Rysslands utrikesminister hotar inte Sverige

Ryssland President Vladimir Putin och Utrikesminister Sergej Lavrov (Foto: www.kremlin.ru / Wiki Commons)
Spread our love
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Under de senaste åren har vi fått en väldigt absurd försvarsdebatt i Sverige, dessutom ger media en bild av att Ryssland är intresserad av Gotland. För det första är det svenska försvaret illa rustat efter alla nedläggningar, det kan vi nog alla enas om. Gotlands försvar är också undermåligt, men risken att Ryssland skulle inta vår största ö eller vårt fastland är idag absurd. Tyvärr har vi idag en utrikesminister som inte riktigt praktiserar diplomati utan reagerar med känslor istället för eftertanke på situationer som uppstår. Således är det inte helt lätt för den vanlige medborgaren att bilda sig en rimlig uppfattning i frågan. För några veckor sedan förde vi på Förnuft en diskussion om att NATO-medlemskap innebär en del förpliktelser och inte bara rättigheter, för att få sitt territorium försvarat. Den diskussionen har fallit i skymundan, dagens artikel handlar istället om våra behov. 

Boris Spasskij och Bobby Fischer hette Sovjetunionens respektive USA:s världsmästarkandidat i Schack, året var 1972 och platsen var Reykjavik på Island. Hur konstigt det än låter idag stod stormakternas prestige i rampljuset och det var oerhört viktigt att vinna denna titelmatch. För att göra en lång historia kort segrade Bobby Fischer och USA. Ett Schackparti består i ett antal drag och motdrag, dvs. kalkylerade strategiska vinster och kalkylerade strategiska motdrag beroende på vad din motståndare gör. På samma sätt fungerar maktbalansen mellan NATO och Ryska intressen. Således är det inte speciellt konstigt att utrikesminister Sergej Lavrov från Ryssland säger att ett svenskt medlemskap får konsekvenser. Han syftar alltså på att de svarta ryska pjäserna kommer att behöva flytta fram en bonde längst ut till höger på brädet för att möta den vita häst som NATO flyttat fram när Sverige (och förmodligen Finland) trätt in i laget och gjort sitt drag. Konstigare än så är det inte, Ryssland kommer att behöva göra strategiska truppförflyttningar för att ett eventuellt NATO anfall kan komma via Sverige (hur bisarrt det än låter). I det läget blir det goddag yxskaft när Lavrovs svenske motsvarighet Wallström tycker att Ryssarna inte ska skrämma oss in i NATO.

Krim och Ukraina
Krim och Sevastopol har varit ryskt i flera hundra år, och bland annat har Ryssland haft sin svartahavsflotta där sedan Potemkins dagar (gunstling och älskare till Katarina den store). Krim övergick förövrigt i Ukrainsk ägo under sovjetunionens tid då Chrusjtjov överförde styret till den ukrainska sovjetrepubliken. Detta saknade betydelse när alla tillhörde Sovjetunionen, men har sedan upplösningen blivit ett problem eftersom krim-ryssarna varit i majoritet och velat återföras till Ryssland. Man räknar att nästan 60 % av halvöns befolkning är etniska ryssar. Uppenbarligen hade det funnits mer diplomatiska sätt att lösa situationen än väpnat våld, men historiebeskrivningen rörande denna punkt missas ofta i den nutida berättelsen. Ukraina har sedan länge varit ett politiskt delat land där den östra delen röstat på ryska kandidater (t.ex. Janukovytj) och västra delen på mer EU-förespråkande kandidater (t.ex. Tymosjenko). Bakgrunden handlar precis som Krim om att den östra delen befolkas av många ryssar, i Donetsk är uppdelningen ungefär hälften hälften. Den gemensamma faktorn för dessa områden är alltså stor andel ryssar (vilket Gotland saknar).

Baltikum och Sverige
I Baltikum är antalet ryssar mindre, länderna är dessutom medlemmar i NATO. Skulle Ryssland gå in i ett NATO-land skulle vi vara i ett världskrig, detta vet Ryssland och därför kommer de aldrig att anfalla. Således är Gotland tämligen ointressant, däremot visar man sin militära närvaro genom att flyga vid eller mot vår gräns. Här ska vi som land ha is i magen och skicka upp JAS för att visa att vi har dem under uppsikt och samtidigt påvisa vår territoriella integritet. Vi bör dessutom ha militär kontroll av våra nautiska farleder för att inte ryska ubåtar ska kunna operera eller öva i våra skärgårdar. Sverige och Ryssland har inte varit i krig sedan sedan 1809 då vi förlorade Sveriges östra landskap som sedan kom att bli Finland, det är knappast troligt att Ryssland idag skulle anfalla något EU-land (Sverige, Finland eller Baltikum). Däremot ska vi vara tydliga med integriteten av våra gränser och således ha ett välfungerande försvar, detta är alltså oberoende av NATO-frågan.

Slutsats
Det är således svårt att se verkliga anledningar till ett NATO-medlemskap, vi svävar alltså inte i så pass stor fara. Ska man gå med ska man kanske göra det för solidaritet med våra grannländer eller någon liknande anledning? Däremot bör vi stärka vårt försvar b la genom att återmilitarisera Gotland med amfibie, pansar, artilleri och flygförband. Vi bör ha helikoptrar som har kapacitet att sänka ubåtar som befinner sig i vårt vatten. Dessutom bör vi återinföra vårt värnpliktssystem och komplettera det med bataljoner av anställd personal som vi har idag. Ledorden bör vara låga administrationskostnader, uppdaterad materiell och fler övningar.

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp