara utan dem?Allt för många människor har målat in sig i denna hörna och att ta sig ur brukar ofta sluta i katastrof.Förlorade s.k vänner, skilsmässa ibland och arbetsgivare som mobbar en för att man inte enligt dem ställer upp.Sedan läser man om människor som lyckas och säljer allt de har och seglar jorden runt för att komma ifrån skiten.Det ironiska är att man har tvingat sig att leva det liv man flyr ifrån för att ha råd att finansiera flykten.Och många kommer aldrig att uppnå den ekonomiska statusen för att kunna göra denna flykt.

Kommentera utan Facebook