Kungen är mer demokratiskt förankrad än statsministern

Kungliga slottet den 15 september 2013. Stockholms stads hyllningar och firande på Lejonbacken med anledning av "Kungen 40 år som statschef". Kungaparet. Foto: Alexis Daflos, Kungahuset.se (Beskuren av Oberoende Förnuft)
Spread our love
  • 368
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Fornuft_ingress1Då och då kommer det artiklar som förespråkar republik, ofta är dessa dåligt underbyggda och handlar t.ex. om att monarkin skulle vara odemokratisk, att apanaget är slöseri med skattepengar, att kungen står ovanför lagen och inte kan straffas osv. Dessa typer av dåliga argument behöver vi diskutera när vi har en sådan duktig och driven kung som jobbar hårt för Sverige och ägnat ett helt liv åt att visa omvärlden hur fantastiskt vårt land är.

Monarkin påstås vara odemokratisk
Någon företrädare för republikanska föreningen påstod att statschefen tillsätts genom ett samlag, och att det därför inte skulle vara demokrati. Det första är förvisso sant, men när både Kronprinsessan Victoria och Kung Carl XVI Gustaf åtnjuter betydligt betydligt högre förtroende än statsministern som i juni mätningen av har förtroende av 35% är det odemokratiska argumentet direkt missvisande. Monarkin har ca dubbelt så högt förtroende. Dessutom gjordes en kompromiss i Torekov i början av 70-talet där socialdemokratin och de borgerliga gjorde upp om monarkins roll när man ersatte 1809 års regeringsform. Kronprinsessan Victoria är dessutom än mer populär och åtnjuter långt över 50% stöd av svenska folket.  

Hur många vet vad Tysklands President heter? De flesta svarar att hon heter Angela Merkel eftersom de inte ens känner till att Tyskland har en förbundspresident, än mindre vad personen heter eller dennes funktion. Är inte det rätt märkligt att ingen vet vad Europas största ekonomis statschef heter? Däremot vet man att drottningen av Storbritannien och Samväldet heter Elisabeth, Norges kung heter Harald, Danmarks drottning Margrethe, Sveriges kung Carl Gustaf osv. Om en katastrof sker i landet, och t.ex. statsministern åker ut kommer många säga att det där gör man bara för att vinna röster. De enda som kommer tycka det är häftigt att vederbörande knackar på dörren är de som röstat på denne, Presidenten är således någon som delar befolkningen per definition. Kungen å andra sidan kan inte anklagas för röstfiske, han är istället en viktig och samlande symbol som idag är politiskt oladdad och som de flesta av folket uppskattar. Hur många gånger har man inte hört människor berätta om sitt möte med kungen eller någon av tidigare kungar? Uppenbarligen är det häftigare att träffa en kung framför en statsminister.

Vad detta egentligen handlar om är att det finns en massa politiker som tycker det är problematiskt att de själva inte kan bli statschef, därför är man kritisk till kungen och monarkin. Däremot vågar man inte driva frågan, eftersom monarkin har starkt stöd i Sverige. Talmannen Urban Ahlins glans kan oavsett hur duktig han är aldrig komma i närheten med den glans monarkin har. Kungen var t.ex. i Kristianstad för något år sedan, stadens gator har nog aldrig tidigare varit så fullproppade med människor. Om Urban Ahlin som är rikets andreman i egenskap av talman istället hade varit högst i rang som President kan man fråga sig om någon av folket mött honom vid stationen? Möjligtvis hade kanske en och annan politiker tyckt det varit kul och pallrat sig dit, men annars njae… Så visst, de har helt rätt i att det högsta ämbetet utses via samlag, men med tanke på hur älskad och vördad kungafamiljen är och hur mycket dom ger till Sverige är inte detta ett problem, tvärt om är monarki ett mycket lyckat koncept i Sverige.  

Den kungliga familjen åtnjuter inte religionsfrihet
För att vara kung eller regerande drottning och inneha sin plats i successionsordningen måste man tillhöra svenska kyrkan. Ofta lyfts det fram som något märkligt argument för att man inte har religionsfrihet. Det går alldeles utmärkt att konvertera, detta gjordes senast i mitten på 1600-talet då Drottning Kristina valde att abdikera för att bli katolik. Karl XIV Johan konverterade också till protestantismen i början av 1800-talet när han blev svensk tronföljare. Man kan också vara gifta med kungliga utan att vara del av den kungliga familjen, Chris O’Niell är t.ex. fortfarande katolik och träffade påven för någon månad sedan. Hans barn, Prinsessan Leonore och Prins Nicolas tillhör dock Svenska Kyrkan.

Vad händer om vi får en elak eller olämplig kung?
Den dagen vi får någon som inte är värdig sitt ämbete har man också möjlighet att avsätta dessa, det har hänt flera gånger under den svenska historien och senast var i början på 1800-talet då Gustav IV Adolf avsattes (son till Gustav III). Skulle vi dessutom få en kung som begick allvarlig brottslighet skulle denne mista sin roll kvickt. Argumentet om att kungen inte kan straffas är direkt ohederligt och missvisande eftersom de flesta statschefer oavsett republik eller monarki åtnjuter åtalsfrihet. 

Apanaget påstås vara dyrt
Utgifterna till kungahuset låg 2010 på ca 110 miljoner kronor, vilket kan jämföras med det brittiska på runt 500 miljoner, holländska på runt 400 miljoner, Norge 270 miljoner och Danmark 125 miljoner. I jämförelse med andra monarkier har vi alltså ett väldigt billigt kungahus. Jämför man med t.ex. den franska presidenten kostar denne ca 900 miljoner kronor per år. Den finska presidenten kostar 80 miljoner per år och väljes på 6 år, till detta tillkommer valkostnad på 350 miljoner per val (dvs. 58 miljoner per år x 6 år), kostnaden uppgår således till 138 miljoner per år. Kungen ska dessutom försörja ett helt hov. Man kan också fråga sig varför inkomna miljardordrar till svenska företag under statsbesök aldrig diskuteras i samband med kostnaden för apanaget?

Bonuskänga angående Eric Erfors kritik mot att vara Kunglig  hovleverantör
Igår kunde vi läsa att Expressens krönikör Eric Erfors tycker att det är problematiskt att vissa företag kan få kvalitetsstämpeln “Kunglig hovleverantör”. Uppenbarligen tycks problemet handla om att alla företag inte får denna titel, konstigt nog missar han aspekten att företag sliter extremt hårt för att få denna utnämning. Istället hänger han upp sig på gratisreklam och att det är kostnadsfritt. Resonemanget blir mycket ohederligt, och når sitt klimax när han t om spekulerar och skriver “tänk om” vad som hänt om Stefan Löfven berömt en ostfabrik för att sedan på sin födelsedag fått Sagerska huset fyllt med samma ostmärke? Andra mejerier hade ropat bestickning! och att det stinker mögelost. Hur seriöst är det att bygga sin slutsats i en ledare på ren spekulation, hur kan man som ansvarig utgivare släppa igenom resonemang som inte är faktabaserade? En kanske mer intressant fundering är vilken vettig människa som idag är villig att betala för innehållet i tidningen Expressen?  Dagens affärsmodell verkar snarare bygga på att sälja annonsplatser till företag istället för att vara en relevant tidning som folk betalar för att läsa? Uppenbarligen knakar det i räkenskaperna eftersom att personalstyrkan har minskats de senaste åren. Saknas bara att någon vetenskapsintresserad på redaktionen författar en artikel om hur viktig vattnets betydelse är för sjöfarten. Expressens utveckling är riktigt tragiskt, man gick från ett medium som hade till uppgift att upplysa folket mot nazismen under kriget; till att idag ägna sig åt att bevaka diverse dokusopor. Sannolikt missar Expressen att bli kunglig hovleverantör i år också.  

 

Som litet land bör vi använda de kort vi kan spela som utmärker oss, monarkin är en mycket billig PR-byrå som gör mycket positivt för landet. Vi har haft den i över 1000 år, 4-5 gånger längre än USA:s historia. Dynastin Bernadotte har suttit på Sveriges tron i 200 år, och har sedan flera drottningar (b la Victoria gift med Gustav V) släktband med kungar som Gustav Vasa, Karl X Gustav och Gustav III.  Detta är en fin tradition, och är att föredra framför trötta politiker som suttit länge i riksdagen och vill ha fina hedersuppdrag på ålderns höst. Vive le Roi!

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 368
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp