Är verkligen könet det bästa sättet att förklara problemen i samhället?

Spread our love
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Fornuft_ingress1Det är inte bara frågan om migration som blivit väldigt polariserad i samhället, frågan om kön har delat upp samhället i två grupper; ”Feminister” och ”Anti-Feminister”. En ganska märklig inställning då man missar gråskalan emellan begreppen.  Star Wars är huvudet på spiken rörande ämnet, när den vise jedimästaren Obi Wan Kenobi (en medelålders vit man som jobbar ideellt) säger “Only a Sith Lord deals in absolutes” dvs. endast den mörka sidan (Sith Lords) argumenterar i absoluta termer. För min egen del tycker jag många diskussioner kring jämställdhet är bra, men jag upplever att feministerna går längre och skuldbelägger hälften av befolkningen. Skulle de argumentera kring invandring som de argumenterar kring män, skulle t.ex. Feministiskt initiativ vara ett parti långt till höger om Sverigedemokraterna då man ställer grupp mot grupp och talar om “vi och dom”. Men frågan är om uppdelningen och argumentationen kring kön alltid är den bästa förklaringsmodellen till problem i samhället?

Kan man ifrågasätta siffror?
Om vi tittar på personer i fängelse är de inlåsta 89% män och 11 % kvinnor. Detta ger ju självklart en indikation på att män står för mer brottslighet, men en annan delförklaring kan också vara att kvinnor inte döms lika hårt som män. Tittar man t.ex. på vad som hände i Knutby blev Sara Svensson (som sköt Alexandra Fossmo) dömd till vård och Pastorn Fossmo (som var den på-drivande i sammanhanget) fick livstid. Sara Svensson är sedan flera år en fri kvinna och ute i samhället, Fossmo kommer statistiskt komma ut inom de närmsta åren. Tittar man på statistiken kring t.ex. medborgarskap så är 81% av de fängslade svenska medborgare, endast 11% är medborgare från icke-europeiska länder. Dessa siffror används ju flitigt i debatten, men säger egentligen inte speciellt mycket. Jag är övertygad om att skulle man föra statistik på t.ex. personer med dubbla medborgarskap eller personer som behärskar andra språk skulle vi se helt andra siffror. Nu bedöms den typen av forskning som tämligen olämplig, så låt oss därför lämna ämnet.

Enligt kriminalvårdens statistik satt för 2 år sedan 14 150 fängslade, vilket med siffrorna ovan skulle innebära att 12 593 personer skulle vara män och 1557 är kvinnor. Vid samma tidpunkt fanns det 9 644 864 medborgare i Sverige, 4 830 507 var kvinnor och 4 814 357 var män. Tittar man då på relativa siffror för hur många som är fängslade så får vi att ca 2,6 Promille (0,0026) av männen och 0,32 promille (0,00032) av kvinnorna.

När man ser dessa siffror kan man verkligen fråga sig om könet verkligen är den bästa förklaringsmodellen att beskriva vilka som sitter i fängelse. Uppenbarligen sköter sig 99,74% av alla männen så pass bra att de inte sitter bakom lås och bom. Undertecknad som är ostraffad har åtminstone svårt att känna någon form av  kollektiv skuld kring de 0,26% som sitter inlåsta.

Vilka övriga faktorer skulle kunna ge en bättre bild?
Väljer man istället att titta på t.ex. missbruk har 71 % någon form av missbruksbeteende. Utbildningsnivån talar också sitt tydliga språk,  ca 72 % saknar gymnasieexamen. Enligt Godtemplarorderns (nykterhetsrörelsen) tidning Accent  har 446 000 svenskar ett missbruksbeteende kring alkohol, motsvarande siffra för narkotika är 55 000. Slår vi ihop dessa två grupper får vi 501 000 personer med någon form av missbruksbeteende.  Räknar vi då på antalet fängslade med missbruksbeteende får vi 10 047 personer  (14 150 x 71 %) som sitter fängslade med någon form av missbruk. Tittar vi på de relativa siffrorna ser vi att 2,0% (10 047 / 501 000)  av missbrukarna statistiskt sett sitter i fängelse. Således kan man ju ställa sig frågan om könet (där endast 2,6 promille av männen hamnar i fängelse) verkligen är mer relevant som förklaringsmodell än t.ex. missbruksfaktorn (där 2,0 % av alla missbrukare hamnar i fängelse).  Kombinerar man t.ex. missbruksbeteende med t.ex. frånvaro av gymnasieexamen kommer man sannolikt att få betydligt bättre “hitrate”. Kombineras dessa två faktorer med t.ex. arbetslöshet klarnar sannolikt bilden ännu mer.


Slutligen är man som enskild medborgare svarande inför lagen, det är inte rimligt i en modern rättsstat att hederliga människor behöver stå till svars för saker andra människor har gjort. Någonstans blir det lite dubbelmoral att prata om att “bekämpa fördomar” i in-andningen och  sedan statistiskt misstänkliggöra grupper av oskyldiga människor för brott de inte gjort när man andas ut. Vi måste förvänta oss bättre argumentation av våra politiska ledare än att man förenklar förklaringsmodeller att passa sina egna syften. Dessutom bör man undvika denna typ av resonemang då man endast spär på hatet i samhället, vilket inte gagnar någon.

För diskussionen framåt med Facebook:

Ian Fernheden är sedan 2015 Chefredaktör och Ansvarig utgivare för Tidskriften Oberoende Förnuft. Ian har studerat internationell ekonomi och brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren.


Spread our love
  • 3
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Gilla oss gärna på Facebook:

Debattera gärna mer i vår friare Facebookgrupp