Traditioner och kultur ifrågasätts allt mer, oftast under den rosa fanan. När vår kultur och tradition är avskaffad och vi sitter i sterila salar och registrerar partnerskap, kan vi fråga oss om vi gjort Sverige till en vackrare plats? Varför måste man se en fin tradition som denna som att kvinnan är förtryckt? Möjligtvis var hon det för 100 år sedan i Sverige, men tiderna förändras. Hur kan man med hedern i behåll framhålla att kulturen är föränderlig ena dagen och bortse från det dagen därpå? Förmodligen är det väldigt få kvinnor som betraktar sig själva som ägda när fadern eskorterar dem genom altargången till den väntade brudgubben. Tvärt om utropade de sin självständighet i de inledande tonåren, istället är det just en vacker handling. Råder det artikeltorka eller tycker Expressens krönikör att detta är problematiskt? Låt paren bestämma själva innan man kommer med pekpinnar genom att leta upp någon reaktionär präst som är kritisk i en fråga där symbolvärdet ebbat ut sedan länge. Varför inte fokusera på riktigt kvinnoförtryck istället för dom som säkerligen inte upplever sig som förtryckta? Dessutom är det nog döttrarna istället för fäderna som för fram idén, vilket de mest troligt gör av just kärlek till sina fäder. Kanske skulle Förnuftredaktionen finansiera ett blommogram till Expressenredaktionen för att sprida just kärlek istället för bitterhet och hat.