Obama blir historisk genom sitt Kubabesök

Foto: By US Government [Public domain], via Wikimedia Commons
Spread our love
  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Fornuft_ingress1Obama besöker Havanna som första sittande amerikanska president på 90 år, Jimmy Carter (39:e Presidenten) besökte ön för några år sedan. Det finns även fler kända amerikaner som besökt ön, den tidigare Ford och Chrysler VD:n Lee Iaccoca besökte även ön under Clinton-administrationen. Iacocca träffade Fidel Castro och om jag minns det rätt önskade Fidel Castro ett samarbete rörande produktion för den amerikanska bilindustrin. Detta tog Iacocca med sig tillbaka till Washington, men fick kalla handen av samma administration. I dagens läge finns det nog många som ser sig som höger som tycker detta är olyckligt, vissa talar kanske till och med om att kommunismen segrat? Jag skulle snarare säga att det är oavgjort, Castro-regimen har överlevt både isoleringen, Sovjetunionens fall (dvs. att det ekonomiska stödet försvunnit) samt de personliga attentatsförsöken.


Regimen Castro Ris och Ros
När den tidigare Batista-regimen föll hade landet en väldigt hög del av analfabeter, detta var något Castro genast tog tag i och på bara några år hade över 90% lärt sig läsa. De har också satsat mycket på sjukvård samt möjlighet till att studera gratis. Däremot har regimen också mördat många tusen som försökt fly, (det är ett brott att lämna Kuba). För den som inte är införstådd i kommunistiska stater så har reseförbud ofta varit ett använt medel, då länderna annars hade utarmats då många människor föredrar frihet. På så sätt tjänade t.ex. Berlinmuren sitt syfte ur Östtysklands perspektiv, man lyckades behålla arbetskraften i landet.


Den kubanska sagan, akt II
Obama har under de senaste åren närmat sig Kuba, vilket åtminstone officiellt sågs av världen under Nelson Mandelas begravning i Sydafrika för några år sedan. Obama joggade upp några trappsteg och hälsade på Raúl Castro, tillfället kunde sannolikt inte ha hedrat Mandelas minne på ett finare sett. Två “fiender” som skakar hand, på en begravning av någon som kämpat för försoning istället för hämnd. De två har sedan mötts några gånger, och för något år sedan åkte USA:s utrikesminister John Kerry och invigde den nya ambassaden i Havanna (Kubas huvudstad). Det är inte helt ovanligt att avgående presidenter gör saker som präglar deras eftermälen under sin andra mandatperiod (då de inte kan bli valda till en tredje mandatperiod sedan President Trumans tillägg till konstitutionen). Därför var det inte helt oväntat att Obama skulle komma att besöka Havanna innan hans tid på posten var slut. Även om man nu återupprättat diplomatiska relationer, återstår handelsembargot; vilket åtminstone undertecknad tror kommer att upphöra inom de närmaste åren om utvecklingen fortsätter.


Lex-Irak
Det är uppenbart för alla att man inte kan bomba någon till demokrati, detta måste komma från folket underifrån. Tittar man på t.ex. Irak där man införde “demokrati” genom att med våld avlägsna Saddam Hussein har landet hamnat i inbördeskrig. De västerländska demokratierna har uppkommit efter att människor av folket, s.k. “upplysare” som Rousseau, Diderot och Montesquieu skrivit texter som många identifierat sig med. Dessa åsikter utmanade sedan många av Europas totalitära monarker, vilket på sikt fick flera av dem att kliva ner till konstitutionella monarkier (dvs. mer eller mindre utan politisk exekutiv makt). På så vis vann idéerna acceptans underifrån, och utgjorde en bas i hur samhället skulle utformas. Idag tar vi dessa rättigheter för givna i väst, vi har också glömt hur de kom till. Hur många minns t.ex. Lars Johan Hierta och Aftonbladets kamp mot Karl XIV Johan som drog in deras tidningstillstånd så fort dom skrev något som inte föll kungen i smaken? Tryckfriheten är således något vi fått kämpa för i Sverige, tyvärr har vi glömt bort detta när vi idag självcensurerar oss (men det får utgöra en egen artikel). Således är det föga förvånande att amerikanerna trodde att de skulle komma som Iraks befriare, man har helt enkelt glömt bort sin historia. Det vi från väst kan göra om vi vill få till verklig förändring är att stötta demokratirörelser så att deras sympatier kan växa och vinna gehör, endast då kan man åstadkomma stabil förändring. Dessutom måste vi sannolikt acceptera att ledare från denna del av världen behöver ha en hårdare framtoning för att vinna acceptans av folket. Detsamma gäller Kuba, ska förändring åstadkommas på Kuba måste det bygga på att folket själva driver detta. 



Apropå Nobels fredspris
Nu har Obama redan fått Nobels fredspris, vilket kanske inte var berättigat efter några månader på presidentposten. Efter denna försoningsprocess är det inte helt orimligt att han och Raúl Castro borde få ett tillsammans likt Nelson Mandela och F.W. de Klerk. Dessutom finns det människor som fått Nobelpriset två gånger, både i samma kategori men även i olika.



 

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp