Landshövdingen som köpt telefonsex bör lagföras och betala tillbaka

Hur tänker man? Rimligen borde alla politiker ha lärt sig något sedan Tobleroneaffären, använd inte statens kontokort för dina privata utgifter. Hur kan man visa så dåligt omdöme att man köper telefonsex för skattebetalarnas pengar, och sedan tro att man kommer undan med det? Vad har man för syn på sitt ämbete om man tycker att du och jag (som betalar hans lön) ska bekosta hans privata alkohol och hotellnätter?  Regeringen har gjort helt rätt som entledigat Landshövdingen i Kalmar län, men det räcker inte. Uppenbarligen är tiden inne för att markera mot de individer som väljer att acceptera fina ämbeten, och sedan missbruka dessa kapitalt (i dubbel bemärkelse).

Småpåvar glömmer lätt vem som betalar deras lön
Man brukar säga att kunden har alltid rätt, åtminstone stämmer det så till vida att kunden betalar företagets löner. Detta skulle man kunna betrakta som den viktigaste delen inom ett företag. Tittar man på företag som finns på börsen kan man ibland se samma typ av dåligt omdöme i toppen som hos ovan nämnda landshövding. Personer som uppenbarligen saknar både skrupler och inte sällan kontakt med sina anställda. Vissa chefer undviker industrigolv, eller att prata med medarbetare längst ner i produktionen;  istället har man rekryterats direkt till toppen. Uppenbarligen förstår man inte att dessa människor utgör en annan viktig del och att förtroendet för den egna positionen måste ta sin start hos dessa anställda. Det har under de senaste åren stått om företag som varslar personal samtidigt som man ökat arvoden till ledningen, kan man göra mer fel i ledande position? Vilket omdöme har man om man tycker att företags ägare ska betala privata utgifter? Den risk man tar är att bli av med jobbet, sällan avkrävs personligt ansvar. Hur många skulle avstå dyra inköp om man riskerar att betala tillbaka orimlig representation? Hur många hade varit villiga att betala bonus från lönen om företaget gått dåligt istället för med vinst? Det är högst troligt att man blivit av med en stor del av bonuskulturen samtidigt som man sållat agnarna från vetet.

Fel sortens människor söker sig till politiken
Uppenbarligen finns det en kultur att man som politiker både låter sig bjudas men också att man bjuder för andras bekostnad. Uppdrag Gransknings reportage om komunresorna till Cannes där invånarna i t.ex. Staffanstorp fick betala en rad krognotor innehållande sprit till frukost, champagne och gin tonics talade sitt tydliga språk. Denna omdömeslöshet borde vara direktkvalificerande för fler mandatperioder, problemet är att vi väljare har oerhört svårt att påverka vilka som ska företräda partier både nationellt och kommunalt. Här har det amerikanska systemet uppenbara fördelar där man kan komma in utifrån och kandidera. Politiker som gör något dåligt tar numera en s.k. “timeout” för att sedan vara tillbaka några veckor senare. Sverige är nog unikt i världen på denna punkt, hur kan betald semester återupprätta politiskt förtroende? När det är dags för återkomst har väljarna slutat klaga och därför kan man sitta kvar, varför accepterar vi det?

Återbetalning och kontroll är absolut nödvändigt
Inte sällan hör man om skattebetalare som får betala för dyra viner och måltider. Självklart är det rimligt att man ska kunna ha en julfest för personalen eller motsv. fest där maten ska ingå. Däremot måste man ställa frågan varför man ofta köper dyra viner vid dessa tillfällen? Varför väljer man inte en prisklass som inte blir stötande för gemene man och bjuder på två-tre glas? Det finns utmärkta viner även i det billiga segmentet, fråga systembolagets eller restaurangens personal. Vill man leva det riktigt gedigna livet med dyra måltider får man betala för detta ur egen börs, detta ska inte bekostas av oss skattebetalare. Dessutom kan man fråga sig hur man kan bjuda till fest om kommunen har problem med finanserna? I vanliga företag får man spara in på något annat för att hitta finansiering, varför skulle offentliga verksamheter vara annorlunda?. Som folkvald bör man dessutom granskas hårdare än vanliga människor eftersom det intakta förtroendet är att förvalta väljarnas talan . Detta borde vara lika naturligt som att dopingtesta toppidrottare. Väljer man då som politikerna i Staffanstorp eller landshövdingen i Kalmar län att köpa saker eller “tjänster” för skattebetalarnas pengar är det synnerligen viktigt att kommunerna/landstinget/staten kräver tillbaka dessa pengar. Det är inte acceptabelt att det i bästa fall kan kosta någon jobbet, eller bli en ”timeout”; man måste påvisa att detta beteende inte tolereras och att man blir återbetalningsskyldig. Landshövdingen som köpt telefonsex bör rimligen även åtalas för förskingring eller liknande rubricering. Vi borde inrätta någon form av kontrollenhet hos någon befintlig myndighet (vi behöver färre och inte fler myndigheter) som får till uppgift att granska större offerter rörande representation för politiker och andra myndigheter, dels för att säkra att lika regler gäller för alla och dels att priserna inte springer iväg.

Folket är politikernas arbetsgivare, det tåls att upprepas när politiker påtalar sin “makt” över folket.

 

Fritt efter:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/landshovding-som-kopte-telefonsex-avgar/

För diskussionen framåt med Facebook:
Spread our love
  • 270
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
    270
    Delningar
  • 270
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp

Ian Fernheden
Skriven av: Ian Fernheden 490 Articles
Ansvarig Utgivare / Chefredaktör // ian.fernheden@fornuft.se