En sann socialdemokrat är för protektionism
Väldigt ofta hör man svenska politiker prata om hur farligt och fult protektionism är, men hur sant är egentligen detta? För den som inte vet vad detta fenomen innebär kan man kort sammanfatta det som skyddsåtgärder för att behålla arbeten inom landets gränser. Istället talar man sig väl om frihandel, inre marknad och globalisering som alltid påstås vara positiva saker. Ekonomisk teori visar dessutom att globalisering och handel stärker samtliga ekonomier, och således resonerar man att protektionism dvs. skyddsåtgärder skulle innebära motsatsen. När man gör en så kraftig generalisering (dvs. ser ekonomi på absolut makronivå, alltså bortser helt från fördelning av vinst) och endast tittar på BNP tillväxt blir inte bilden riktigt rättvis och korrekt.
Protektionisten Trump och amerikanska jobb
Trump har under presidentvalsperioden drivit en linje kring att vara mot det amerikanska frihandelsavtalet NAFTA som innebär att Mexiko, USA och Kanada har en gemensam handelszon. När lönerna är betydligt lägre i Mexiko är det således oekonomiskt att inte flytta fabriken till t.ex. Monterrey i Mexiko. Hur ska företag kunna konkurrera när många konkurrenter flyttat sina fabriker till billigare länder och således dumpat sina priser? Visserligen ökar bolagen och ägarna sina vinster, och samtidigt skapas välfärd genom handel när varorna exporteras från Mexiko och sedan importeras till USA. Men vad händer med jobben och arbetslösheten? Hur klokt är det att minska antalet jobb (ofta lågkvalificerade) och samtidigt höja arbetslösheten samtidigt som ägarnas vinster ökar? När man samtidigt talar om problemet med “ökade klassklyftor” är hyckleriet för den egna väljarkåren totalt. Om Trump således är för protektionism (dvs. att jobben ska stanna inom USA) gynnar han således den lilla arbetaren istället för den stora ägaren, hur man i den frågan kan påstå att Trump är en extrem högerkandidat blir ett märkligt resonemang. En mer intressant fråga man borde ställa sig är varför Trump motsätter sig globalisering när han tillhör den grupp som förmodligen tjänar mest på den?
Protektionism framför “låglönejobb”
Tittar man på den svenska arbetsmarknaden har mycket av våra fabriker redan flyttat till andra länder, och många mindre orter har således tappat många arbetstillfällen. Detta har medfört en ökad arbetslöshet på mindre orter, och högre krav från Arbetsförmedlingen att man måste flytta där det finns jobb. Idag finns det således många människor som fastnat i de sista faserna hos arbetsförmedlingen eftersom de inte kan få jobb som ställer högre krav på individen. Hur kunde det bli så här? Vi är alla olika och bra på olika saker, och somliga personer har tidigare fungerat utmärkt i s.k. “enkla arbeten”. Dessa har dock sedan länge försvunnit och istället hamnat utomlands, vilket gett resultat att många tidigare arbetare idag sitter fast i olika arbetsmarknadsåtgärder och söker arbeten man inte är kvalificerad för; än mindre kan utföra. Nuförtiden vill istället många politiker skapa jobb som är lägre betalda, för att man således ska hitta enkla arbetstillfällen men till en lägre lön. Uppenbarligen förstår inte politikerna dessa mekanismer eller har man alla läst samma bok där man blivit övertygad om att globalisering (dvs. motsatsen till protektionism) endast ökar välfärden. Man ska minnas att dåtidens enkla arbeten gav löner som facket förhandlat fram, och således kunde även dessa personer försörja sina familjer. Idag betraktas många av dessa arbetslösa som bidragsberoende och parasiter på samhället, man kan dock fråga sig om socialdemokraterna förstått innebörden av sin egen politik dom drivit de sista tjugo åren? Man kan således fråga sig om det finns något samband mellan t.ex. svensk barnfattigdom och globalisering?
En sann socialdemokrat borde vara för protektionism
Hur kan man kalla sig för ett arbetarparti om man är för eller tittar på när svenska jobb skickas utomlands? Värnar man arbetarnas intressen borde detta fenomen vara något man radikalt borde motsätta sig och motarbeta. När man således driver en linje om att vara motståndare till låglönejobb har man således redan förlorat striden om arbeten med schysta villkor eftersom dessa arbeten redan lämnat landet. Ett låglönejobb är alltså att betrakta som febernedsättande istället för antibiotika på en bakterie som är svårbotad. När lobbyister och journalister dricker rosévin och myser med politiker i Almedalen; samtidigt som de högsta socialdemokraterna (och politiker generellt) tar anställning hos storkapitalet (efter man avgått som minister) behöver man inte vara professor för att förstå varför socialdemokraterna är för globalisering och motståndare till protektionism. De har sedan länge slutat värna de egna kärnväljarna (dvs. arbetarna), och istället blivit ett parti som går ut på att höja bidrag för arbetslösa istället för att återanställa både heder och anställning med schysta villkor. En sann socialdemokrat borde såldes kombinera protektionistiska åtgärder som både säkrar jobben i Sverige och ger möjligheter till att göra bra vinster för företag samtidigt som man motverkar bidragsberoende. Kanske kan man uppmuntra företag som väljer att behålla sina fabriker i landet med lägre bolagsskatt?
Det säger sig självt att många bidragstagare vill få ett riktigt arbete, men varför ska man rösta på någon som inte driver en politik som bryter med denna utveckling? Det är knappast klädsamt att säkra sina kärnväljare genom att låsa in dem i både utanförskap och bidragsberoende eller passivt se på när idén om låglönejobb vinner mark hos väljare och politiker som inte förstår bättre. Who benefits and why?
Väldigt ofta hör man svenska politiker prata om hur farligt och fult protektionism är, men hur sant är egentligen detta? För den som inte vet vad detta fenomen innebär kan man kort sammanfatta det som skyddsåtgärder för att behålla arbeten inom landets gränser. Istället talar man sig väl om frihandel, inre marknad och globalisering som…
なきり