Uppfostringsanstalter och musketörsanda

• av Ian Fernheden
• februari 18, 2016

Det går inte en dag utan att vi läser om kvinnor som råkar ut för nya övergrepp. ExpressenTV publicerade för någon dag sedan ett klippt där de frågade ca 15 tjejer om de råkat ut för ett sexuella trakasserier varav samtliga räckte upp handen. Detta är häpnadsväckande för alla vanliga människor, för många övergår tankarna i vad som egentligen räknas in i begreppet? Tittar man vidare på filmen får man detta svaret fort, mönstret handlar om en grupp pojkar som håller fast en tjej för att kunna ta sig in under hennes kläder, något som tjejerna menar på nästan blivit vardag. Detta får inte accepteras, samhället måste visa att detta är helt oacceptabelt. Vi kan inte ha en massa pojkar som begår övergrepp på sina klasskamrater eller tjejer från andra klasser. I grund och botten handlar detta om att pojkarna saknar disciplin och uppfostran, och sannolikt är det få trötta fosterfamiljer som kan tillrättalägga problemet. Det måste sannolikt till mer drastiska åtgärder. Här kommer ett helt orealistiskt men kanske intressant förslag.



1800-tals människan var mer intelligent än vad vi trott
I dagens informationssamhälle är det en vedertagen uppfattning att jämställdhet, pedagogik och andra mjuka världen utgör det bästa av alla världar. Detta är säkerligen sant för den stora majoriteten av oss, men för han eller hon som tappar fästet i samhället är knappast dessa verktyg det som kommer få människan att återkomma in i civilisationen. Under 1800-talet var inte dessa moderna verktyg uppfunna, således hade man en mer primitiv inställning kring fostran; vilket åtminstone fyllde sin funktion. 1800-tals människan hade utbyggda uppfostringsanstalter där man fostrade ungdomar som hamnat på kant, vilket den senare 1900-tals människan fick för sig att stänga. Sannolikt bedömdes det inhumant, vad vet jag? Kanske kan vi använda deras idé, men baka in värden från 2010-talet? Till att börja med är personalen en viktig resurs rörande förebilder (något som ofta förövrigt är frånvarande), således ska man undvika de tröttaste människorna som knappast kommer att kunna förändra ungdomarna. Istället ska man plocka ut ett lag av landets bästa officerare och varva dessa med superpedagoger (lärare). Pojkarna bör delas in i klasser efter ålder, och olika åldrar på olika platser där man bor åtskilt. Verksamheten bör organiseras som något som kan liknas vid Sjövärnskåren motsv.


An ordinary day in the corps
En vanlig dag innefattar uppstigning vid 06:00, städning av rum varav inspektion 06:30. Rekryten äter sedan frukost fram till 07:00. För att värna gruppandan blir det morgonexcercis med marschering eller joggning på rättning och i takt. Vid 08:15 börjar dagens skolgång där man läser i vettig takt, och där lärarna undervisar. Den som stör ordningen får springa milen eller något annat för benen stimulerande. När dagen är slut är det åter dags för exercis och träning innan man genom kamratandan har gemensam studietid för att ta igen det man inte hunnit med eller det man har som läxor. Gruppen ska även kunna få belöningar om t.ex. alla klarar ett prov, i syfte att det ska löna sig att hjälpa andra (en viktig dygd här i livet). Våld och bråk ska leda till isolering från övriga gruppen, dagliga programmet bör dock vara detsamma. Förslagsvis bör man vara på studieanstalten mellan ett och två år. Helgpermissioner delas endast ut efter gott uppförande och godkända studieresultat (självklart orimligt att få ledigt om man ligger efter i studierna). Anstaltens huvuduppgift handlar om att ge disciplin, stolthet och framtidstro till individer som uppenbarligen inte fått det hemifrån. Rökning eller andra missbruk bör man också ta i tu med. Elever som uppför sig korrekt får också bära militäruniform (även permissions versionen), medan de som inte kvalificerat sig får ha den klassiska militära overallen. Detta kan, om man gör detta på rätt sätt införa lite stolthet att man är del av något betydelsefullt. Elever som visar framsteg och intar en ledande ställning att hjälpa andra kan t.ex. utses till gruppchefer med en liten stjärna på axeln. När man sedan tjänstgjort i x terminer får man återgå till sin vanliga skola där man får vara med prövotid (dvs. missköter man sig igen får man tjänstgöra y terminer till).

 

Förebyggande steget, inför “musketörsanda” i de vanliga skolklasserna
I Alexandre Dumas bok kan man läsa om de tre musketörernas valspråk “En för alla, alla för en”. Detta koncept bör implementeras i skolklasserna, dvs. att alla klasskamrater ansvarar för varandras säkerhet. Ser man att en klasskompis blir utsatt för sexuella trakasseringar är det enligt musketörsandan obligatoriskt att gå emellan. Har man tillräckligt många elever på en skolgård som visar civilcurage tillsammans har de män/gossar som i grupp begår övergrepp på tjejer inte en chans. Likaså är det i det fallet klassföreståndarens uppgift att skälla på klassen kollektivt som inte hållt ihop om nu någon mot förmodan skulle råka illa ut.

 

Det enda som gör att ondskan kan skörda nya offer är om goda människor väljer att titta på eller inte göra något…
Undertecknad fritt efter Edmud Burke

Det går inte en dag utan att vi läser om kvinnor som råkar ut för nya övergrepp. ExpressenTV publicerade för någon dag sedan ett klippt där de frågade ca 15 tjejer om de råkat ut för ett sexuella trakasserier varav samtliga räckte upp handen. Detta är häpnadsväckande för alla vanliga människor, för många övergår tankarna i vad…